Vem är du?

Jag var på ett retreat för några år sedan där vi skulle lära känna varann genom att om och om igen ställa frågan "Vem är du?" Alltså, typ 100 gånger om. För de flesta började det på ytan. Vem är du?

Jag är Helena.

Vem är du?

Jag är en HR-människa.

Vem är du?

Jag är en naturälskare.

Vem är du?

Jag är en vän.

Vem är du?

Jag är...

Vart tar vi egentligen vägen efter historien om dem vi är? När vi lämnat alla etiketter och ändå väljer att gräva vidare? Vad finns under våra historier och identiteter? Vad binder oss samman?

Jag tror att vi någonstans djupt där inne landar i medvetenhet. Det är det vi är. Vi är en medvetenhet som lever i en människokropp som är ett djur. Det är medvetenheten som binder oss samman. Det är det som ingen forskare ännu har förstått sig på på riktigt. Det är bortom det mänskliga sinnets förstånd. Alltid expanderande medvetenhet.

Vad tror du? Vem är du?

Med all min kärlek,

Helena

Bli medveten om vad som gått galet och förändra dina val

Vi försöker ofta alldeles för länge att förändra ett resultat utan att inse att vi behöver förändra vägen dit för att få effekt.  Märker du att huvudvärken nästan alltid kommer vid en viss tidpunkt på eftermiddagen? Att du om och om söker dig till samma typer av relationer som gör dig illa? Hann du inte med dig själv den här veckan heller? Eller hamnar du och din familj alltid i gräl om samma sak? 

Något behöver förändras. Vi kan inte fortsätta göra samma sak och förvänta oss andra resultat. 

Första steget är medvetenheten; Nämen, nu är jag ju här igen, där jag inte vill vara. Andra steget är att se över vad som tagit oss dit, vad som gått galet. Sedan göra annorlunda. Kanske behöver du dricka mer vatten, äta en ordentlig lunch eller ta en promenad för att undvika huvudvärken. Kanske behöver du lära dig att älska dig själv för att göra sundare val när det gäller relationer. Kanske behöver du börja nej till vissa saker för att kunna säga ja till dig själv. Kanske behöver du och din familj sätta er ner och prata igenom hur ni vill ha det, på riktigt, och fokusera på att försöka förstå varandra, för att slippa hamna i samma konflikter om och om igen. 

Oavsett vilka situationer du skulle vilja förändra i ditt liv, vet att du har makten att förändra dem men också att det behöver börja med dig.

Med all min kärlek,

Helena

Om konsten att samla på magiska ögonblick

Är det något som min minfulness- och medvetandeträning har lärt mig så är det att samla på magiska ögonblick. Vi har så lätt för att sätta upp stora och ambitiösa mål för oss själva, att planera för framtiden eller leva i "om-bara-land" och missa de där ögonblicken. De finns där. Hela tiden. Lägger du märke till dem? Du behöver inte ha det där drömjobbet för att kunna uppskatta solens strålar mot ansiktet. Det krävs inte x antal kronor på banken för att känna kärleken i det där leendet. Det är inte först när det är semester som vi kan lägga märke till fågelsången. 

Även när vi går igenom en jobbig period i livet, även om det är så mycket som vi skulle vilja ha i våra liv som vi ännu inte har, även om det kan kännas som att hela världen rasar runtomkring oss, så finns de där, de magiska ögonblicken. Och om det så är det enda vi förmår, att då och då faktiskt uppmärksamma dem, så adderar de till slut ihop till ett ganska fantastiskt liv. 

  Med all min kärlek, Helena

Tänk om just det här ögonblicket är helt perfekt

När jag känner mig helt övermannad av en situation, känsla eller tanke så försöker jag alltid hitta tillbaka till det innevarande ögonblicket. Det lugnar alltid ner mig. Tänk så här; Just nu, i just det här specifika ögonblicket, hur ser ditt liv ut? Om du rensar bort alla tankar om det som har hänt eller framtiden, allt som du tror att du behöver tänka på eller processa. Släpp taget om dina känslor kring en situation, person eller ett problem. Försök rensa bort allt.

Fokusera sedan på vad som faktiskt sker just nu; Vad ser du? Känner du någon lukt? Smakar något? Hör du något? Utan dömanden. Var bara uppmärksam. Observera. När jag gör det här så kan inte annat än notera att allt är perfekt, just nu (vilket förstås är ett dömande i sig själv). Och när jag går djupare så inser jag att det här är mitt liv och min verklighet. Alla dessa triljoners ögonblick adderade tillsammans, vilket skapar ett ganska vidunderligt liv.

Whenever I feel really overwhelmed by a situation, feeling or thought I try to find my way back to the present moment. It never fails to calm me down.

Think about it; Right now, in this very moment, was is your life like? Peeling off all the thoughts about the past and the future, all you think you need to keep in mind or process. Letting go of the emotions about situations, people or problems. Try to "clean" everything out. 

Then focus your mind of what's actually going on in this time and space; What are you seeing? Smelling? Tasting? Hearing? Without judgement. Just be aware. Observe. Whenever I do this I really can't help but to notice that it's all just perfect, right now (which is in fact a judgement of its own). And going even further, I realize that it is all my life and my reality. All these trillions moments added together, that makes a pretty remarkable life. 

