Vi vet idag hur viktiga relationer är för vår hälsa. Samtidigt är det något av det svåraste vi har att förhålla oss till som människor. Relationer och kommunikation. Vi lär oss, förhoppningsvis, så länge vi lever men troligen blir det inte någonsin helt friktionsfritt. Det betyder inte att vi inte ska öva.
Jag tycker mig ofta höra människor klaga över att andra inte förstår dem. När jag ställer följdfrågor om hur tydliga de varit i sin kommunikation får jag ofta svar som: ”men, det borde hen ju fatta” eller ”jo, jag insinuerade ju det supertydligt” eller ”vi har ju känt varann så länge, hen vet det här om mig”. Vad är det vi är så rädda för när vi inte är tydligare än såhär? Varför väljer vi inte att vara så tydliga vi bara kan i vår kommunikation?
Jag tror att en av anledningarna är att vi inte själva vet vad vi vill, behöver eller faktiskt försöker kommunicera. Vi klagar på att vi står själva med disken igen genom att insinuera att det ser skönt ut i soffan fast vi egentligen känner oss ensamma i vår relation. Men för att kunna vara tydliga när vi kommunicerar behöver vi först och främst vara tydliga med oss själva. Vilket är mitt egentliga behov här? Vad är det jag längtar efter som jag inte får?
När vi väl vet vad vi behöver gäller det att kommunicera det rakt och tydligt. När du lägger dig på soffan istället för att hjälpa mig med disken så känner jag mig ensam. Jag behöver känna mig mer supportad i vår relation och skulle därför bli jätteglad om vi kunde städa upp efter middagen tillsammans. Vad tänker du om det?
Jag tror att vi ofta undviker att vara tydliga i vår kommunikation och med våra behov för att vi är rädda att bli avvisade. Men å andra sidan, om du inte är tydlig med vad du vill och dina behov, upplever du dig nånsin på riktigt mött i relationen?
Jag brukar försöka tänka att om jag kommunicerar något tydligt och får ett nej så är ju det jättebra information för mig. Jag vet då att jag inte kan få mina behov tillfredsställda här och kan då ta eget ansvar för att själv tillfredsställa mina behov eller be om stöd från någon annan. Och om mina behov upprepade gånger inte blir mötta i den här relationen så är det viktig information det med; vi är troligen inte en så bra matchning. Det är ju information jag vill ha, eller hur?
Det vi behöver komma ihåg när vi relaterar till andra är att vi alla är otroligt självcentrerade. Mina reaktioner, behov och beteenden handlar mest om mina erfarenheter, min interna dialog och mina triggers, det handlar ganska lite om just dig och det som händer här och nu. Så du behöver inte ta det så himla personligt. Det handlar troligen om mig.
Jag var på en workshop för ett par veckor sedan där jag blev presenterad en enkel mall för att checka in med andra och mötas på riktigt. Incheckningen täckte fyra viktiga frågor; Vad har du för intentioner, längtan, gränser och rädslor, inför det här mötet? Mötet kan vara ett nytt eller gammalt relaterande, privat eller på jobbet. Jag har själv börjat praktisera den här incheckningen och upplever att den ger så mycket tydlighet och trygghet i mina relationer. När vi först checkar in med oss själva för att sedan checka in med varandra och stämma av hur väl vi synkar, så ökar sannolikheten att vi på riktigt kan mötas. I vår sårbarhet, i vår sanning och med så mycket tryggare nervsystem. Tror du att tydligare kommunikation skulle skapa mer trygghet i dina relationer? Vad kan du göra för att bli ännu tydligare i din kommunikation med människorna omkring dig?