När livet är tufft och utmaningarna kommer en efter en är det lätt att hamna i offerrollen. Jag vet, jag har varit där många gånger. Varför händer detta mig? Varför kan inte jag bara få lite flyt? Varför ska jag behöva ha det så tufft när det verkar så enkelt för alla andra? Varför kan jag inte bara få en paus, slippa kämpa? Varför jag? Det är viktigt att respektera alla känslor och oftast det mest effektiva att faktiskt ge dem utrymme istället för att försöka undvika dem när de redan är där. Så för all del, gå in i offerrollen ett tag, knäpp offerkoftan riktigt ordentligt hela vägen upp till halsen.
Min gissning är att du kommer tröttna ganska fort, att offerkoftan känns stickig och att du kommer välja ett annat perspektiv. För borde det inte vara så att om vi ska börja ifrågasätta utmaningarna i våra liv så ska vi även ifrågasätta välsignelserna? Varför ska just jag få en ny dag? Varför ska just jag få ha så mycket kärlek runt omkring mig? Varför ska just jag få sova i en trygg och varm säng? Varför ska just jag få äta mig mätt varje dag? Varför jag?
Nej, allt det här ifrågasättandet gör i alla fall mig lite matt och orkeslös. Jag väljer att se det jag har framför mig, att acceptera det som är och vara tacksam för allt, för jag vet att det finns en mening och att jag är precis där jag ska vara just nu och allt är precis så som det ska, annars hade det varit annorlunda. Här finner jag kraften och tar tillbaka makten att påverka. Från den här platsen kan jag lugnt och starkt vara i mitt liv, utan motstånd eller jämförelser med andra. Varför jag? Varför inte?
Med all min kärlek,
Helena