Jag är verkligen för ja. Ja till livet. Ja till kärleken. Ja till glädjen. Ja till hälsa. Och jag tror också att vi får uppleva mycket mer och se fler mirakler genom att säga ja. Men, ett ja till något betyder oundvikligen ett nej till något annat. Jag brukade vara mycket mer mån om att alla skulle tycka om mig förr än jag är idag. Jag brukade inte heller alltid ta ansvar för mig själv först och främst och kunde därför ibland hamna i offerrollen när andra inte heller tog ansvar för eller tog hand om mig. Jag vet nu att jag är ansvarig för mig (mina tankar, känslor, ageranden och reageranden) och det innebär även att ta ansvar för mina val.
När jag säger ja till att gå ut och äta med några vänner betyder det att jag säger nej till en lugn kväll hemma, där jag kunde komma i säng tidigt, vilket faktiskt kanske var vad jag behövde. När jag säger ja till ett stort projekt på jobbet kanske jag säger nej till mer tid med min familj vilket var det jag verkligen längtade efter. När jag säger ja till att ge mina pengar till en särskild välgörenhet så säger jag samtidigt nej till någon annan.
Vad "ja:et" än handlar om så kommer alltid ett nej följetåg. Och det är som det ska. Så länge vi är medvetna om konsekvenserna av våra "ja" och våra "nej" och tar ansvar för dem. Ingen vill ha dig på den där middagen om du ska sitta och klaga hela kvällen över allt du behövde säga nej till för att kunna vara där.
Är du medveten om de "nej" som hänger med dina "ja"?
I'm all about saying yes. Yes to life. Yes to love. Yes to joy. Yes to health. And I believe that when saying "yes" we get to experience a lot of miracles in this lifetime. However, I've also come to realize that a yes to something inevitably means saying no to something else.
I used to be much more of a people pleaser than I am today. I also didn't use to take responsibility for myself first and therefore sometimes acting and feeling like a victim when others didn't take responsibility or toke care of me either. I now know that I am responsible for myself (and for my thoughts, feelings, actions and reactionsk) and that also means taking responsibility for my choices.
When I say yes to going out with friends for dinner I might be saying no to a night in, going to bed early which was what I really needed. When I say yes to that big assignment at work I might be saying no to the time with my family that I really longed for. When I say yes to giving my money away to one specific charity I might be saying no to giving them to someone else.
Whatever the yes is, there's always a no coming along. And that's all fine. As long as we're aware of the consequences of our "yes's" and "no" and take responsibility for them. No one wants you on that dinner if you're going to talk all night about what you had to say no to to be there.
Are you aware of the no's coming along with your yes's?
With all my love,
Helena