Den som tar ansvar för sig själv tar ansvar för världen

När vi påbörjar den inre resan och tar ansvar för vårt liv och allt i det så börjar även en förändring i världen. Om alla människor skulle ta ansvar för sig själva först och främst, läka, förlåta och välja kärlek om och om igen så skulle vår värld se mycket annorlunda ut. Du kan inte ösa ur ett kärl som är tomt. Vad behöver du idag? Vad älskar du? Hur kan du få mer av det i livet? Vem behöver du förlåta? Vad behöver du läka? Vad vill du? Hur kan fylla på med mer av det som ger dig energi och minska på det som dränerar?

Börja där, och du är med och förändrar världen,

Med all min kärlek,

Helena

Tacksamhetsutmaningen

Du har väl inte missat min tacksamhetsutmaning på Instagram? Eftersom jag vet att tacksamhet är ingångsdrogen till lycka har jag skapat en 21-dagarsutmaning med dagliga tacksamhetsövningar för att öva upp tacksamhetsmuskeln. Följ mig på Instagram @purepersonalpower eller gå in och gilla min Facebook-sida Pure Personal Power så missar du inget.     Med all min kärlek,

Helena

Recept på lycka

Jag är medveten om att lycka kan vara ett provocerande begrepp för många, kanske är engelskans happiness ett mer passande ord. För mig inbegriper det någon sorts grundglädje som jag inte kopplar ihop med prestation kring att vara lycklig eller, till och med, lyckad. Hur som helst så är det ett fenomen som verkligen intresserar mig och jag funderar en hel del på det. Jag har ju tidigare hävdat att tacksamhet är ingångsdrogen till lycka och jag läste faktiskt nyligen en studie (Authentic Happiness av Martin Seligman) där man gett en enkel uppgift till gravt deprimerade personer att genomföra under 15 dagar. De flesta tog sig knappt upp ur sängen men de lyckades ändå ta sig till en dator och skriva ner tre bra saker som hänt dem den dagen. Efter bara två veckor rapporterade 94% av personerna i studien att de gått från att vara gravt deprimerade till milt deprimerade.

I en annan studie (The How of Happiness av Sonja Lyumbomirsky) understöktes vad som var gemensamt med människor som beskrev sig själva som "lyckliga". De ägnade mycket tid åt att odla sina relationer med vänner och familj, de uttryckte mycket tacksamhet för vad de hade, de ägnade tid åt att hjälpa andra, de  hade en positiv framtidssyn, de tog tillvara på de magiska ögongblicken, levde i nuet, var fysiskt aktiva, var passionerade kring sina livsmål och ambitioner och visade på lugn och styrka när de mötte livets utmaningar.

Sonja såg också ett samband mellan vad personerna i studien inte gjorde och deras nivå av lycka. De undvek att överanalysera saker och att grubbla för mycket, de jämförde sig inte med andra samtidigt som de agerade för att lösa problem så snart de dök upp, de hittade en mening även i stressfulla situationer, förluster eller trauman, de utövade förlåtande, de såg till att vara i flow så ofta som möjligt, de log mer än andra och de ansträngde sig för att ta hand om sin kropp.

Allt detta kan kanske kännas lite överväldigande och att det krävs en supermänniska för att "lyckas" med allt. Men jag tror att det är just det som är grejen, när vi ser det som en prestation så blockar vi vår egen lycka. Jag tror att ju mer sanna vi är, ju mer förlåtelse vi praktiserar mot oss själva, ju mer kärlek vi öser både på oss själva och andra, desto mer kommer allt det andra naturligt. När vi är mer av dem vi är så krävs ingen som helst prestation för att vi ska vara lyckliga. Det är när vi tappar bort oss, hamnar i jämförelseträsket eller lever utifrån andras förväntningar på oss, det är då vi snurrar till det. Så har det i alla fall varit för mig.

Vad är din erfarenhet av lycka? Vad är det för dig? Stämmer det som framkom i studien överens med dig?

   Med all min kärlek,

Helena

Det du fokuserar på växer

När jag ibland skriver att lyckan eller glädjen är ett val, så handlar det mycket om att fokusera på det som du vill ha mer av. I västvärlden lever många av oss i överflöd men det vi fokuserar på är bristen. Bristen på saker, på pengar, på tid, på vänner, på utseende, vad som helst. Jag tänker att jag lever ett liv i överflöd, jag väljer att fokusera på det jag har snarare än det jag inte har och jag känner mig tacksam för alltihop. Och det bara växer och växer. Ju mer jag tänker att jag lever i överflöd, desto mer överflöd får jag i mitt liv. Ju mer tacksamhet jag känner desto mer finns det att vara tacksam för. Ju mer jag fokuserar på glädjen, desto gladare blir jag.

