Jag fortsätter att skriva

Efter mer än 400 inlägg i den här bloggen funderar jag ibland på om jag möjligen kan ha mer att skriva om. Ändå kommer nya uppslag hela tiden till mig, kanske liknande något jag reflekterat kring tidigare men med en lite annorlunda twist. Jag försöker variera mig för er som läser ofta men jag märker att temana är ganska liknande. Ändå märker jag att det är just den där lilla twisten som gör att jag når någon på ett nytt sätt, att jag kanske träffar rätt hos just dig. Så länge jag är starkt vägledd att skriva kommer jag att fortsätta att skriva, för dig, för mig. På det stora hela tror jag inte att det finns mycket kvar som inte är sagt eller gjort förut. Men det betyder inte att vi ska sluta, att vi kan sluta. För det unika sätt som bara du kan uttrycka det redan sagda på kan bara du göra, och just det uttrycket kan vara livsviktigt för någon annan.

Om du tycker om det du läser här, på Instagram eller i mina nyhetsbrev får du gärna dela med dig till någon du tror kan ha nytta av det eller behöver få höra det redan sagda på ett lite annorlunda sätt, på mitt sätt.

Med all min kärlek,

Helena

Hälsosant - en ny poddintervju med mig!

Jag är så glad för den här intervjun, för Carolinas fantastiska podd och för all kärlek jag har fått i samband med att folk har lyssnat. Att få ge hopp och inspiration till andra är den finaste gåvan som finns.  Om du inte redan lyssnat så gör det här.

Med all min kärlek,

Helena

Vad du än går igenom just nu - du är inte ensam

Något av tuffaste, har jag tyckt, i mina djupaste dalar, har varit känslan av isolering. Jag har ofta känt mig ensam mitt i allt, som att ingen kan förstå och ingen annan någonsin varit med om samma sak. Men vi delar den mänskliga erfarenheten. Vad du än går igenom just nu och vad du än känner, det finns andra som känner precis samma sak. Du är inte ensam. Bara vetskapen kan vara en tröst men jag tror också öppenhet är en viktig ingrediens. Så ofta har jag blivit förvånad över hur lika våra erfarenheter är när vi väl kommer till kärnan, men någon behöver vara den som vågar öppna upp. 

Var den som vågar. Be om hjälp. Berätta hur du mår. Visa din sårbarhet och andra runtomkring dig vågar göra samma sak. Det gör den mänskliga erfarenheten lite mindre ensam. 

Och som alltid, det bästa botet mot hjälplösheten är att hjälpa någon annan. När jag känner mig hopplöst hjälplös försöker jag sträcka ut en hand och hjälpa någon annan, det funkar varje gång. När vi kan hjälpa någon annan i deras erfarenhet finner vi kraften att också hjälpa oss själva och vi får även stöd tillbaka.  Med all min kärlek, Helena