Vem är du?

Jag var på ett retreat för några år sedan där vi skulle lära känna varann genom att om och om igen ställa frågan "Vem är du?" Alltså, typ 100 gånger om. För de flesta började det på ytan. Vem är du?

Jag är Helena.

Vem är du?

Jag är en HR-människa.

Vem är du?

Jag är en naturälskare.

Vem är du?

Jag är en vän.

Vem är du?

Jag är...

Vart tar vi egentligen vägen efter historien om dem vi är? När vi lämnat alla etiketter och ändå väljer att gräva vidare? Vad finns under våra historier och identiteter? Vad binder oss samman?

Jag tror att vi någonstans djupt där inne landar i medvetenhet. Det är det vi är. Vi är en medvetenhet som lever i en människokropp som är ett djur. Det är medvetenheten som binder oss samman. Det är det som ingen forskare ännu har förstått sig på på riktigt. Det är bortom det mänskliga sinnets förstånd. Alltid expanderande medvetenhet.

Vad tror du? Vem är du?

Med all min kärlek,

Helena

Nära-livet-upplevelser

Du vet när tankesnurran drar igång på högvarv, när du hamnar i en loop du inte kan ta dig ur, när en viss tanke väljer att göra vinkelvolter inne i ditt huvud. Prova en nära-livet-upplevelse! Jag hamnade där för ett par dagar sedan. Jag fastnade. Tankeloopen upprepade något som varken var sant, relevant eller särskilt härligt och jag lyckades observera i korta perioder men inte ta mig därifrån. Då provade jag en nära-livet-upplevlese. Jag vände fokus från tanke till syn och jag benämnde stilla det jag såg i mitt huvud. Träd, vatten, fot, trappa... Och jag upptäckte att kakofonin i mitt huvud lugnade ner sig. Jag var nära livet. Jag letade efter livet där livet är, här.

Oftast använder jag andetaget för att ta mig tillbaka till här och nu, men synen är faktiskt också ett riktigt bra verktyg. Att se det som är framför oss är att vara nära det som är. Troligtvis fungerar alla våra sinnen som portar till nära-livet-upplevelser men jag tror vi kan behöva öva oss i att använda dem. Just nu övar jag på att använda synen.

Vilket är ditt bästa knep för att skapa en nära-livet-upplevelse?

Med all min kärlek,

Helena

Det är närvaron som gör skillnad

Jag skriver i the Five Minute Journal (www.intelligentchange.com) varje morgon och kväll och en del av det är att reflektera över tre fantastiska saker som hänt under dagen. Samtal är en stor del av mina fantastiska händelser, om och om igen är det dagens samtal som jag skriver ner som fantastiska händelser. Jag träffar så många fantastiska människor och har så fina, utvecklande, utmanande och spännande samtal.  Men jag tror egentligen inte att det alltid är samtalen som är det fantastiska, det är närvaron de kräver. Jag älskar att lyssna, jag älskar att lära, jag älskar att möta. Allt detta gör att jag är här och nu i samtal, helt närvarande, särskilt när det bara är jag och en annan själ i taget. Jag älskar att vara närvarande. Lägga ifrån mig telefonen, se någon i ögonen, väcka min nyfikenhet, lyssna både inåt och utåt, vara öppen för det oväntade. 

Idag ska jag öva på att ha den här uppmärksamheten även utanför samtalet, att vara med det som är, utan att döma och med nyfikenhet. 

Med all min kärlek, 

Helena

Tålamod

Jag tror vi presenteras de lektioner vi behöver, inte alltid dem vi vill ha. Just nu är det tålamod för mig. Och kanske är det även den här tiden på året, lite väntande, avvaktande mitt i all aktivitet. 

A seed doesn't make that much noise when it's growing, it just needs patience and time. 

Det handlar inte alltid om stora, yviga rörelser, ibland är vårt växande mer subtilt. Det kan kännas som om vi står still och stampar, men med varje liten stamp rör vi oss sakta framåt. Det är som min mamma brukar säga, att även när vi faller till våra knän, så har vi automatiskt tagit ett steg framåt när vi reser oss igen. 

Allt har sin tid. Vissa saker behöver mogna. 

When there's ebb, don't force the flood. 

Universum expanderar hela tiden, så också vi. 

Med all min kärlek, 

Helena

Om konsten att vänta

Väntan kan vara utmanande. Vänta på tåget, vänta i kö, vänta på helgen, vänta på den försenade kompisen, vänta på provsvar, vänta på att förkylningen ska ge med sig, vänta på bättre tider, vänta på livet. Är du bra på att vänta? Har du tålamod och ro att göra det till en konst? Eller är det kanske bara närvaro som krävs? När vi är i det som är, oavsett vad som kommer härnäst, så väljer vi ju att vara där, och väntan blir sekundär. 

