Sätt ord på det!

Så mycket av det som är jobbigast i livet känns så för att vi tror att vi är ensamma i det, som isolerade öar. Det är vi aldrig. Även om vi alla är unika så är vi också till mesta del detsamma. Vi har alla vår egna historia och personligheter, men de känslor som kantar vår upplevelse här är desamma. Våga prata om dina upplevelser, ventilera, dela, provprata. Jag vet, det är skitjobbigt och sårbart, och visst, vi kan bli svikna mitt i all nakenhet. Men med större sannolikhet kommer du inte att bli sårad och motsatsen är så mycket värre. Att försöka hålla allting själv. Att låtsas som att allt är bra jämt. Att leva ett liv på ytan. Att stänga av eller trycka undan känslorna med all oundvikliga konsekvenser som kommer av det.

Om du är ovan och inte satt ord på det förut, börja med dig själv. Skriv. Om det känns bättre eller lättare, skriv och bränn upp det sen. När du övat ett tag, dela med någon annan levande, kanske ett husdjur först, sen en nära vän. När du övat ett tag kommer du att ha stretchat din komfortzon och våga dela även med människor du inte känner så väl. Jag har varit med om så många magiska möten när jag vågat göra det, sätta ord på det som knappt får finnas i mitt huvud, och gång på gång inse att jag inte är ensam, aldrig ensam.

Med all min kärlek,

Helena

Du är så klok!

Jag får ofta den fina komplimangen "du är så klok". Men när jag tittar på mitt eget liv vissa dagar så undrar jag allvarligt hur någon skulle kunna tycka att jag är klok. 

You teach best what you most have to learn. 

Min fantastiska terapeut sa det där till mig för många år sedan när jag beundrande lyssnade till allt klokt hon hade att säga och drog slutsatsen att hennes liv måste vara perfekt. 

Det är lätt att titta på andras liv och bara se ytan, det genomtänkta, polerade och representabla. Det är också lätt att dras med i trender, i vad alla andra gör, vilja följa samhällsnormen, passa in. Jag tror vi alla behöver bli lite bättre på att lyssna in, att följa vår egna vägledning och att sträva efter att leva som vi lär. Att känna vad som är sant för oss och inte bara proklamera det för världen (läs: sociala medier ;)) utan faktiskt integrera det i varje dag, i vårt egna liv. 

Wisdom is learning to follow your own advice. 

Du vet vem du är. Du vet vad som är viktigt för dig. Du känner dina värderingar, jag lovar. Och om du tror att du inte vet så handlar det bara om att lära sig lyssna. Kanske inte så bara alla gånger, men djupt där inne, i din kärna, där finns svaren, dina svar.

Med all min kärlek,

Helena

Våga vara andlig!

Vi lever i ett samhälle där ordet Gud oftast tillskrivs kristendomen och många väljer bort religioner idag eftersom de ofta misstolkas, används för att kontrollera människor och hemska handlingar utförs i religioners namn. Religioner behöver andlighet men andlighet behöver inte religioner. Du kan välja att tro utan att välja religion. Jag tror inte att Jesus var kristen, Mohammed muslim och Buddha buddhist när de knallade omkring här, religionerna skapades efter dem för att försöka sammanfatta all den visdom de spred omkring sig. Och som allt som människan skapat, vi kan vinkla det åt alla möjliga håll. 

Fler och fler törstar efter en djupare mening, efter vägledning och tillit men vill inte inrätta sig i religionernas system, det är okej. Våga vara andlig ändå! 

Våga be om hjälp, våga lyssna på svaren. Våga lyssna inåt istället för alltid utåt. Våga lita på känslan, på intuitionen, på vägledningen. Våga utforska din andlighet, på ditt sätt. 

Med all min kärlek, 

Helena

Landa tillbaka i dig själv

Det är lätt att svepas med i andra människors liv, i andras problem eller börja kopiera andras tankesätt, särskilt när vi lever nära varandra.  Hitta ett sätt att landa tillbaka i dig själv, lyssna inåt, följ din egna kompass. Lita på din vägledning. Du vet vilken väg som är din, våga lita på den vetskapen. 

Lyssna på andra, be om råd, men ta ansvar för dina val och dina beslut. 

Visa empati, lyssna, finns där, men ta inte över någon annans ryggsäck eller problem. Du är ansvarig för dina tankar, känslor, ageranden och reageranden, låt andra ta ansvar för sitt. Du kan inte förändra någon annan och ingen annankan förändra dig. 

Landa tillbaka i dig själv, där finns din sanning. 

Med all min kärlek,

Helena

Använd kompassen!