When I sometimes suggest that happiness is a choice it's a lot about aiming your focus on what you want more of. In the western world we are definately living in an abundant world but all we focus on is lack. Lack of things, lack of money, lack of time, lack of friends, lack of looks, whatever.

I believe I live an abundant life, I choose to focus on what I have rather than what I don't have and I feel grateful for all of it. And it keeps growing. The more abundant I feel the more abundant my life becomes. The more gratitude I'm feeling the more there is to be grateful for. The more I focus on happiness the happier I become.

I used to spend a lot of time being afraid, worrying about my health. Choosing to suspect life to go to hell every time I was feeling good. I used to focus on my lack. And lack is what I got. Fear is what I felt. Suspicion and worry was consuming me.

I made a choice to redirect my focus. It worked for me. How about you?

With all my love,

Helena

Jag mäter min framgång genom hur roligt jag har

Jag snodde denna från Gabriella Bernstein, en av mina största inspirationskällor just nu. Jag formulerade det inte såhär själv tidigare men det resonerar definitivt med mig. Jag tror att vi alltför ofta fastnar i vår egna upptagenhet och mäter framgång genom hur viktiga vi är för andra människor, hur många saker vi äger eller hur mycket vi har att göra. Jag försöker fokusera mer på känslan jag vill känna än på vad jag vill uppnå, var jag vill vara och vad jag vill ha. Livet handlar ju ändå om miljarders ögonblick som läggs ihop och varje ögonblick räknas. Så, vilka känslor är viktiga för mig när alla dessa ögonblick läggs ihop? Glädje och lycka är definitivt en av dem så jag väljer att känna det.

Jag vet att påståendet att lycka är ett val kan vara provocerande men för mig är det sant. Jag kan välja att se magin i varje ögonblick eller så kan jag välja att se något annat. Jag väljer att mäta min framgång i hur roligt jag har och jag väljer att se glädje överallt.

I got this one from Gabrielle Bernstein, one of my favorite sources of inspiration right now. I didn't put it like this before but I definately believe in it. I think we too often get caught up in our busyness and measure success by how important we are to other people, how many things we own or how much we have on our plate.

I try to focus on the feeling I want to have rather than what I want to accomplish, where I want to be and what I want to have. After all, life consists of trillions of moments added together and every single one counts. So what feelings are important to me when these moments add up? Happiness is definately one of them so I choose it.

I know saying that happiness is a choice might be provocative to some but to me it's true. I can choose to see the magic in every moment or I can choose otherwise. I choose to measure my success by how much fun I'm having and I choose to see the fun in everything.

With all my love,

Helena

Sann lycka kommer inifrån

Jag är så otroligt glad att jag har kommit till insikt om detta. Skillnaden mellan inre och yttre lycka. Yttre lycka kommer genom omständigheterna omkring mig, det är mycket kring de där "om-bara". Om jag bara får det där jobbet jag vill ha. Om jag bara fick resa dit. Om bara solen sken. Om jag bara fick bekräftelse ifrån den personen. Om det bara vore semester. Om bara allt i mitt liv skulle falla på plats... Inre lycka är något annat. Det handlar inte om yttre omständigheter utan om kontakt med själen, med universum, till min inre frid, till stillheten som alltid finns inom mig. Det som är riktigt coolt med inre lycka är att den alltid finns där. Mina yttre omständigheter kan dock ibland skymma min sikt. Jag kommer oftast i kontakt med den här inre lyckan i meditation, genom träning eller när jag är ensam i naturen. Men jag hittar även fler och fler ögonblick av inre frid mitt i min vardag. På en regnig busshållplats en tisdagsmorgon, mitt i en argumentation med en kollega, när jag springer genom en flygplats och håller på att missa flygplanet kan det plötsligt gnistra till. Sann lycka. Och den är så mycket starkare än sin yttre kusin.

Jag tror att detsamma gäller för olycka. Den yttre olyckan kommer ifrån något som gått "fel" i mitt liv. En person jag litar på sviker mig, jag blir utskälld utan anledning, jag förlorar något materialiskt som är viktigt för mig, jag skadar mig fysiskt. Allt sådant är mycket lättare att hantera eftersom jag ser anledningen och jag vet vad jag behöver göra för att läka, även om det kan ta tid. När det kommer till den inre olyckan, eller depressionen, det är en annan historia. Dessa känslor dyker oftast upp oanmälda, utan någon egentlig anledning och de är så mycket mer allomfattande och påverkar varje tanke och känsla.

Det var längesen jag kände så och jag hoppas och tror att jag har bättre verktyg för att hantera en sådan depression idag. Jag tror också att när jag har haft dem så har jag omedvetet varit frånkopplad från mig själv, jag har inte riktigt vetat vem jag varit och har därför gjort en massa saker som inte varit i linje med mitt sanna jag. Jag tror att den där bristen på kontakt är en av huvudorsakerna till depressioner. Brist på kontakt med själen, med sig själv, med universum.

