Jag älskar den här dikten av Rumi som översatts av Johan Bergstad och läser den ibland inför mina meditationer. Den påminner mig alltid om att släppa kontrollen, att inte döma och att förstå att det finns en mening och lärdom i varje ögonblick. Människan är ett värdshus, varje morgon en ny ankomst.

En glädje, en sorg, en elakhet, en kortvarig uppmärksamhet kommer som en oväntad besökare.

Välkomna och underhåll dem alla!

Även om det är en samling sorger, som våldsamt sopar ditt hus rent på bohag, behandla ändå varje gäst med vördnad.

Du kanske städas ren för någon ny njutning. Den mörka tanken, skammen, elakheten, möt dem alla vid dörren skrattande, och bjud in dem.

Var tacksam vem som än kommer, för alla har skickats som en vägvisare från bortom.

Med all min kärlek,

Helena