Det är omställningen som är det jobbiga

Jag möter ibland människor som förundras över mina livsval och kommer med kommentarer som "det där skulle jag aldrig orka!" eller "om jag bara hade mer tid skulle jag..." eller "när barnen blir större, då ska jag..."  Men, mitt liv idag, det är inte särskilt komplicerat, även om mina hälsovanor har en hög prioriteringen. Det är inte svårt att leva ett hälsosamt liv. Men beroende på vår utgångspunkt kan det vara svårt att göra omställningen för att komma dit. Den sommar när jag gjorde många omfattande livsstilsförändringar på en samma gång, den var inge rolig. Vart jag än skulle behövde jag planera minutiöst. Varje ny dag var utmattande för det var så mycket jag behövde hålla koll på. Det tog en evighet att handla eftersom jag inte hittade någonting och behövde läsa på varenda förpackning. Jag hade långa listor att hålla koll på och checka av mot för att stanna på banan. Men även om mina hälsovanor är ganska lika då som nu så tar de knappt någon energi av mig längre, för omställningen är gjord.

Om jag skulle ställa om igen, till det sätt jag brukade leva på, så skulle det troligen ta nästan lika mycket energi i anspråk igen. Det sätt jag är van att leva på idag är det enklaste sättet för mig att leva på. Även om jag inte vill leva mitt liv på autopilot så går väldigt mycket på rutin idag, det är inte särskilt komplicerat alls.

Så om du funderar på att göra livsstilsförändringar för att må bättre, vet att det kan kräva lite investering och vara lite meckigt i början men ganska snart kommer det att vara dina nya vanor, och inte vara särskilt mycket mer energikrävande än dem du har idag, med enda skillnaden, att du kommer att ha så mycket mer energi att ösa ur ;)

Med all min kärlek,

Helena

Riktig förändring kräver en längtan efter förändring

Ibland behöver längtan vara stark innan vi får tummen ur. Ibland behöver vi nästan bli desperata för att faktiskt investera det som behöver investeras i början. Jag önskar jag kunde plantera det hos dem jag försöker hjälpa eller helst sälja det på burk, men det funkar tyvärr inte så. Den där längtan behöver komma inifrån, den behöver få vara bränslet även de dagar då det känns motigt, då det var längesen vi såg några framsteg. Det är obekvämt att förändras. Det är skönt att stanna där vi är. Det är lätt att fastna i gamla mönster. Men även om vi först behöver gå med lie genom en helt ny djungel så kommer även den nya stigen, till slut att vara en fyrfilig asfalterad motorväg där du tar dig fram med enkelhet varje dag. Men vägen dit kräver att du får igång din inre motor, och förmår fylla på med rätt bränsle när det behövs. Visst, vi kan ta kaffepauser ibland, se på utsikten från där vi är, reflektera över hur långt vi kommit, men sen, när vi behöver tanka och köra igen, tror jag det är den starka längtan som är bränslet vi behöver.

Med all min kärlek,

Helena

Life supports what supports life

Vi har fått ett liv, den här mänskliga erfarenheten av en anledning. Vi kan välja hur vi spenderar vår tid och vad vi gör av den här chansen. Jag tror att att göra gott gör gott. Att livet kommer stötta oss mer när vi också väljer att stötta livet.  När du väljer det högsta bästa för allt levande, när du tar ansvar för ditt avtryck, när du behandlar andra med kärlek och respekt, då är det även det du själv får tillbaka. Det är en universallag att livet tar hand om det som tar hand om livet. 

Du spelar roll. Det du gör spelar roll. Dina val spelar roll. När du väljer att kasta skräp på marken så legitimerar du samtidigt alla andra att göra detsamma och livet att kasta skräp på dig. När du beter dig elakt mot en annan levande varelse öppnar du upp för andra att ska bete sig elakt mot dig. 

Det är enkelt, behandla andra, och allt levande, som du själv vill bli behandlad. Var det exempel du vill se omkring dig. Det börjar med dig, alltid med dig, och det är så smart uttänkt att det även är där all din kraft finns, och allt ditt ansvar. 

Med all min kärlek, 

Helena

När förändring är det enda alternativet

Jag var på en konferens för några veckor sedan där ganska omfattande förändringar för en stor organisation presenterades. Vi har nog alla på olika sätt upplevt motstånd mot förändring, när vi helst vill fortsätta som förr, i trygga fotspår. Men moderatorn ställde en väldigt viktig fråga som jag tror vi alla kan behöva ställa oss själva ibland; Vilka är konsekvenserna av att förbli, att inte förändras?  Ibland kan vi fastna i motståndet och längtan till hur det varit, men tänk om hur det varit inte längre finns? Tänk om icke-valet inte finns? Tänk om att stå still inte är ett alternativ? 

