Bara för att du åker i diket betyder inte att du behöver börja om från början

Vi har alla våra med- och motgångar och ibland trillar vi i diket. Oavsett om det för mig handlar om hälsosamma val eller mina tankar och känslor så brukade jag förr vara väldigt hård mot mig själv när jag hamnade där, min inre dialog var typ Men, dumma du, har du inte lärt dig nånting? Har du inte kommit nånvart? Jag övar mig varje gång på att vara snällare och snällare mot mig själv, det är skillnad på att trilla i diket och på att börja om från början. Ibland behöver jag stanna i diket ett tag av olika skäl, men när jag väl bestämmer mig för att fortsätta på min väg så börjar jag alltid precis där jag slirade ur, ibland till och med lite längre fram eftersom jag lärt mig någonting väldigt viktigt ifrån det perspektiv jag fick när jag låg i diket.

Det är en väldigt viktig skillnad för mig och jag blir bättre och bättre på att förlåta mig själv för att jag ibland spenderar lite tid i diket.

We all have our ups and downs and sometimes when I get off track, wheather it's linked to my health habits or to the way I think or feel, I beat myself up for not having learned anything, not having come anywhere. Of course I know that isn't true, and every time I need to tell myself that there is a different from running into the ditch and starting from scratch.

Sometimes I need to stay in the ditch for a while, for whatever reason, but whenever I decide to get back on my path I always end up just where I derailed, or sometimes a little further ahead because I've learnt something really important from the perspective of the ditch.

That's a really important distinction for me and I get better and better at forgiving myself for spending some time in the ditch once in a while.

With all my love, Helena

The more love we give the more it grows

Eftersom jag har utvecklats och lärt mig i livet och av kärleken har jag också blivit mer och mer öppen i att dela med mig av all kärlek jag har. Jag är inte längre rädd för att berätta för någon att jag älskar dem och jag tar alla tillfällen jag kan att i både ord och handling visa människor hur mycket de betyder för mig. Det gäller inte bara för personer som står mig nära eller dem som jag känner väldigt väl och även om folk kan tycka att jag är lite underlig (särskilt i den svenska, lite stela, kulturen) så möts  jag oftast halvvägs. Ju mer kärlek jag ger desto mer får jag tillbaka, det smittar liksom. Jag har haft så många fantastiska möten med så många fantastiska människor med den här inställningen, det har verkligen berikat mitt liv.

Är det något den här världen behöver mer av så är det kärlek.

As I've grown in life and love I've become more and more open in sharing all the love I have. I'm no longer afraid of telling someone I love them and I take every opportunity I get to show people in words and action how much they mean to me.

This doesn't only apply to people that are very close to me or to people I know very well and even if some people may think I'm a little odd (especially coming from the, sometimes restricted, Swedish culture) most people meet me half way. The more love I give the more I receive, it's infectious. I've had so many wonderful encounters with so many wonderful people when having this approach that it has really enriched my life.

All this world really needs, is love.

With all my love, Helena

Du blir hög av träning

Ny forskning visar att fysisk aktivitet och träning ökar koncentrationen av cannabinoider vilket ger dig en känsla av välmående, till och med eufori, vilket i stor utsträckning liknar det kick man får av att röka cannabis eller marijuana. Vi har länge vetat att träning ökar produktionen av endorfiner och även om det är sant så är det cannabinoiderna som förklarar varför min träning försätter mig i min egna lyckozon. Oavsett vad som händer i mitt liv får träningen mig alltid att må bra, ibland till och med hög, och nu har jag fått förklaringen. Förutom detta så skapar stress en massa kortisol i våra kroppar vilket skapar inflammation och ett av de mest effektiva sätten att minska kortisolnivåerna i kroppen är fysisk aktivitet. Så det är när vi stressar som  mest som vi behöver träningen som mest (och troligtvis även känslan av att vara hög).

Träningen är min medicin, lika mycket som min mat är och när jag är utan den i mer än två dagar får jag abstinens, jag längtar efter att bli hög och min kropp längtar efter rörelsen, jag är helt beroende.

Jag växte upp, liksom många i min närhet, med en syn på träning som en tävling och jag är ingen tävlingsinriktad person så det funkade verkligen inte på mig. Som vuxen har jag hittat de träningstyper som passar mig, min kropp och min hälsa och jag för alltid tacksam för det och för att jag aldrig mer behöver tävla i träning.

