Acceptansens magi

Motstånd. Denna instinkt vi ofta har som bara äter upp oss inifrån och tar all vår kraft. Varför är den egentligen så stark?  Acceptans. Något av det finaste. Märk väl, acceptans och att ge upp är två vitt skilda saker. 

Whatever you accept you go beyond, that's the miracle. The perfect state is the acceptance of now. ~ Eckhart Tolle

Det sker någonting med oss när vi väljer acceptans, när vi släpper det krampaktiga greppet, när vi ger upp motståndet. Vi blir fria, vi får kraft, vi tar tillbaka makten, vi kan röra oss fritt igen. 

Det du inte kan förändra det kan du acceptera och det du har accepterat har redan förändrats. ~ Lars Winnerbäck

Inom vilket område har du motstånd just nu? Vad kan du göra idag för att komma ett steg närmre acceptans? 

Med all min kärlek, 

Helena

When there's no way out, there's still a way through

Ibland slår livet oss med en klubba i huvudet. Det kan i alla fall kännas så. När det känns som att vi går igenom helvetet och vi vet att det enda vi kan göra är att fortsätta gå. Ett steg i taget. Ett andetag i taget. Det är allt. För några år sedan skrev jag ett tröstebrev att ta till när det blir svart. När vi inte kan annat än hålla händerna för ögonen för att vi är alltför rädda för att ta bort dem och se att vi faktiskt är omgivna av ljus. Här kommer det. Till mig själv, om jag nånsin hamnar där igen, och till alla andra som varit där, eller kanske är just nu. I det svarta ångesthålet.

Det blir bättre. Det finns en mening.

Du kommer att känna livslust igen.

Om du inget annat orkar än att andas, så gör bara det, du behöver inte mer.

Kämpa inte emot, låt det vara, det är som det ska och det är okej. Var bara. Döm inte. Släpp taget. Se på det som är vackert. Lyssna på det som ger ro. Ät det som är gott. Gör det som känns skönt. Även om du inte ser någon mening i det just nu så är det gott för själen.

Be om hjälp.

Släpp in andra människor. Låt andra människor få ta hand om dig.

Gråt. Skrik. Slå (inte på någon/något som får ont). Kvid. Jämra. Skratta. Sov. Blunda. Gör det du behöver. Släpp ut, men håll om.

Det blir bättre, jag lovar.   

Med all min kärlek,

Helena

Tänk om just det här ögonblicket är helt perfekt

När jag känner mig helt övermannad av en situation, känsla eller tanke så försöker jag alltid hitta tillbaka till det innevarande ögonblicket. Det lugnar alltid ner mig. Tänk så här; Just nu, i just det här specifika ögonblicket, hur ser ditt liv ut? Om du rensar bort alla tankar om det som har hänt eller framtiden, allt som du tror att du behöver tänka på eller processa. Släpp taget om dina känslor kring en situation, person eller ett problem. Försök rensa bort allt.

Fokusera sedan på vad som faktiskt sker just nu; Vad ser du? Känner du någon lukt? Smakar något? Hör du något? Utan dömanden. Var bara uppmärksam. Observera. När jag gör det här så kan inte annat än notera att allt är perfekt, just nu (vilket förstås är ett dömande i sig själv). Och när jag går djupare så inser jag att det här är mitt liv och min verklighet. Alla dessa triljoners ögonblick adderade tillsammans, vilket skapar ett ganska vidunderligt liv.

Whenever I feel really overwhelmed by a situation, feeling or thought I try to find my way back to the present moment. It never fails to calm me down.

Think about it; Right now, in this very moment, was is your life like? Peeling off all the thoughts about the past and the future, all you think you need to keep in mind or process. Letting go of the emotions about situations, people or problems. Try to "clean" everything out. 

Then focus your mind of what's actually going on in this time and space; What are you seeing? Smelling? Tasting? Hearing? Without judgement. Just be aware. Observe. Whenever I do this I really can't help but to notice that it's all just perfect, right now (which is in fact a judgement of its own). And going even further, I realize that it is all my life and my reality. All these trillions moments added together, that makes a pretty remarkable life. 

With all my love,

Helena