Allt som existerar i ditt liv finns där av en anledning. Oavsett om det handlar om känslor som oro, ensamhet eller ångest, eller sådant som du "är"; bitter, missbrukare, sjuk. Tryck inte undan det som är. Uppmärksamma och respektera att det finns där. Ingenting finns i ditt liv utan en anledning, det finns alltid en orsak i universum. Du har fortfarande kvar makten men allt som har skapats förtjänar respekt eftersom ingenting skapas utan anledning. Så snart du har erkänt för dig själv att det finns där kan du ägna din kraft åt förändring istället för motstånd. Som Leonard Cohen skrev; There is a crack in everything, that's how the light gets in. När du erkänner det som är "trasigt" så får du makten tillbaka och kan släppa in ljuset igen.
Det är skitläskigt, absolut, att vara ärlig mot sig själv, och särskilt eftersom vi nästan alltid dömer oss själva hårdast, men vi behöver göra det ändå. Hjärnan skapar motståndet för att skydda dig från obehaget utan att förstå att det är motståndet som gör ondast. Våga. Erkänn. Släpp taget.
Med all min kärlek,
Helena