Jag vet att jag skrivit om detta många gånger tidigare men det har verkligen blivit väldigt tydligt för mig den senaste tiden, vi har en inre kompass.  Den inre kompassen talar ofta till oss genom våra känslor. När du känner olust, du känner dig obekväm, frustrerad eller dränerad så är det ofta din kompass som ber dig att justera riktningen i ditt liv eller fokusera på andra saker. Känslor av vällust, inspiration, förväntan, glädje, energi och längtan, då har du kompassen helt rätt inställd, fortsätt på den vägen, gör mer av det. 

Det låter väldigt enkelt och det är väldigt enkelt, fast svårt ändå. Vi lever alla med en massa normer, förväntningar, roller och krav, och när kompassen ber oss att bryta oss loss, bryta normen eller möjligtvis få någon att höja på ögonbrynen, det är då det kan bli lite tufft. Gör det ändå! Följ kompassen. Du vet vad du behöver göra. 

Med all min kärlek,

Helena

Visdom är makt

Vi lever i en värld där lika mycket information skapas varannan dag som den totala mängd som fanns de 20 000 år som föregick 2002. Var ni med på den? Knasig mening och galet koncept, men hur som helst så har vi information så att det räcker. Vi behöver inte mer, eller i alla fall inte så mycket som genereras.  Vi behöver visdom. Vi behöver klokskap. Vi behöver insikt. Vi behöver själ och hjärta. Vi lever hela våra liv i våra huvuden och fyller på och fyller på där uppe utan att riktigt konsolidera, utan att riktigt stanna upp. 

Lägg ifrån dig telefonen. Lyssna in. Lyssna upp. Reflektera. Känn efter. Eller bara var. Tänk om du inte behöver lära dig något nytt, allt du behöver är att minnas det du redan vet? 

Med all min kärlek,

Helena

Vakna innan väckarklockan ringer

Jag menar inte den som väcker oss för att gå upp till jobbet, jag menar väckarklockan som påminner oss om att vi behöver ändra riktning i våra liv. Ofta behövs det en kris för att vi ska vakna upp, vi behöver gå hela vägen till vägs ände för att förstå att vi behöver hitta en annan väg. Men är det verkligen nödvändigt att gå in i väggen innan vi fattar att vi behöver sakta ner? Att ta ut skilsmässa innan vi förstår att vi behöver vårda våra relationer? Att bli riktigt sjuk innan vi börjar lyssna på kroppen?

Ibland tror jag krisen har en viktig funktion i våra liv. Ibland kan vi behöva ner på botten för att hitta fotfäste att resa oss upp. Men jag tror också att vi kan lära oss att vakna upp tidigare, att öva upp förmågan att lyssna in, att uppfatta signalerna och ständigt justera riktningen i enlighet. 

Jag övar. Jag lyssnar efter signalerna. Ibland behöver de bli ganska tydliga innan jag fattar, men jag förstår bättre och bättre och jag tror att jag vaknar före väckarklockan oftare idag än jag gjorde förr. Det är framsteg. 

Med all min kärlek,

Helena

När det gör ont

Varje gång jag befinner mig i en situation som gör ont; jag känner mig sårad, besviken eller ledsen, försöker jag fundera på vad situationen ska lära mig om min självkänsla och hur jag tar hand om mig själv. Vi kommer att hamna i liknande situationer om och om och om igen, tills vi tar till oss av lärdomen så det är lika bra att försöka vara en flitig elev från början. Jag tror inte att livet är menat att vara svårt, även om det är det ibland eftersom vi alla, som spirituella varelser, befinner oss i den här mänskliga erfarenheten och den mänskliga erfarenheten kan vara utmanande. Smärtan är oundviklig, lidandet kan vi välja bort, men det kan vara svårt. 

När jag känner mig sårad av vad någon sagt eller gjort försöker jag fundera över vad situationen ska lära mig om hur väl jag tar hand om mig själv och min självkänsla. Finns det något hos mig som tror att jag förtjänar att bli behandlad dåligt? Hur väl har jag lyssnat på mig själv och mina egna behov på sistone? Sätter jag gränser? Projicerar jag ut mina egna negativa tankar om mig själv till någon annan bara för att få höra det högt och få bekräftat att det är sant? 

Vad det än handlar om så börjar det alltid hos oss själva. Det är det enda vi kan påverka. Jag kan önska ihjäl mig att någon annan ska förändras, be om ursäkt, bli en bättre vän/ kollega/ partner/ familjemedlem, men, vad jag vet, har det aldrig funkat. Det jag kan påverka är mig själv. Så jag försöker lyssna på min egna inre dialog i de situationerna. Det är inte helt ovanligt att den är tio gånger elakare än vad någon annan må ha sagt och bara genom att vända den från rädsla till kärlek så kan jag se klarare och vet vad jag behöver göra för att komma upp på banan igen. 

Nästa gång du känner dig sårad av någon annan, lyssna inåt och se vad du upptäcker. 

Med all min kärlek,

Helena