Har du någonsin känt av att du blir hög? Är du, liksom jag, beroende?

Recent research show that exercise increases serum concentrations of endocannabionoids which gives you a sense of wellbeing, even euphoria, much the same feeling you get from taking cannabis or marijuana. We've been taught for a long time that exercise give us endorfines, and even if that might also be true it's the self made cannabionoids that provides me with the explanation why exercise always puts me in my personal bliss zone. Whatever is going on in my life, exercise will always make me feel good, sometimes even high, and now I know why.

And also, stress creates a lot of cortisol in your body which causes inflammation and one of the greatest ways of getting rid of the cortisol is exercising. So, it's really when you're stressing the most that you need it (and of course also the high) the most.

Exercise really is my medicine, just as much as my food is, and whenever I'm without it for more than two days I get abstinence, I'm longing for my high and my body is aching for movement, I'm addicted.

I was brought up, just like many of my peers, seeing exercise as a competition, and I'm not a competitive person, so that really didn't suit me. Being an adult I have found the types of exercise that fits me, my body and my health, and I'm forever grateful that I'm able and I don't ever have to compete ever again.

So, tell me, have you ever felt the high and gotten addicted to it?

With all my love, Helena

Om det togs fram i ett laboratorium, behövs en laboratorium för att bryta ner det

Det här var en av de viktigaste lärdorma min näringsfysiolog lärde mig. Samtidigt som jag uteslöt 64 näringsämnen, socker, salt, alkohol och all mat som inte var ekologisk, tog jag också bort all processad mat och alla tillsatser. Jag tror inte att vår kropp är menad att äta mat som är framställd i ett laboratorium och jag tror att det ligger något bakom att många säger att min generation (födda på 70-talet eller senare) är de första som kommer att dö före sina föräldrar. Det måste finnas en anledning till att fler och fler får allergier, autoimmuna sjukdomar och till och med cancer och jag tror att processad mat och tillsatser är en del av problemet.

Det är också här jag märker den största skillnaden i min hälsa idag, det är när jag äter något som är långt ifrån naturligt. Härom dagen, till exempel, åt jag vitt glutenfritt bröd innan träningen när jag var ute och reste. Jag kände mig illamående och uppsvällt i flera timmar. Det var verkligen inte värt det och jag kommer inte att äta den typen av bröd igen. För några år sedan hade jag säkert inte märkt någonting alls men min kropp är väldigt mycket renare idag än den brukade vara och därför också mycket mer kräsen.

Så, min tumregel är; försök att äta så naturlig mat som möjligt, ingen mat med mer än fem tillsatser, ingen mat som har längre hållbarhet än mitt liv, ingen mat som det görs reklam för på TV och helst mat utan etiketter på. Din kropp skapades inte i ett laboratorium och har inte labbutrustning inbyggd.

One of the major things my nutritionist taught me was this and at the same time as I removed 64 different foods, sugar, salt, alcohol and non organic food, I also removed processed foods and all kinds of additives.

I don't think our bodies are made for eating laboratory foods and I think that there is something behind people saying that my generation (people born in the 70s or later) are the first ones that are going to die before their parents. There must be a reason for more and more people getting allergies, autoimmune disorders and even cancer and I think that processed foods and additives are part of the problem.

This is also where I notice the biggest reactions in my own health today, it's when I eat something that is far from natural. The other day for example, I ate a gluten free white bread before workout at a hotel. I felt nauseas and bloated for several hours. That was totally not worth it and I'm not going to eat it again. A couple of years ago I would have probably not noticed anything but my body is a lot cleaner today and therefor a lot pickier.

So, my rule of thumb is; try to eat as naturally as possible, not foods with more than five additives, not foods that last for longer than I live, not foods that make it to the commercials on TV and preferably foods without a label on it. Your body was not made on a laboratory and does not have laboratory equipment in it.

