Ibland undrar jag varifrån all denna rädsla vi går omkring och bär på kommer ifrån. Rädsla för att göra bort oss. Rädsla för att göra misstag. Rädsla för att inte passa in. Rädsla för att inte bli accepterad. Jag förstår funktionen av rädsla för höga höjder, stora djur eller häftiga ljud eftersom det faktiskt hade en funktion för tusentals år sedan. Men idag är många av oss inte rädda för just de sakerna, utan vi är rädda för sådant som faktiskt inte alls är farligt. Vad skulle du göra om din rädsla inte var närvarande? Jag försöker ställa mig själv den frågan då och då, som för att checka av, väljer jag oftast kärlek eller rädsla i min vardag. Ibland inser jag då att jag agerar utifrån rädsla och att det begränsar min livserfarenhet.
Jag vill inte att rädsla ska vara anledningen till att jag missar en fantastisk erfarenhet. Och jag vet, av egen erfarenhet, att när jag möter mina rädslor, använder dem som en kompass för vad jag behöver göra, så känns det så skönt och jag växer alltid när jag gör det.
Jag ser mig själv som en ganska modig person, men jag vet också när jag låter rädslor hålla mig tillbaka och jag kommer alltid sträva efter att det ska hända mer och mer sällan. För jag vill inte missa alla magiska ögonblick som finns gömda bakom mina rädslor. Och om jag misslyckas så kommer jag att växa av det, och jag som älskar att växa! Så, jag tänker våga mer, riska mer och leva mer!
Har du gjort något idag som skrämt dig? Hur kändes det att göra det ändå?
Sometimes I wonder where all this fear that we walk around with come from. Fear of making a fool out of ourselves. Fear of making mistakes. Fear of not fitting in. Fear of not being accepted. I understand the function of fear of heights, of big animals, of loud noise, because thousands of years ago that actually had its function. But today, most of us don't fear those things, we fear what isn't dangerous at all, and never will be.
What would you do if fear wasn't present? I try to ask myself that question every once in a while, to check myself, whether I'm choosing love or fear on the regular. Sometimes I realize that I act out of fear and that it is limiting my life experience.
I don't ever want fear to be the reason why I didn't experience something wonderful. And I know, by my own experience, that facing my fears, and going ahead and doing what scares me always gives me a high and I always grow by doing so.
I consider myself a quite fearless person, but I know when fear is holding me back, and I will always strive for letting that happen as seldom as possible. Because I don't want to miss out on the magical things hidden behind my fears. And if I fail, I will grow from it, and I love growing. So, I'm going to risk more, dare more and live more.
Did you do anything today that scared you? How did it feel to do it anyway?
With all my love,
Helena