magiska ögonblick

Om konsten att samla på magiska ögonblick

Är det något som min minfulness- och medvetandeträning har lärt mig så är det att samla på magiska ögonblick. Vi har så lätt för att sätta upp stora och ambitiösa mål för oss själva, att planera för framtiden eller leva i "om-bara-land" och missa de där ögonblicken. De finns där. Hela tiden. Lägger du märke till dem? Du behöver inte ha det där drömjobbet för att kunna uppskatta solens strålar mot ansiktet. Det krävs inte x antal kronor på banken för att känna kärleken i det där leendet. Det är inte först när det är semester som vi kan lägga märke till fågelsången. 

Även när vi går igenom en jobbig period i livet, även om det är så mycket som vi skulle vilja ha i våra liv som vi ännu inte har, även om det kan kännas som att hela världen rasar runtomkring oss, så finns de där, de magiska ögonblicken. Och om det så är det enda vi förmår, att då och då faktiskt uppmärksamma dem, så adderar de till slut ihop till ett ganska fantastiskt liv. 

  Med all min kärlek, Helena

Rädsla dödar fler drömmar än misslyckanden någonsin kan

Ibland undrar jag varifrån all denna rädsla vi går omkring och bär på kommer ifrån. Rädsla för att göra bort oss. Rädsla för att göra misstag. Rädsla för att inte passa in. Rädsla för att inte bli accepterad. Jag förstår funktionen av rädsla för höga höjder, stora djur eller häftiga ljud eftersom det faktiskt hade en funktion för tusentals år sedan. Men idag är många av oss inte rädda för just de sakerna, utan vi är rädda för sådant som faktiskt inte alls är farligt. Vad skulle du göra om din rädsla inte var närvarande? Jag försöker ställa mig själv den frågan då och då, som för att checka av, väljer jag oftast kärlek eller rädsla i min vardag. Ibland inser jag då att jag agerar utifrån rädsla och att det begränsar min livserfarenhet.

Jag vill inte att rädsla ska vara anledningen till att jag missar en fantastisk erfarenhet. Och jag vet, av egen erfarenhet, att när jag möter mina rädslor, använder dem som en kompass för vad jag behöver göra, så känns det så skönt och jag växer alltid när jag gör det.

Jag ser mig själv som en ganska modig person, men jag vet också när jag låter rädslor hålla mig tillbaka och jag kommer alltid sträva efter att det ska hända mer och mer sällan. För jag vill inte missa alla magiska ögonblick som finns gömda bakom mina rädslor. Och om jag misslyckas så kommer jag att växa av det, och jag som älskar att växa! Så, jag tänker våga mer, riska mer och leva mer!

Har du gjort något idag som skrämt dig? Hur kändes det att göra det ändå?

Sometimes I wonder where all this fear that we walk around with come from. Fear of making a fool out of ourselves. Fear of making mistakes. Fear of not fitting in. Fear of not being accepted. I understand the function of fear of heights, of big animals, of loud noise, because thousands of years ago that actually had its function. But today, most of us don't fear those things, we fear what isn't dangerous at all, and never will be.

What would you do if fear wasn't present? I try to ask myself that question every once in a while, to check myself, whether I'm choosing love or fear on the regular. Sometimes I realize that I act out of fear and that it is limiting my life experience. 

I don't ever want fear to be the reason why I didn't experience something wonderful. And I know, by my own experience, that facing my fears, and going ahead and doing what scares me always gives me a high and I always grow by doing so. 

I consider myself a quite fearless person, but I know when fear is holding me back, and I will always strive for letting that happen as seldom as possible. Because I don't want to miss out on the magical things hidden behind my fears. And if I fail, I will grow from it, and I love growing. So, I'm going to risk more, dare more and live more.

Did you do anything today that scared you? How did it feel to do it anyway? 

With all my love,

Helena

Living in the light with fleeing moments of darkness

Om jag skulle välja ut en, skulle jag nog välja den här som den största förändringen i mitt liv de senaste åren. Från att ha levat i mörkret med flyktiga ögonblick av ljus till att leva i ljuset med flyktiga ögonblick av mörker. Det kanske är lite hårt att säga att levde i mörkret förut för det stämmer inte riktigt men jag gillar liknelsen av att stå i ett upplyst rum med båda händerna över ögonen klagandes på att det är så mörkt, för att sedan inse att det enda jag behöver göra är att ta bort mina egna händer för att vara i ljuset. Som jag sagt förut, så tror jag att tacksamhet är ingångsdrogen till lycka och jag tror att min dagliga tacksamhetsträning och min växande tillit har hjälpt mig enormt mycket att komma dit jag är idag. Det är egentligen så mycket omständigheter som har förändrats eller ens min fysiska hälsa, det är skiftet inuti. Jag sparar på magiska ögonblick, varje dag, överallt. Och de finns där, om jag bara väljer att se dem.

Jag har alltid varit, vad jag kallat, en livsnjutare,  men det har alltid länkats till de perfekta ögonblicken. När allt har varit i sin ordning, när jag har mått bra och inte haft några större trauman i det nära förflutna och inga stora orosmoln för framtiden. Jag behöver inte de omständigheterna längre, även om allt inte är perfekt så finns de alltid där för mig att fånga; de magiska ögonblicken. Bara för att jag medvetet väljer att vara i ljuset.

If I would pick one, I would probably choose this one as the biggest shift in my life over the last couple of years. From living in the darkness with fleeing moments of light to living in the light with fleeing moments of darkness. Maybe it's a bit harsh to say I was living in the darkness before, cause I wasn't but I like the analogy of standing in a bright room with my hands tightly over my eyes complaining that it's so dark, realizing that all I have to do is remove my own hands to see I'm in the light. 

As I've said before, gratitude is the gateway drug to happiness and I think my daily practice of gratitude and having faith has helped me tremendously in getting to where I am today. It's not really about the things that has changed externally or even with my physical health, it's what's shifted inside. I'm collecting magical moments, everyday, everywhere. And they're there, if I choose to see them. 

I've always been, what I called, a bon vivant, but it's all been linked to the perfect moment. Having everything external in order, feeling well and no big traumas in the close past or anything to be anxious about for the future. I don't need these circumstances anymore, even though everything is not perfect, it's right there for me to grab all the time; the magical moments. All because I intentionally chose to be in the light.

With all my love,

Helena