Hur kan det lilla få ta så stor plats

Som ni väl känner till vid det här laget är jag barnsligt fascinerad av det mänskliga sinnet och personlig utveckling. Life hacking , det är min största hobby! Hur kommer det sig att de små sakerna får så otroligt stor plats i våra liv och de riktigt stora frågorna ofta får oproportionerligt lite uppmärksamhet?

Vi kan stressa upp oss över vad vi ska ha på oss för att göra ett bra intryck på jobbintervjun medan vi nästan aldrig tänker på hur vårt liv stämmer överens med våra grundvärderingar. Vi kan gå och älta vad en släkting sa eller tyckte men inte ägna en tanke åt hur vi ska lösa de stora miljöutmaningarna.

Kanske är det för att vi tror att vi kan påverka och kontrollera det lilla men inte det stora? Kanske är det för att det stora känns alltför överväldigande så vi gömmer oss i småsakerna?

Jag har, som oftast, inte svaret, men jag roar mig alltmer vid att uppehålla mig vid frågorna. Vilka små saker i ditt liv får oproportionerligt stor plats i din vardag? Skulle ett skifte i fokus kännas mer spännande?

Don't sweat the small stuff!

Med all min kärlek,

Helena

Bråttom är ett beslut

Jag reser mycket i mitt jobb och var jag än är och vem jag än frågar så får jag nio gånger av tio samma svar på frågan "How are you?" - Busy!  Vad är det som hänt med vårt samhälle? Vad har vi så förbaskat bråttom till? Och vad ska vi göra när vi kommer dit? 

Jag tror att bråttom är ett val. Jag tror att upptagen är en trend som vi alla hakat på. Reaktionen jag får när jag säger att jag har läget under kontroll, jag får den återhämtning jag behöver och jag stressar sällan - vad är det för fel på dig? 

Inte för att skrämma upp någon, men vi vet idag att stress är en av huvudorsakerna till många av våra sjukdomar idag, till dåliga relationer, till sömnproblem och otillfredställelse med livet. Ändå fortsätter vi på något sätt att glorifiera stressen. 

Idag är sista anmälningsdag för kursen Hejdå stress! Välkommen balans! Om du vill ha hjälp att hoppa av "bråttom-tåget" - hör av dig och boka in dig! 

Med all min kärlek,

Helena

Hejdå stress! Välkommen balans!

Äntligen har jag lanserat min kurs Hejdå stress! Välkommen balans! som jag gått och filat på så länge. När jag gick Balansinspiratörsutbildningen i våras så funderade jag mycket på hur jag skulle kunna dela med mig av mina kunskaper. Många av de andra deltagarna arbetade redan fulltid med hälsa och för demvar det naturligt att inkorporera teknikerna i arbetet. Andra hade fått kursen betald av sin arbetsgivare för att kunna hjälpa sina kollegor till bättre balans och mindre stress. Men jag, som inte riktigt har en fast arbetsplats utan mest befinner mig på resande fot, hade lite svårt att hitta ett lämpligt forum.  Samtidigt har jag länge märkt vilken effekt min historia i sig har på människor som jag får tillfälle att dela den med. Jag har också en stark längtan att inte bara skriva om de lärdomar jag har fått utan även faktiskt få lära ut dem ansikte mot ansikte. Jag ville skapa ett tryggt och kärleksfullt forum för diskussion och reflektion där människor kan få komma och vara dem de är. 

Den här kursen har alla ingredienser och jag längtar så till att få sätta igång den 4 september. 

Mina mål med kursen är att;

• Hjälpa deltagarna till insikt om den kraft och makt de besitter i sina egna liv, deras Pure Personal Power
• Inspirera deltagarna till mera närvaro i sina liv och en större medvetenhet kring de egna tankarna, känslorna, ageranden och reageranden
• Skapa nyfikenhet kring holistisk hälsa och balans i både kropp, själ och sinne

Kursen kommer att hållas i Stockholm med start söndagen den 4 september och 7 söndagar framöver. 

Känns det här intressant för dig eller tror du att någon du känner kan behöva detta så sprid gärna ordet vidare. Med all min kärlek,

Helena

Stressen är boven

Jag vill inte stressa upp någon här genom att prata om stress, men, är det något vi ska stressa upp oss över så är det hur mycket vi stressar. Eller inte.  Ju mer jag läser, hör, ser och själv erfar om holistisk hälsa, desto tydligare blir det hur negativt den långvariga, konstanta stressen påverkar våra liv. Den skapar inflammation, i våra kroppar, i våra sinnen och i våra relationer. Jag ställer mig ofta frågan; Vad har vi så bråttom till? Men jag har hittills inte hittat svaret. Det känns som en folksjukdom som på något sätt blivit trendig. 

Jag hinner inte! Jag har inte tid! är orden på allas läppar. Vad är det egentligen vi inte hinner eller har tid till? Leva? Vara? Älska? Vad prioriterar vi istället?

Som med många andra hälsotillstånd behöver vi börja hos oss själva, det är bara vi själva som kan välja att förändra våra liv. Och det börjar med ett beslut. 