With all my love, Helena

Nothing change until you change

När jag påbörjade min resa tillbaka till sann hälsa för tre år sedan trodde jag att den största förändringen jag behövde göra var på utsidan, genom vad jag åt och genom mina vardagliga rutiner. Jag vet nu att den största förändringen var på insidan. Gradvis förändrade jag mitt perspektiv från fokus på sjukdom till fokus på hälsa, från fokus på problemen till fokus på lösningarna, från att titta på symptomen till att titta efter grundorsaken. Det var här den riktiga förändringen skedde och jag tror att det var det som räddade livet på mig. Jag säger ofta att den största förändringen i mitt liv de senaste åren är i mitt tankeklimat, de tankar och känslor jag går igenom livet med. Det spelar ingen roll om det är när jag borstar tänderna eller står i kö eller väntar på bussen, det är här jag har märkt den största förändringen, mina tankar och känslor fokuserar på hälsa och på lösningar och när jag möter en motgång söker jag grundorsaken till problemet. Det är det som gör hela skillnaden för mig, mitt liv är så mycket enklare och lyckligare sen jag gjorde den förändringen, sen jag förändrades.

Har du nånsin försökt förändra dina förutsättningar men inte lyckats för att du själv inte ville förändras? Eller har du ändrat din inställning till något och insett att allt förändrades? Nothing change until you change.

When I started my true journey back to health three years ago I first thought that the biggest change I needed to do was on the outside, changing my diet and my routines completely. I now know that the biggest change happened on the inside. Gradually I changed my perspective from sickness focus to health focus, from focusing on the problem to focusing on the solution, from looking at the symtoms to looking at the root cause. This is where the real change happened and I truly believe that that is what saved my life.

I often say that the biggest change in my life over the last few years is in my mental climate, the thoughts and feelings that I walk around with. It doesn't matter if it is brushing my teeth or standing in line or waiting for the bus, that is where I notice the biggest shift; my thoughts and feelings are focusing on health and the solution and where there is an obstacle I look for the root cause. That is what makes all the difference to me, my life is so much easier and happier since that shifted, since I changed.

Have you ever tried to change a circumstance and didn't succeed because you didn't want to change? Or have you ever changed your attitude towards something realizing everything changed?

With all my love, Helena

Life starts at the end of your comfort zone

Så här ser jag det; den inre cirkeln är vår Komfortzon, det här vi hänger mest, för det är ju, komfortabelt. Cirkeln utanför är Stretchzonen, det är här vi oftast växer mest, och utanför den cirkeln är Riskzonen, här är vi oftast livrädda och riktigt, riktigt obekväma Att hänga i komfortzonen är förstås bekvämt, lugnt och skönt och för att vara ärlig, här är jag oftast. Det är säkert. Men ju mer tid jag spenderar i stretchzonen desto mer utvecklas jag och växer och det är ju just det jag vill göra här på jorden. Det funkar också så finurligt att ju mer tid jag spenderar i stretchzonen desto mer expanderar min komfortzon ut i stretchzonen. Det är inte svårt att tänka tillbaka på saker som tidigare var riktigt läskiga men som idag helt klart är inom min komfortzon.

Ju mer min komfortzon expanderar ut i min stretchzon, desto mer expanderar min stretchzon ut i min riskzon och innan jag vet ordet av kommer någon som var tokläskigt förut vara väl inom min komfortzon.

Så, nu när jag ska göra något som jag är riktigt nervös inför så vet jag, att bristen på komfort betyder att jag växer och kan känna tacksamhet över det.

Hur ser din vecka ut? Kommer du att hänga en del i stretchzonen eller väljer du komfort framför utveckling?

I see it like this; at the inner circle there is the Comfort zone, this is where we usually prefer to hang out, because, well, it's comfortable. The second circle, just outside of the Comfort zone is the Stretch zone, this is mostly where our growth happens and outside of this circle is the Risk zone and that is where we are shit scared and really, really uncomfortable.

Sure, hanging out in the Comfort zone is nice and comfortable and to be honest, this is where I spend most of my time. It's safe. But the more time I dare to spend in my Stretch zone the more I grow and grow and learn is what I want to be doing here on earth. Also, the more time I spend in the Stretch zone the more my Comfort zone is going to expand into the Stretch zone. It's easy to remember lots of things that I, in the past, thought was really scary that is totally within my Comfort zone today.

The more my Comfort zone expands into my Stretch zone, the more my Stretch zone expand into my Risk zone and eventually, things that I once thought was shit scary is going to be within my expanded Comfort zone.

Today I'll be hanging out in my Stretch zone (doing a big presentation as one of the first real assignments in my new job, all eyes on me), and although it's not really comfortable, I'm grateful, cause I know I'm growing and learning a lot.

What will you do this week, hanging out in your Stretch zone?