With all my love,

Helena

Det handlar inte bara om vad du äter utan också om vad som äter dig

Jag har en tendens att fokusera på matdelen av mitt läkande, särskilt när jag pratar med människor eftersom jag har en massa fördomar om att många skulle tycka att jag var knäpp och jag var helt öppen med min tro. Men just den här delen är faktiskt ganska enkel. Städar du någonsin bland dina tankar och känslor? Är du medveten om vart ditt fokus hamnar när du inte är uppmärksam på det? Den här insikten har verkligen varit viktig i mitt liv. Att varje dag, lära mig mer och uppmärksamma var min tankar tar mig när jag och hur det påverkar mig. Min mindfulness- eller medvetandeträning har hjälpt mig mycket i det.

Förr kunde jag gå omkring och älta saker i veckor utan att riktigt vara medveten om det. Det kunde vara en konflikt eller något jag störde mig på hos mig själv. Jag spenderade massor av tid på att ha dåligt samvete, gå igenom samma sak om och om igen eller oroa mig för framtiden. Jag visste inte då vilken otrolig inverkan det hade på min livskvalitet.

Jag blir bättre och bättre på att observera mina tankar och känslor, att vara medveten om vad som äter mig. Att helt enkelt bara identifiera situationen som den är hjälper mig att kunna hantera den på ett bättre sätt. Att göra ett medvetet val att förändra, lämna eller acceptera.

Jag är inget offer för min omständigheter, lika lite som jag är fånge i mina tankar och känslor. Jag kan göra medvetna val om var lägger min energi och vad jag tillåter äta sig in i mitt liv.

I tend to focus a lot on the food part of my healing, especially when talking to people because I have all this prejudice that people will think I'm crazy if I was all spoken out about my beliefs. But this bit is actually quite straightforward.  

Do you ever clean out your mind or your feelings? Are you aware of where your focus is going when you're not paying attention? In my life, this realization has been huge. Learning, day by day, to pay attention to where my mind is travelling and what that's doing to me. My mindfulness practice has helped me a lot in this. 

In the past I could spend weeks obsessing about something without really being aware of it. It could be a conflict or something I wasn't happy about in myself. I spent huge chunks of time having bad conscious, going over the same event over and over again or worrying about the future. Little did I now this was affecting my life in a big way.

I'm getting better and better at observing my thoughts and feelings, being aware of what's eating me. Just the simple identification of the situation really helps me do something about it. Make the conscious choice of changing, leaving or accepting. 

I'm not a victim of my circumstances, nor am I the prisoner of my thoughts or feelings. I can make conscious choices about where to put my energy and what is aloud to eat its way into my life.  

With all my love,

Helena

Kroppskanning som ett sätt att landa och ladda

Jag menar inte den skanning vi gör i säkerhetskontrollen på flygplatsen eller den påsjukhuset, jag menar en mental kroppskanning där vi metodiskt går igenom varje del av kroppen. Jag gjorde min första kroppskanning på en skolresa när jag var i 11-12-årsåldern. Jag minns det som en väldigt härlig upplevelse men det var verkligen en engångsföreteelse. Det var mycket senare i livet när jag började sätta mig in i mindfulness som jag återupptäckte övningen och jag har verkligen haft så mycket glädje och nytta av det.

Jag börjar oftast i foten med att lägga allt mitt fokus och min medvetenhet på vänstra stortå och hur det känns; det kan kittla, pirra, kännas kallt elker så känns det stumt. Jag vandrar sedan genom hela kroppen med min medvetenhet, hela vägen till hjässan och det tar ungefär femton minuter. När jag inte har så mycket tid så gör jag det mycket snabbare, ibland bara en minut om jag stressar eller känner mig orolig och behöver komma tillbaka till här och nu. Det hjälper alltid, lugnar ner mig, återhämtar min energi och skiftar mitt fokus.

Ibland, när jag gör den med guidning, liggandes ner, så somnar jag. Jag brukade döma mig själv för det, eftersom syftet är att hålla fokus och behålla medvetenheten. Men jag har lärt mig att vara snällare mot mig själv, om jag somnar, så var nog en tupplur det jag behövde.

Om du inte testat det kan jag verkligen rekommendera det, det finns massor av guidade kroppskanningar att hitta på nätet.

By this I don't mean the scanning we do at airport security or in a body scan at the hospital, I mean a mental body scan methodically shifting focus through every part of the body.

I did my first body scanning at a school camp when I was about 11-12 years old. I remember it as a very pleasant experience but it really was a one off thing. It was much later in life when I started digging in to mindfulness that I rediscovered the practice and have had great benefits from using it.

I usually start at the foot by keeping all of my attention at my left big toe. Focusing on how it feels; tingling, numb, hot, cold, stiff, relaxed. I the move through my entire body in a similar way, working my way all the way to the top of my head which takes about fifteen minutes. When I don't have that much time I do it much more rapidly, sometimes for just a minute to get my attention back to the present moment if I'm stressing or feeling anxious. It always helps, calms me down, restores my energy and shifts my focus.

Sometimes, when I do it with guidance laying down, I fall asleep. I used to beat myself up about this because the purpose is keeping the attention and not falling asleep. I've learnt to be more kind to myself, if I fall asleep, a nap was probably what I needed.

If you haven't tried it I can totally recommend it, there are several guided body scannings you can find online.

With all my love,

Helena