I just det här fallet blev det tydligt att valet att inte förändras hade långt värre konsekvenser än att aktivt välja förändring och därmed blev det lättare för alla inblandade att hoppa på tåget. 

Plattformen är det som står kvar när tåget har gått. 

Om du vet att en förändring behövs men du känner motstånd, ställ dig frågan; Om jag säger nej till den här förändringen nu, vilka konsekvenser får det, idag, imorgon, om en vecka, om ett år? 

Förändring känns ofta läskigt eftersom vi inte vet vad som väntar oss på andra sidan. Det är då vi behöver komma ihåg att vi aldrig vet vad som väntar i nästa sekund, med eller utan förändring. 

Med all min kärlek,

Helena

Ingen annan än du kan göra jobbet

När vi börjar vår resa mot vår högsta potential är det lätt att bli uppslukad av alla resurser som finns tillgängliga för oss; böckerna, podcastsen, youtube-klippen, föreläsningarna och kurserna. Men det är viktigt att komma ihåg att det är inte där det verkliga arbetet sker. Ingenting förändras förrän du förändras. Jag märker att jag i perioder kan fastna i det Mastin Kipp kallar spiritual entertainment. Jag tar in, tar in, tar in. Och även om kunskapen oftast är relevant och inspirationen är nödvändig så är det först när jag verkligen applicerar det jag lär i mitt vardagliga liv, på mina tankar och känslor och i mina utmaningar, det är först då det börjar röra på sig. Det är när jag verkligen gräver djupt, utmanar mig själv och inte nöjer mig med samla gamla ursäkter som jag tar de stora kliven. 

Jag möter så många som vill höra allt, veta mer, inspireras men som sedan inte förändrar någonting. Det behöver inte alls vara en kamp att röra sig framåt men det behövs en investering, ett commitment och en vilja att faktiskt förändras. Det är de människor som är villiga att förändra saker och ting i sina liv som jag älskar att jobba med. Hur mycket jag än delar med mig, utmanar och stöttar så kommer förändringen först när den jag jobbar med faktiskt applicerar det vi pratar om. Annars blir det bara just det, prat. Och när vi väl kommer igång, när handlingar i vår vardag överensstämmer med vår intention och vårt mål, det är då förändringarna kommer, det är då energin börjar röra på sig och vi kommer steg efter steg närmare vår fulla potential. 

Är du villig att göra jobbet? 

Med all min kärlek,

Helena

When the time is on you, start and the pressure will be off

Jag älskar den här aforismen från The Five Yogic Sutras of the Aquarian Age av Yogi Bhajan. Världen är i ständig förändring, det är det enda som är konstant. Vi behöver förändras med den. Att växa och utvecklas, ibland, invecklas, är en del av att vara människa. Förändring. Ibland gör vi motstånd. I alla fall jag. Det är obekvämt, men jag gör det för att jag tror att det är tryggare än att ta emot förändringen. Det stämmer inte. Det är motståndet som gör ont. Det är insikten som låter vänta på sig tills jag tar första steget. Det börjar med mig, som vågar, som tar steget. 

When the time is on you, start, and the pressure will be off. Inom vilket område behöver du släppa motståndet? Var behöver du välkomna förändring? Vilket steg kan du ta idag? 

 Med all min kärlek,

Helena

Vad är du villig att ge upp för att få det där du säger att du vill ha?

Att välja är också att ge upp. Om du vill bo i det där huset så behöver du prioritera det som tar dig närmare ditt mål. Och välja bort annat som tar av din energi och tid. För att kunna hitta ditt drömjobb behöver du välja att utforska och prova på, för att komma närmare ditt svar. Och ge upp om rädslan att misslyckas på vägen. Jag tycker jag ser det här så ofta, både hos mig själv och andra. Vi säger oss vilja ha x, y och z, men vi är inte villiga att göra det som krävs för att komma närmare vårt mål. Och kanske är det så, det är först när smärtan att stå kvar överstiger rädslan att ta ett kliv som vi kommer i rörelse? Jag tror att det stämmer i vissa fall men jag tycker det vore sorgligt om det vore regel snarare än undantag. 

Vad är det som skrämmer dig? Vad är det värsta som kan hända? Vad skulle du göra idag om du visste att du inte kunde misslyckas? För kanske finns inga misslyckanden, bara jättestora utvecklingssteg.  

  Med all min kärlek,

Helena