inte döma

Värdshuset

Jag älskar den här dikten av Rumi som översatts av Johan Bergstad och läser den ibland inför mina meditationer. Den påminner mig alltid om att släppa kontrollen, att inte döma och att förstå att det finns en mening och lärdom i varje ögonblick.  Människan är ett värdshus, varje morgon en ny ankomst. 

En glädje, en sorg, en elakhet, en kortvarig uppmärksamhet kommer som en oväntad besökare. 

Välkomna och underhåll dem alla! 

Även om det är en samling sorger, som våldsamt sopar ditt hus rent på bohag, behandla ändå varje gäst med vördnad. 

Du kanske städas ren för någon ny njutning. Den mörka tanken, skammen, elakheten, möt dem alla vid dörren skrattande, och bjud in dem. 

Var tacksam vem som än kommer, för alla har skickats som en vägvisare från bortom. 

Med all min kärlek,

Helena

Tänk om just det här ögonblicket är helt perfekt

När jag känner mig helt övermannad av en situation, känsla eller tanke så försöker jag alltid hitta tillbaka till det innevarande ögonblicket. Det lugnar alltid ner mig. Tänk så här; Just nu, i just det här specifika ögonblicket, hur ser ditt liv ut? Om du rensar bort alla tankar om det som har hänt eller framtiden, allt som du tror att du behöver tänka på eller processa. Släpp taget om dina känslor kring en situation, person eller ett problem. Försök rensa bort allt.

Fokusera sedan på vad som faktiskt sker just nu; Vad ser du? Känner du någon lukt? Smakar något? Hör du något? Utan dömanden. Var bara uppmärksam. Observera. När jag gör det här så kan inte annat än notera att allt är perfekt, just nu (vilket förstås är ett dömande i sig själv). Och när jag går djupare så inser jag att det här är mitt liv och min verklighet. Alla dessa triljoners ögonblick adderade tillsammans, vilket skapar ett ganska vidunderligt liv.

Whenever I feel really overwhelmed by a situation, feeling or thought I try to find my way back to the present moment. It never fails to calm me down.

Think about it; Right now, in this very moment, was is your life like? Peeling off all the thoughts about the past and the future, all you think you need to keep in mind or process. Letting go of the emotions about situations, people or problems. Try to "clean" everything out. 

Then focus your mind of what's actually going on in this time and space; What are you seeing? Smelling? Tasting? Hearing? Without judgement. Just be aware. Observe. Whenever I do this I really can't help but to notice that it's all just perfect, right now (which is in fact a judgement of its own). And going even further, I realize that it is all my life and my reality. All these trillions moments added together, that makes a pretty remarkable life. 

 

With all my love,

Helena