Det här är verkligen ett återkommande tema i mitt liv, inom alla områden - min starka övertygelse att människor handlar rationellt utifrån sitt egna perspektiv. Men när jag ser hur vi ofta beter oss mot varandra, hur vi ibland attackerar, hetsar upp oss eller bara himlar med ögonen när den andra inte ser, så undrar jag vad vi egentligen tänker om varann.

Fokusera hellre på att förstå än att bli förstådd.

Väldigt få människor tror jag vaknar på morgonen och tänker "idag ska jag göra ett riktigt dåligt jobb", "idag ska jag vara en riktigt oförstående partner" eller "idag ska jag köra riktigt konstigt i trafiken". Vi gör alla så gott vi kan, utifrån våra resurser och förutsättningar. Tänk om vi istället skulle utgå ifrån det?

En kollega som inte sköter sitt jobb som du tycker hen borde göra kanske faktiskt har fått andra instruktioner eller har andra erfarenheter än du vilket gör att deras beteende är rationellt för dem. Din partner som inte tycks förstå kanske är jätterädd att visa sina känslor och stanna upp och möta dig, baserat på sina tidigare erfarenheter eller sin osäkerhet. En trafikant som beter sig konstigt kanske har varit med om en läskig olycka och har precis bestämt sig för att våga sig ut på vägarna igen. Vad vet jag? Vad vet du? Vi vet mer om vi frågar, visar nyfikenhet, försöker förstå genom att klättra upp i den andres utkikstorn.

Vad skulle hända om du bestämde dig för att under en dag radera tesen "vad är det för fel på folk!" och istället utgå ifrån att människor vill väl, gör så gott de kan och agerar rationellt? Jag lovar dig att det blir en både skön och spännande dag!

Med all min kärlek,

Helena