Vad ska vi med tiden till?

Vill du lägga år till ditt liv eller liv till dina år? Många springer så snabbt i jakt på mer tid att de glömmer bort att leva. Livet pågår. Tiden går. Oavsett om vi springer eller inte. Men vi är besatta av att springa i det här samhället. Det ger status. Det ger vikt. Den som inte springer är inte lika mycket värd. Som om det är något fel på dem som väljer att stanna upp, att promenera långsamt, att kanske till och med vanka lite av och an ett tag i livet. Vart är du på väg? Vad ska du göra när du kommer dit? Varför är det viktigt att du kommer dit snabbt? Vad ska du göra med tiden du har sparat på vägen? Eller är det kanske så att den tid du tror att du ska spara hela tiden tycks konsumeras den med, på något mystiskt sätt?

Du vet väl om att tiden är ett mänskligt påhitt. Något vi kollektivt bara har valt att förhålla oss och inrätta oss efter. Livet däremot kom inte vi på, det fick vi, som en gåva när vi kom hit. Uppskatta gåvan, välj förhållningssätt till de mänskliga påhitten.

Med all min kärlek,

Helena

Jag vill känna att jag lever

Vad gör vi alla här egentligen? Vad är meningen? Varför är just jag här, just nu? Just du?  Jag har inga definitiva svar på de där frågorna och det tror jag ingen annan har heller. Men vi har olika hypoteser, teorier, övertygelser och aningar. Ingen vet säkert. Det kan vara djupt oroande eller alldeles fantastiskt, liksom överallt annars så väljer vi, även här, vårt perspektiv. Vi skapar vår egen mening. 

En av mina hypoteser är att vi lever för att leva. Vi har kommit hit för att göra just det och det i sig är nog. Att leva innebär för mig att våga vara jag, att möta mina känslor, att stretcha mig utanför komfortzon, att släppa in och låta mig vara älskad och att älska tillbaka. Jag vill leva många år men inte samma år om och om igen. 

Vi närmar oss ett nytt år, om vi tillhör dem som tror på tiden som koncept. Mitt nästa nyhetsbrev kommer ut på söndag och handlar om fina årssluts- och nyårsceremonier och reflektioner - skriv upp dig på hemsidan! 

Med all min kärlek, 

Helena

Gör mer av det du älskar

Ibland kanske du leker med tanken "om jag bara hade tre månader kvar att leva, vad skulle jag då göra med min tid?". Jag gör i alla fall det. Jag har hört många säga att detsom dyker upp ofta är ganska tankeväckande och ett stort aha. Ändå, går många, efter det lilla tankeexperimentet, tillbaka till sina liv, utan att ändra på någonting, varken i kropp, själ eller sinne. Jag tror dock att upplevelsen blir lite annorlunda för dem som haft allvarliga hälsoproblem. Jag vet att den har det för mig. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka Vad kommer det här spela för roll om en vecka, en månad eller ett år eller Det är inte så viktigt som du tror att det är just nu eller This too, shall pass.

Jag tror att mina hälsoutmaningar har hjälpt mig att ta frågan om, vad jag skulle göra med mitt liv om jag bara hade en kort kvar att leva, lite mer seriöst. Att jag faktiskt gör förändringar i enlighet med svaren jag får på den frågan. Att inte ta livet så seriöst. Att sprida kärlek omkring mig som konfetti. Att alltid vara villig att förlåta. Att alltid försöka lämna varje situation eller plats lite bättre än jag fann den. Att njuta mer av de magiska ögonblick jag får. Att göra mer av det jag älskar.

När det väl kommer till kritan så vet ju ingen av oss hur lång tid vi har kvar i den här mänskliga erfarenheten, samma gäller för alla, såvi kan ju lika gärna göra det bästa av den.

Sometimes you might play the mind game of "if I had only three months to live, what would I do with my time". I know I do. People usually describe it as mind opening and a big aha. Yet, after the game, we get back to our lives, not changing a bit, not in body, mind, nor soul.

When you've had some serious health issues I think this perception might change though. I would like to think that it has for me. I usually catch myself thinking thoughts like What will this matter in one week, one month or a year or something like This is not as important as you might perceive it right now or This too, shall pass.  

I think my health scares has helped me with taking the question of What would I do with my time if I had only a short time left on this earth? a little more seriously. With, when I contemplate the question, actually making some changes according to the reflections I make. Not taking life too seriously. Spreading love around me like confetti. Always being willing to forgive. Leaving every place and every situation a little bit better than I found it. Enjoying every precious moment that I am gifted with. Doing more of the things I love.

After all, none of us know how much time we actually have still, that's the same for everyone, so we might as well make the best of it. 

With all my love,

Helena

Från rädsla för att dö till att älska livet

Jag har spenderat vissa perioder i mitt liv där jag varit rädd för döden och faktiskt förväntat mig att mitt liv skulle bli kortare än de flestas. Jag kan nog inte säga att en läkare faktiskt sagt det till mig men jag upplever att de många gånger insinuerat det. Jag har däremot fått veta att mina sjukdomar skulle förvärras över tiden och därtill alla mina symtom. Jag är vanligtvis en person som njuter av alla de små fantastiska detaljerna i livet men jag har även haft perioder när jag bara har varit urtrött på hela grejen, då jag inte kunnat se hela bilden, då jag ställt mig själv frågan - är det verkligen värt det? För mig har insikten om att jag har så mycket makt över mitt eget liv verkligen varit livsomvälvande. Jag brukade tro att mitt liv låg i händerna på mina läkare, jag litade blint på allt de sa. Men någonstans så gick det upp för mig att det är jag som har makten över mitt liv, jag får välja. Jag väljer hur jag tar hand om min kropp och själ och jag bestämmer hur jag vill se på världen, mitt liv och mina förutsättningar.

Att verkligen låta den här insikten få landa har verkligen förändrat mitt perspektiv. Från en rädsla för att dö till en kärlek till livet.

Var är du?

I've spent some periods in my life being scared of dying and honestly thinking that my life would be shorter than average. I can't say today that any doctor ever told me this but I've felt many times that they insinuated it. And I have been told that my conditions would get worse over time and also all my symptoms. I'm usually a person enjoying the small beutiful details of life but I've also had times when I've been just fed up with it all, not really seeing the full picture, asking myself whether it's worth it.

To me, realizing I have so much power over my life has been truly life changing. I used to think that I was in the hands of my doctors, trusting blindly everything they said. Somewhere it just dawned on me that the power is in my own hands, I get to choose. I get to choose how I treat my body and my soul and I get to decide how I see the world, my life and my circumstances.

Really letting all of this sink in has really been mind blowing to me and has utterly changed my perspective. From the fear of dying to the love of living.

Where are you?

With all my love, Helena