Vår hjärna är skapt för att upptäcka faror, för att se det som saknas, fokusera på det som inte funkar. Därför behöver vi aktivt, och varje dag, öva oss i att ändra fokus. Det är lätt att se på andra människors liv, bara fokusera på det dem har som vi saknar och stanna där. Tänk om vi istället skulle lägga fokus på våra egna liv och allt vi har och se det som saknas i andras? Jag rekommenderar inte att fokusera på andras liv över huvud taget men om vi nu ska uppehålla oss där ibland så kan vi väl åtminstone göra analysen rättvis.
Vi fokuserar också oftast på jämförelser med dem som lever ett liknande liv som vårt, det vill säga ett extremt privilgerat liv i ett tryggt land. Tänk om vi skulle se ett steg längre bort? Till människor som lever under helt andra förutsättningar än vi.
Om du kan, skippa jämförelser, men om du bestämt ska hålla på med den, granska den åtminstone lite kritiskt ibland.
Med all min kärlek,
Helena