Vi är alla ansvariga för våra tankar, känslor, ageranden och reageranden. Vilket inte alltid nödvändigtvis betyder att vi tar vårt ansvar för det. Bristen på ansvar ofta handlar om bristen på insikten att vi faktiskt kan ta ansvaret, att vi faktiskt är något annat än våra tankar, känslor, ageranden och reageranden. Jag tror de flesta är med på att vi är ansvariga för våra handlingar, hur vi agerar, och att vi kan välja dem. Men vi identifierar oss så starkt med vad vi känner och tänker och därmed också hur vi reagerar att vi tror att det är utom vår kontroll. Det vi tror oss inte ha kontroll över är svårt att ta ansvar för. Framför allt känslor och reaktioner är instinktiva. Den första impulsen kan vi ofta inte styra över, men, med lite övning kan vi bestämma vart det tar vägen sen.
När jag märker att jag "övermannas" av en väldigt stark känsla eller reagerar på ett sätt som jag inte riktigt förstår eller önskar så brukar jag ställa mig frågan; Vem är det som reagerar nu? Bara genom att ställa frågan så känner jag att jag kan distansera mig lite. När jag sedan finner svaret så kan jag välja en mer förstående och förlåtande inställning till mig själv och min reaktion vilket automatiskt minskar dess påverkan på mig. Oftast så är det en mycket yngre version av mig själv som känner sig sårad, ogiltigförklarad, åsidosatt eller trampad på och då reagerar jag utifrån en, säg, åttaårings perspektiv. Ibland är det mitt ego som känner sig förnedrad, hotad, förminskad eller mindre värd och då behöver jag skifta fokus till mitt sanna jag där jag kan landa igen, tryggt och lugnt.
Jag säger, som vanligt, inte att det är lätt, jag säger att det är möjligt. Nästa gång du reagerar starkt och kanske irrationellt i en situation, fråga dig själv; Vem är det som reagerar nu? 
Med all min kärlek,
Helena
