respekt

Respektera vad min kropp behöver

Jag brukade göra vad de flesta gör. Hantera en huvudvärk med en tablett, om jag kände mig trött så fyllde jag på med koffein eller socker, om jag hade feber så tog jag en tablett för att kunna köra på. Men sen jag gjorde skiftet till att verkligen respektera min kropp och insåg att det faktiskt är det enda verktyget jag har i den här världen, så började jag att se det lite annorlunda. Någon sa att att ta ett piller för de fysiska problem du har, utan att ta reda på rotorskaken, är som att stänga av brandlarmet utan att släcka elden.

Jag undrar om vi skulle behandla vår bästa vän på samma sätt som vi ibland behandlar våra kroppar? Tänk dig att en nära vän skulle komma för att prata med dig om sina önskningar och behov och du skulle svara genom att sätta silvertejp över munnen på dem. Skulle du göra det?

När min kropp visar mig någon form av symtom så försöker jag ta reda på orsaken till symtomen. Om jag får huvudvärk så kanske jag behöver dricka mer vatten, få lite frisk luft, stressa ner eller ta något att äta. Får jag feber så kanske jag behöver vila, lugna ner mig och låta det där viruset få passera igenom mig på ett naturligt sätt. En av de första sakerna jag fick veta när jag fick min autoimmuna hepatit diagnos var att jag var tvungen att sluta ta tabletter, oavsett anledning (även om jag samtidigt fick starka doser kortison och immunnedsättande cellgifter) eftersom alla dessa piller verkligen sliter på levern. När jag några år senare pratade med min näringsfysiolog sa hon samma sak, men nu utifrån perspektivet att ge kroppen en rättvis chans att hitta sin balans.

Lyssna först, försök hitta rotorsaken, sen bestäm vad du ska göra. Ta inte bara ett piller för att det är bekvämt och för att det låter dig fortsätta ignorera vad din kropp behöver. (Fall inte för skiten de miljardtjänande läkemedelsföretagen försöker sälja på dig, de kommer aldrig känna din kropp lika bra som du.)

Sen mitt fokus har varit att ge min kropp det den behöver varje dag, sen jag prioriterat att hålla den naturliga balansen får jag nästan aldrig huvudvärk, ont i magen eller infektioner, vilket jag hade ganska ofta förr (och det är för någon som faktiskt äter immunnedsättande medicin varje dag). Och när jag känner av något, så lyssnar jag noga, undersöker vad som kan vara orsaken och agerar i enlighet. Det jag behöver göra är ofta att ta en promenad, dricka vatten, göra yoga, få lite extra sömn eller något åt det hållet.

Jag säger inte att jag tycker att vi ska gå omkring och må skit när det finns hjälp att få, jag säger bara att ett piller oftast inte är rätt väg för att hjälpa kroppen att återfå balansen. Mitt förslag är att nästa gång du känner någon form av obehag från din kropp, ta en minut för att fundera på orsaken, sen kan du agera. Behandla din kropp på det sätt du skulle behandla din bästa vän.

I used to do what most people do. Treating a headache with an aspirine, if I felt tired I would fill myself up with coffee or sugar, if I had a fever I would take a pill to suppress it. But since I made the shift of really honoring my body, realizing that this is the only tool I've got in this world, I started to see it a little differently.

Someone said that taking a pill for whatever ache or physical problem you have, without figuring out the root cause is like shutting off the fire alarm without putting out the fire.

I question whether you would treat your best friend the way we sometimes treats our bodies? Imagine your close friend would come to you to talk to you about their needs and desires and you would respond by putting duck tape over their mouth. Would you do that?

Whenever my body shows some kind of symptoms I try to figure out the root cause. If I get a headache, maybe I need to drink more water, get some fresh air, stress down or have something to eat. If I get a fewer, maybe I need to rest, wind down or let that bug pass through my body in a natural way. One of the first thing I was told when I got my autoimmune hepathitis diagnosis was to stop taking pills for whatever reason (all though I was prescribed heavy doses of cortisone and immuno depressants) because it takes its toll on the body. When I, a few years later, consulted a nutritional practitioner she said the same thing, but this time in order to give the body's natural balance a fair chance.

Listen first, look for the root cause, then decide on an appropriate action. Don't just take a pill because it's convenient and because it allows you to keep ignoring what your body needs. (Don't fall for a the crap that the multi billion dollar medical industry is trying to feed you, they will never know your body as well as you do.)

Since my focus has been on giving my body what it needs every day, keeping the natural balance my first priority I hardly ever get a headache, or a stomach ache or infections, which I had quite often before (and that's for someone who actually eats immuno depressants every day). And if I do, I listen carefully, investigate what could be the cause, then take action. The action often being going for a walk, drinking water, doing yoga, getting extra sleep or something like that.

I'm not saying I think we should be walking around feeling miserable when there are remedies, I'm just saying that pills are most often not the solution for getting your natural balance back on track. My suggestion is that next time you feel any kind of unease signal from your body, take a minute to try to figure out the cause of your discomfort, then act appropriately. Treat your body the way you would your best friend.

With all my love, Helena

Alla jag möter är mina lärare

Jag tror att alla som korsar min väg i mitt liv har något att lära mig. Det finns en lärdom i varje möte. Vissa är behagliga och vissa inte, men oavsett, det är ändå något jag behöver lära mig. Sen jag bestämde mig för att se alla jag möter som mina lärare så har livet blivit så mycket mer intressant och förståeligt, särskilt när det kommer till människor jag inte riktigt kommer överens med och de människor som inte behandlar mig med respekt. De lär mig så otroligt mycket om mitt värde och ibland även att jag själv behöver vara mer ödmjuk. Oavsett om lektionen är en fantastisk överraskning eller något jag initialt tänker att jag helst skulle vilja vara utan, så är det fortfarande lärdomar och jag älskar ju att växa och utvecklas.

Vad har dina lärare lärt dig idag?

I truly believe that everyone that passes my way in my life have something to teach me. There is a lesson in every encounter. Some are pleasant and some are not, but their all lessons none the same.

Since I chose to see all people as my teachers life has gotten so much more interesting and understandable, especially when it comes to the people I don't really get a long with or people who I don't think treate me right. They teach me so much about self worth and sometimes also that I need to be a bit more humble. Whether the lesson is a wonderful surprise or of the kind that I initially think I'd rather be without, they're still lessons, and I love to grow.

What has your teachers taught you today?

IMG_3579 With all my love, Helena