I perioder har jag behövt prioritera väldigt hårt vad jag valt att lägga min energi på. Det har hjälpt mig att få syn på hur många borden och måsten vi skapar i våra liv men som egentligen inte alls är så viktiga som vi tror. De får ofta utrymme på bekostnad av vill och behöver. 

Jag skippar numer alla borden och vet att det faktiskt bara finns två måsten; vi måste välja och vi måste dö. Allt annat är vill eller behöver. Bara ordvalen får mig att slappna av. Jag kan välja att städa för att jag vill ha det fint hemma och jag kan välja att jobba för att jag behöver pengar till mat. Men jag varken borde eller måste, jag gör ett aktivt val. 

Vilka borden och måsten styr i ditt liv? Hur mycket kan du skala bort om du verkligen behövde? Vad skulle hända om du bara gjorde vill eller behöver? Ett ja till en sak är alltid ett nej till något annat, kanske något som livsviktigt för dig. 

Med all min kärlek,

Helena

Vi kan reglera vår egen energi

Vi skyller oftast på tidsbrist i våra liv när det egentligen handlar om brist på energi. Om bara energin räckte längre tror jag att vi skulle kunna göra mer av det vi behöver och vill. Men hur reglerar vi då vår egen energi? Genom att göra mer av det som fyller på vår energi och mindre av det som förbrukar vår energi. Enkelt ;) En del är fysisk. För att optimera vår energi behöver vi;

1. God sömn. 7-10 timmar beroende på vem du är och helst ska vi sova mellan 22 - 01 för att bäst återhämtning.

2. Bra mat. Näringsriktig mat med regelbundna mellanrum, 3 huvudmål och mellanmål däremellan. Fokus på mat från växtriket och undvikande av socker, gluten, mjölkprodukter, rött - och fläskkött som sätter igång små inflammationer i kroppen som kräver en massa energi av oss.

3. Rörelse. 30 minuter om dagen där pulsen går upp och ett par pass i veckan där musklerna tröttas ut. Genom träning fyller vi på med cannabionoider vilka ger oss välbefinnande och höjer vår energi och får dessutom utlopp för kortisolet som annars stjäl vår energi.

4. Stresshantering. Att göra tusen saker samtidigt, att rusa från det ena till det andra och aldrig riktigt vara närvarande och lugn där vi är förbrukar förstås massor av energi. 

5. Lära känna oss själva. Punkterna 1-4 gäller för alla men det finns också mycket som är unikt för just dig. Vad får dig att lysa upp? Vilken aktivitet kan du slukas upp av i timmar och helt glömma bort tiden? När känner du dig som mest levande? I vilka sammanhang och med vilka personer känns det som att du "sitter på laddning"? Gör mer av det!

Regleringen av vår energi sitter förstås också mycket i vårt huvud och de känslor vi ger utrymme i våra liv. Jag har hört många vittna om att de år ut och år in har känt sig trötta och hängiga och aldrig riktigt utsövda även om de gjort allt rent fysiskt för att reglera sin energi. Samtidigt går de och bär på bitterhet för en gammal oförrätt, vägrar förlåta någon från de förflutna eller ägnar otroligt mycket tid åt att oroa sig för framtiden och förutsätter att det mesta kommer att gå åt pipsvängen. När vi ägnar nästan all vår energi på självhat, att om och om berätta för oss själva att vi inte är värda någonting och att någon snart kommer att upptäcka det och att vi då kommer att bli ensamma och utstötta. Det är klart vi blir trötta!

Först när vi har hittat sätt att släppa taget, att förlåta, acceptera eller vara mer i nuet, då känner vi att energin kommer tillbaka. Vi vaknar utsövda på morgonen, blir friskare och känner att vi har energi över till att göra det vi älskar. 

Har du koll på vart din energi tar vägen? Vet du vad som är energitjuvar i ditt liv och var du tankar energi?  

 Med all min kärlek,

Helena

Vad behöver din kropp för att den ska läka?

Hur många gånger har du fått den frågan av en läkare? Troligtvis aldrig. Ändå är det du som känner din kropp bäst och bör veta vad just din kropp behöver? Eller? Jag har precis läst Lissa Rankins fantastiska bok Mind over medicine där hon räknar upp oräkneliga studier och egna erfarenheter från många år som läkare - vi har en fantastisk förmåga till läkning. Men för att över huvud taget kunna påbörja den resan behöver vi känna oss själva och våga vara ärliga mot oss själva.

Var beredd på att bli förvånad över vad du får höra. Kanske beror den återkommande migränen på en dålig relation som du behöver lämna. Kanske beror din krånglande mage på för höga krav och för lite kontroll på jobbet. Kanske kommer dina utslag ifrån ett oläkt trauma som du hittills inte gett tillräckligt mycket uppmärksamhet.

När jag började undersöka den här frågan med nyfikenhet och respektera svaren jag fick insåg jag att jag behövde förändra en hel del i mitt liv för att ge min kropp rätt förutsättningar att kunna läka sig själv. Mycket handlade om stress. När vår stressrespons triggas så triggas även inflammationer i vår kropp och det är ofta dem som gör oss sjuka. Min kropp var full av inflammation och de åtgärder jag vidtog handlade inte bara om att hantera jobbrelaterad stress. Det handlade också om att att förstärka min tillit till att allt är som det ska, förlåta de personer och lämna de relationer som inte var bra för mig, inse att det är jag som VD i mitt liv och mycket annat. Allt för att trigga mitt lugn- och rosystemså att min kropp kunde få ägna sig åt läkning. 