Jag är så lyckligt lottad att ha insett den här skillnaden mellan yttre och inre eftersom det har gett mig så många möjligheter och tillgång till så många verktyg för att ta mig igenom den här mänskliga erfarenheten på ett mycket mer fridfullt sätt. Det har också eliminerat så många av mina rädslor för vad som kan hända i mitt yttre liv eftersom jag vet vilka resurser jag har inuti, även om jag förstås behöver fortsätta jobba med det varje dag. Jag är så glad att jag har en öppen kanal till lyckan, ibland behöver jag bara get out of my own way.

Vilken är din erfarenhet? Kan du se skillnaden mellan de inre och yttre källorna?

I'm so incredibly happy to have figured this one out. The difference between inner and outer happiness. Outer happiness comes from circumstances around me, it's a lot about those "if-only's". When I get that job I wanted, when I get to travel to that place, when the sun is shining, when I get that approval from someone else, when I go on vacation, when everything around me is falling into place... 

Inner happiness is something else. It's not about the circumstances but about connection to spirit, to the divine, to my inner peace, to the stillness that is always within me. The really cool thing about it is that it is always right there. However, my outer circumstances might sometimes be blocking my sight. I most often connect to this inner happiness in meditation, in physical exercise or by being alone in nature. But I also experience more and more moments of perfect peace in the midst of my day. At a rainy bus stop on a cold Tuesday morning, in the middle of an argument with a colleague, running through an airport about to miss my flight it flickers and sparks. True happiness. And it's so much more profound than its outer cousin.

I believe the same is true for sadness. The outer despair comes from something going "wrong" in my life. A person I trust hurts me, I get yelled at for no apparent reason, I loose something materialistic that's important to me, I hurt myself physically. All of this is much more easy for me to handle because I see the cause and I know what I need to do to heal, even though it may take sometime. When it comes to the inner sadness, or depression, it's a different story. These feelings usually shows up unannounced, with no apparent reason and they are so much more universal in my life and affects every single thought and feeling. 

It was a long time since I felt those feelings and I would like to think that I have better tools to deal with it today. I also believe that when I've had them I've been unconsciously disconnected to myself, not really knowing what true connection was and therefore doing a lot of things out of line with who I really am. I think that disconnection is one of the main factors in depression. Disconnection from spirit, from self, from the divine. 

I am so blessed to have made this distinction between outer and inner, because it has opened up so many possibilities in my life and given me so many tools to go through this human experience in much more peaceful way. It has also eliminated so many of my fears of what might happen on the outside because I know what resources I have within, although this is really something I need to work with everyday. I am so happy to have a source of happiness always flowing, sometimes I just need to get out of my own way.

What is your experience? Can you identify the distinction between the outer and the inner sources?

With all my love,

Helena

To whom much is given, much is also required

Jag har hört någonstans att av alla generationer som har levt på den här planeten är vår den mest priviligerade när det kommer till resurser och bekvämlighet. Och av de människor som vandrar här idag är jag en del av de 4% av världsbefolkningar som har mest förmåner och tar del av den största delen av de totala tillgångarna. Materiella ting gör förstås ingen lycklig, men, jag har haft förmånen att växa upp i en trygg miljö, jag har fått utbilda mig, jag har fått resa och få perspektiv och jag får gå och lägga mig varje kväll i en varm säng och jag behöver inte gå hungrig. Det gör mig löjligt priviligerad. Jag är däremot inte övertygad om att vår del av världen är lyckligare eller lever mer meningsfulla liv än andra, mindre priviligerade delar av världen. Lycka handlar ju inte om saker. Jag tror inte ens att lycka handlar om något utanför oss själva. Men, jag har mycket bättre förutsättningar än de flesta att göra vad jag vill av mitt liv, att åstadkomma något fantastiskt.

Jag vet att jag kan bli något fantastiskt och att jag kan bidra till mycket gott i den här världen och för mig känns det som en plikt (i den mest positiva bemärkelsen) att använda alla mina erfarenheter och privilegier i den riktningen.

I've heard that of all the generations that have ever lived on this planet ours is the most privileged when it comes to material resources and comfort. And out of the people that live today I'm part of the 4 percent of the world population that have the most benefits and take part of the larger part of the total finances. Of course, material things does not make one happy. But, I've had the opportunity to grow up in a safe environment, to educate myself, to travel and get perspective and I do get to go to sleep every night in a warm bed and I don't have to go hungry. That makes me ridiculously privileged.

However, I'm not sure that our part of the world are happier or live more meaningful lives, than other, less privileged parts of the world. Happiness is not about things. I don't even think it's about anything outside of ourselves. But, I do have much better circumstances than most to do whatever I want with my life, to be something great to this planet.

I know that I can be something great and that I can contribute to a lot of good in this world and I feel it's my duty to use all my experiences and privileges in that aim.

With all my love, Helena