Tänk om livet ibland är svårt för att vi ska bli påminda om att vi behöver varann. Det är inte meningen att vi ska behöva göra det här själva, då hade vi inte varit så många. Det här är verkligen något jag behöver påminna mig själv om och om igen. Jag har alltid haft en tendens att krypa in under ett träd och gömma mig när livet är som tuffast. Men vi behöver varann, det är okej, det är meningen. Ibland kanske vi till och med kan hamna i en knipa för att bli påminda, ensam är stark men vi är starkare tillsammans.

När jag behöver övertyga mig själv om att det är okej att be om hjälp, att det är starkt att visa sig svag och att jag inte behöver klara allt själv, så tänker jag på vilket privilegium det är för mig att få hjälpa någon annan. Att få finnas där. Varför ska jag då inte unna någon annan att få finnas där för mig?

Ta hand om dina nära men låt även dem få ta hand om dig!

Med all min kärlek,

Helena