Those who are certain of the outcome can afford to wait, and wait without anxiety. ~ A Course in Miracles

Det är något djupt lugnande i det där citatet för mig. Om vi bara kan odla vår tillit till att det kommer att bli bra, det kommer att bli som det ska, för att det också är som det ska så behöver vi ju inte ägna oss åt väntan över huvud taget. Då kan vi tillåta oss att vila i det som är, här och nu, även om vi kanske önskar oss något annat i framtiden. Men att leva i framtiden innebär att vänta och att vänta är inte att leva för livet är det som pågår nu, inte sen, aldrig sen. 

Jag övar mig i tillit. På perrongen, i mataffären, i vardagen, på restaurangen, innan läkaren ska ringa, i sjuksäng, i magin i nuet, i livet. För jag tror det är ett val, troligtvis ett vi behöver göra om och om och om igen, men ändå, vi väljer om vi ska vänta på livet eller leva i tillit i nu. 

Med all min kärlek,

Helena

Hejdå stress! Välkommen balans!

Äntligen har jag lanserat min kurs Hejdå stress! Välkommen balans! som jag gått och filat på så länge. När jag gick Balansinspiratörsutbildningen i våras så funderade jag mycket på hur jag skulle kunna dela med mig av mina kunskaper. Många av de andra deltagarna arbetade redan fulltid med hälsa och för demvar det naturligt att inkorporera teknikerna i arbetet. Andra hade fått kursen betald av sin arbetsgivare för att kunna hjälpa sina kollegor till bättre balans och mindre stress. Men jag, som inte riktigt har en fast arbetsplats utan mest befinner mig på resande fot, hade lite svårt att hitta ett lämpligt forum.  Samtidigt har jag länge märkt vilken effekt min historia i sig har på människor som jag får tillfälle att dela den med. Jag har också en stark längtan att inte bara skriva om de lärdomar jag har fått utan även faktiskt få lära ut dem ansikte mot ansikte. Jag ville skapa ett tryggt och kärleksfullt forum för diskussion och reflektion där människor kan få komma och vara dem de är. 

Den här kursen har alla ingredienser och jag längtar så till att få sätta igång den 4 september. 

Mina mål med kursen är att;

• Hjälpa deltagarna till insikt om den kraft och makt de besitter i sina egna liv, deras Pure Personal Power
• Inspirera deltagarna till mera närvaro i sina liv och en större medvetenhet kring de egna tankarna, känslorna, ageranden och reageranden
• Skapa nyfikenhet kring holistisk hälsa och balans i både kropp, själ och sinne

Kursen kommer att hållas i Stockholm med start söndagen den 4 september och 7 söndagar framöver. 

Känns det här intressant för dig eller tror du att någon du känner kan behöva detta så sprid gärna ordet vidare. Med all min kärlek,

Helena

Unna dig alltid ett andetag

En av de finaste gåvorna vi fått som människor är vårt andetag. Det är så enkelt, så självklart, men det betyder inte alltid att vi drar fördel av det. Jag försöker se till att unna mig andetag så ofta jag kan. Medvetna andetag. Innan jag ska ta ett beslut. Innan jag reagerar. Innan jag pratar. Medan jag lyssnar. Det är mitt bästa knep för att komma tillbaka hit. För mig är det vägen mellan hjärna och hjärta. När jag unnar mig andetag tar jag bättre beslut. Att bara stanna upp ett andetag hjälper att gå från att reagera till att medvetet agera. Det får mig att tala från hjärtat och det gör mig till en aktiv lyssnare. 

Det är enkelt, det är nära, det är gratis, det finns alltid där. Unna dig ett andetag. 

Med all min kärlek,

Helena

Om konsten att samla på magiska ögonblick

Är det något som min minfulness- och medvetandeträning har lärt mig så är det att samla på magiska ögonblick. Vi har så lätt för att sätta upp stora och ambitiösa mål för oss själva, att planera för framtiden eller leva i "om-bara-land" och missa de där ögonblicken. De finns där. Hela tiden. Lägger du märke till dem? Du behöver inte ha det där drömjobbet för att kunna uppskatta solens strålar mot ansiktet. Det krävs inte x antal kronor på banken för att känna kärleken i det där leendet. Det är inte först när det är semester som vi kan lägga märke till fågelsången. 

Även när vi går igenom en jobbig period i livet, även om det är så mycket som vi skulle vilja ha i våra liv som vi ännu inte har, även om det kan kännas som att hela världen rasar runtomkring oss, så finns de där, de magiska ögonblicken. Och om det så är det enda vi förmår, att då och då faktiskt uppmärksamma dem, så adderar de till slut ihop till ett ganska fantastiskt liv. 

  Med all min kärlek, Helena