Jag höll en utbildning härom dagen och vi kom in på att prata om det här med tacksamhet och vilket otroligt kraftfullt verktyg det är. Men jag märker också att snacket om tacksamhet kan provocera. Som att det finns ett motsatsförhållande mellan tacksamhet och realism eller acceptans. Som att tacksamma människor bara lever på ytan och blundar för skiten eller tycker att negativa känslor är fula känslor. Du kan ha en riktigt shitty dag och ändå vara tacksam. Det är möjligt att gå igenom ett riktigt trauma och känna tacksamhet på samma gång. Jag säger inte att vi måste gå runt och vara tacksamma jämt, men om vi vill, så är det fullt möjligt. Det finns inga motsättningar där.
Med all min kärlek,
Helena