Var där du är. Motstånd mot båda skapar bara mer av det. Att försöka trycka undan känslor som behöver ut har aldrig varit någon bra idé, ändå fortsätter vi att göra det. Oftast handlar det om attvi dömer känslan "jag har inte rätt att tycka synd om mig själv" eller "jag borde inte bli ledsen eller ta åt mig" eller "den där personen är inte värd din energi". Oavsett du gillar känslan eller inte så är den där. Och som bekant, medvetenhet är det första steget mot förändring. Förändring kommer inte genom förnekelse. Förändring kommer inte genom att lägga locket på. Lägg inte sten på börda genom att dessutom döma det du känner. Känn känslan, benämn den, låt den riva runt i kroppen, ge den uppmärksamhet, och jag lovar, den tappar greppet mycket snabbare än du kanske tror. Motståndet är som klister. Acceptans är som vind.
Med all min kärlek,
Helena