Eftersom jag har utvecklats och lärt mig i livet och av kärleken har jag också blivit mer och mer öppen i att dela med mig av all kärlek jag har. Jag är inte längre rädd för att berätta för någon att jag älskar dem och jag tar alla tillfällen jag kan att i både ord och handling visa människor hur mycket de betyder för mig. Det gäller inte bara för personer som står mig nära eller dem som jag känner väldigt väl och även om folk kan tycka att jag är lite underlig (särskilt i den svenska, lite stela, kulturen) så möts jag oftast halvvägs. Ju mer kärlek jag ger desto mer får jag tillbaka, det smittar liksom. Jag har haft så många fantastiska möten med så många fantastiska människor med den här inställningen, det har verkligen berikat mitt liv.
Är det något den här världen behöver mer av så är det kärlek.
As I've grown in life and love I've become more and more open in sharing all the love I have. I'm no longer afraid of telling someone I love them and I take every opportunity I get to show people in words and action how much they mean to me.
This doesn't only apply to people that are very close to me or to people I know very well and even if some people may think I'm a little odd (especially coming from the, sometimes restricted, Swedish culture) most people meet me half way. The more love I give the more I receive, it's infectious. I've had so many wonderful encounters with so many wonderful people when having this approach that it has really enriched my life.
All this world really needs, is love.
With all my love, Helena