With all my love, Helena

En läckande tarm skapar så mycket ohälsa hos så många

När jag tröttnade på att mina ordinarie läkare bara fortsatte att skriva ut kortison utan att någonsin besvara frågan varför jag var så sjuk, vände jag mig till slut till den funktionella medicinen. Det tog inte lång tid innan min näringsfysiolog konstaterade att jag hade en läckande tarm (Leaky gut syndrome eller LGS) och därigenom besvarade min eviga fråga varför. När jag var 13 behandlades jag för ulcerös colit vilket är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom. Läkarna kämpade med att både sätta diagnosen och samtidigt hitta den rätta cocktailen av mediciner för mig. Under detta "försöksår" exponerades min tarm för en massa skit för att vara rak på sak. Det var då min tarm började läcka. Från och med då började min tarm läcka proteiner ut i mitt blod varje gång jag åt särskilda livsmedel vilket skapade inflammation, vilka eftersom blev kroniska och till slut skapade fler och fler autoimmuna diagnoser samtidigt som min tarm hela tiden blev mer och mer känslig för fler och fler livsmedel.

Att konstatera att jag hade LGS och behandla min läckande tarm har förmodligen räddat mitt liv. Läs gärna den här artikeln i ämnet, den kan rädda även ditt.

When I got sick (in so many ways) and tired of my ordinary doctors only giving me cortison without answering any of my questions about why I was so sick, I turned to functional medicine. It wasn't hard for my functional practioner to conclude that I had Leaky gut syndrome (LGS) and thereby answering my everlasting question of why.

When I was 13 I was treated for Ulcerous colithis which is a chronic autoimmune inflammatory disease in your gut. The doctors where struggling with, first, finding out what diagnose I had, then finding the suitable medicine cocktail for me. During this "trial year" my gut was exposed to a lot of shit, to put it frankly. This is when it started to leak. From then on my gut was leaking protein into my blood stream whenever I ate surtein foods causing inflammations that grew chronic causing more and more autoimmune diseases and, at the same time, growing my gut more and more sensitive to more and more foods.

Realizing I had LGS and treating it saved my life. Please read this excellent article on the subject, it might save yours as well.

With all my love, Helena

Kropp, själ och sinne är alla en del av helheten

Det är min erfarenhet att, om vill leva ett hälsosamt liv, behöver vi se till både kropp, själ och sinne. De är alla sammankopplade och behöver vara i balans. Jag tror att det här var en av största insikterna i min resa tillbaka till hälsa. Hälsa handlar inte bara om att äta rätt, röra på sig och sova gott, det handlar heller inte bara om att meditera och affirmera. Hälsa är för mig att ha balans och harmoni mellan dem alla tre.

Jag har läst en hel del den senaste tiden om placebo och vad det handlar om. Ny forskning visar att anledningen till att placebo funkar är för att det triggar vårt lugn- och ro system, i motsats till stress systemet. Bara tanken på att du kommer att få behandling och att någon bryr sig om dig kommer att hjälpa dig att slappna av vilket är en förutsättning för att din kropp ska kunna läka sig själv. Det här betyder att om du verkligen stressar upp dig över att du behöver bli frisk, kommer du antagligen inte att bli det eftersom du inte ger kroppen rätt förutsättningar för att hitta sin naturliga hälsosamma balans. (Om du vill läsa mer om den här intressanta forskningen rekommenderar jag varmt Dr Lissa Rankin och boken Mind over Medicine.)

Jag kommer att återkomma en hel del till den här heliga treenigheten för det är min fasta övertygelse att det är otroligt viktig faktor i tillfrisknande. Vilken är din erfarenhet?

To my experience, if you want to live a healthy life, you have to tend to both mind, body and soul. They are all intertwined and need to be in balance.

I think the biggest shift for me came when I realized this. Health isn't just about eating right, exercising and sleeping well, neither is it only about meditating or saying affirmations. Health, to me, is about having the balance and a harmony between all three.

I've read a lot resently about the placebo effect and what it's all about. Research shows that the reason why placebo work is because it addresses the relaxed mode, as opposed to the stress mode. The pure thought of you getting treatment and care for your condition is going to make you relax, which is the basis for the body being able to heal itself. This means that if you're really stressing about getting healthy, you probably won't because you're not giving your body the right growing ground to get into its natural balance. (More on this interesting research from Dr Lissa Rankin and her book Mind over medicine.)

I can give lots of examples of this interconnection and I'll get back to it cause I really think it's important.

What's your take on it?

With all my love, Helena