Tänk att få bara vara, vara människa. Vilken ynnest. Att vi får vara här, uppleva, lära, erfara och växa. Se molnen dra förbi och årstider växla. Somna på kvällen för att sedan vakna igen nästa morgon, till en alldeles ny dag, en vi aldrig sett förut. Att få känna andetaget röra sig genom kroppen och hjärtat slå. Vilken gåva. När jag nu håller egen kurs för att dela med mig mer av de verktyg jag har samlat på min längs min väg är det som att sätta ett förstoringsglas på dem alla. De liksom väcks till liv igen och får en helt annan innebörd för mig. En ny dimension.
You teach best what you most have to learn.
Och mitt i allt detta får jag vara. Bara vara. Varje gång jag landar i ögonblicket är det som att hela världen stannar upp, tiden expanderar och det finns inget annat och ingenting annat behövs. Ge dig själv den gåvan idag, gåvan av närvaro i ögonblicket. Det finns inget annat.
Nothing to do. Nowhere to go. No one to become.
Med all min kärlek,
Helena