Våga fråga och våga lyssna. Jag kan nästan med säkerhet lova att om du ställer frågan; Älskade kropp, vad behöver du för att läka? så kommer du inte få svaret; En Alvedon tack!

  

Med all min kärlek,

Helena

When there's ebb, don't force the flood. Njut av stillheten.

De flesta av oss lever ett extremt hektiskt liv. Ett där alla hjälpmedel för ett enklare liv bara verkar stressa oss mer och mer. Vi påstår att vi inte har tid och våra kortisolnivåer skjuter i höjden. Det är så vi har valt att designa våra liv (om du inte tillhör de få som faktiskt valt att hoppa ur hamsterhjulet för gott). Även det, är förstås ett val vi gjort och gör.

Men, ibland, och av olika anledningar så lugnar livet ner sig. Kanske för att du är sjuk, arbetslös eller mitt emellan två stora projekt. Kanske för att du har valt att låta din själ komma ikapp genom att rensa i ditt schema. Då kan vi lätt stressa upp oss av den enkla anledningen att vi inte kutar omkring som galna vilket är det vi är vana vid. Vad ska jag göra med all den här tiden? Vad är jag värd när jag inte levererar en massa varje dag? Tänk om någon kommer på mig? Får jag vara en del av samhället eller av gruppen när jag faktiskt inte kutar omkring och stressar som alla andra gör?

Jag vet inte om du känner igen i det här eller inte. Kanske är jag bara min egna terapeut när jag skriver detta. För det var precis där jag var i våras i mitt nya jobb, väntandes på floden som jag visste skulle komma. Citatet kom till mig då. When there's ebb, don't force the flood. Tack universum. Jag forcerar inte floden, jag njuter av ebb och jag vet att mitt värde är intakt.

Most of us live an extremely hectic life. One where all the aids for a simpler life just seem to make us stress more. We proclaim that we don't have time and our cortisol levels are sky high. 

This is the way we all have chosen to design our lives (if you're not part of the few that have decided to get off the hamster wheel for good). That too, is a choice. 

But, from time to time and for various reasons, life slow down. Maybe because your sick, or unemployed or in between big projects. Maybe because you've chosen to let your soul catch up by de-cluttering your schedule. It's easy to start stressing about the fact that you're not running around like a mad person. What am I supposed to do with all this time? What am I worth when I'm not producing a lot of content everyday? What if someone finds out? Am I allowed to be part of the crowd, of society, when I'm not stressing like everyone else. 

I don't know if you can relate to this or not. Maybe I'm just being my own therapist right now. Because this is exactly where I am in my new job, waiting for the flood that I know will come. And this quote came to me. Thank you Universe. I'm not forcing the flood, I'm enjoying the slow, knowing my worth is intact. 

With all my love,

Helena

När jag saktar ner expanderar tiden

Min erfarenhet är att ju bättre jag blir på att rensa mitt liv från måsten och borden och ju mer jag saktar ner, desto mer värdefullt arbete blir gjort och desto mer tid över får jag. Min fantastiska yoga lärare introducerar ofta meditationer med orden Nothing to do, nowhere to go, nothing to attain. Jag vet inte varifrån det kommer, men det får mig alltid att slappna av, tröstande på något sätt och det har hjälpt mig att sortera ut det oviktiga, de meningslösa detaljerna, från det som faktiskt är viktigt.

Det är också min erfarenhet att ju mer stressad jag är, desto sämre resultat får jag på vadhelst jag försöker ge mig på. Mahatma Gandhi ska ha sagt en morgon till sina vänner: Idag kommer bli en väldigt stressig dag, jag kommer inte kunna meditera i en timme. Hans vänner blev förvånade av det här undantaget från rutinerna. Jag kommer behöva meditera i två timmar, lade han då till.

Så, nu när semestertiderna är här, föreslår jag att du saktar ner, tar ett djupt andetag, en promenad, mediterar, bara för att inse att du får tusenfalt tillbaka.

My honest experience is that the better I get at cleaning my life of "must's", "should's" and "have to's" and the more I slow down, the more valuable work I get done and the more time I have to spare.

My beutiful yoga teacher often introduce meditation by the words Nothing to do, nowhere to go, nothing to attain. I don't know where it's from but I find it hugely relaxing, even comforting and I think it has also helped me to sort out the non significant, the petty details, from what's actually important. 

I've also experienced that the more stressed I am, the worse results of whatever I'm trying to accomplish. Mahatma Gandhi allegedly said one morning to his friends: Today will be a very busy day, I won't be able to meditate for an hour. His friends was taken aback by this rare break from his discipline. I'll need to meditate for two, he then added. 

So for this weekend, I suggest you to slow down, take a breath, a walk, meditate, all to realize that I'll give you more time in return.

With all my love,

Helena