Om att stänga av känslor

Ibland tror jag vi är lite för snabba med att stänga av våra känslor. De är för jobbiga, för tunga, för upprivande, så vi tystar, täcker, skjuter undan eller mörkar. Men är det inte ofta våra tankar om våra känslor som är jobbigast? Det är våra tankar om våra känslor som skrämmer oss, inte känslorna i sig. Och ibland tror jag vi blandar ihop tankar och känslor så vi tänker våra känslor istället för att känna dem. Risken är att vi stänger av även de positiva känslorna när vi vänder oss ifrån de negativa. Vi blir helt enkelt känslokalla överlag. Att känna är att leva och när vi inte känner är lite längre ifrån livet tror jag. Jag hör ibland människor säga just det, att det är intensiva känslor, positiva som negativa, som får dem att känna sig levande. När känslorna är alltför lugna så känner de sig mindre vid liv. I liv.

Feeling is healing.

Oavsett om känslan är mörk eller ljus, positiv eller negativ, stark eller svag så är vi känslovarelser, allihop. Våga vara med det som är, hur det än är. Ingen människa har hittills dött av en känsla, men många har dött av bieffekterna av att inte känna dem.

Med all min kärlek,

Helena

Om tillit och naivitet

Jag hörde nyligen det underbara muslimska citatet "Trust Allah but tie your camel". Jag tycker det fångar balansen mellan tillit och naivitet på ett så bra sätt, mellan optimism och pessimism. Vi delar den här världen med många andra som har en mänsklig erfarenhet samtidigt med oss. Vissa människor är djupt sårade och sårade människor har en tendens att såra andra. Samtidigt tror jag att det finns en kraft som är starkare än allt annat, och det är Kärleken. Kärleken styr universum. Men människan styr sig själv med sin fria vilja. Kombinationen kan verka svårbalanserad men jag tror vi gör det svårare än vad det är.

Jag kan ha en grundinställning som säger att människor är goda och vill väl samtidigt som jag väljer att låsa min dörr när jag går hemifrån. Jag kan välja att lita på att jag är omhändertagen samtidigt som jag undviker att gå igenom en mörk park ensam på natten. Jag kan välja att förlåta människor i mitt liv samtidigt som jag inte låter någon kliva över mig eller behandla mig som skit.

Det är inte antingen eller. Det är både och. Och mer.

Med all min kärlek,

Helena

Tänk om det värsta som kan hända är det bästa?

Jag tycker vi ska testa ett litet tankeexperiment. Tänk om det värsta du kan tänka dig istället skulle vara det bästa? Varifrån kommer egentligen vår förförståelse avvad som är bra och dåligt? Tänk om vi skulle våga skjuta upp vårt dömande om en viss situation och vänta in vad som faktiskt händer istället?  Jag vet, jag provocerar nu.

Tänk om cancerdiagnos visar sig leda till ett helt nytt och lyckligare liv? Tänk om en olycka ger dig ett helt nytt perspektiv? Tänk om att få sparken pushar dig att verkligen följa och uppfylla dina drömmar? Tänk om...

Du behöver inte tolka världen utifrån samhällsnormen eller medias etiketter på bra och dåligt, rätt och fel, dröm och mardröm. Var öppen. Det som ser hemskt ut på håll kanske är magi om du bara kan vara med det som det är. 

Med all min kärlek,

Helena

Jag tror vi behöver provprata mer

Uttrycket kommer ifrån Björn Natthiko Lindeblad och den underbara nya podden Björn & Navid - provprata. En annan beskrivning av det är att skriva i blyerts och inte i bläck, än, för vi är inte säkra. Jag tror vi behöver provprata mer. Vi bär alla på en massa olika tankar och känslor som ibland är motstridiga, ibland är otydliga, ibland känns läskiga. Vi har fördomar. Vi har rädslor. Att våga prata om dem med människor vi litar på tror jag är ett viktigt steg för att förstå dem bättre.

För några veckor sedan hade jag ett så fint samtal med en nära vän. Vi hade diametralt olika ståndpunkter i en fråga till att börja med men sedan provpratade vi, i flera timmar, och när vi avslutade samtalet var vi lite närmre varandra än vi var från början. Ingredienserna i samtalet var aktivt lyssnande, tillit, nyfikenhet, en vilja att förstå och en öppenhet att ändra åsikt.

Ibland går vi och bär på en massa tankar och funderingar som bara behöver få komma ut, i en trygg miljö, där vi bara kan provprata och känna hur det känns, höra hur det hörs och kanske bli kärleksfullt ifrågasatt. Jag tror att det är ett steg till mindre fördomar, mer sanning, din sanning och ett mer moget samtalsklimat.

Med all min kärlek,

Helena

Leta efter livet här

Ibland överkomplicerar vi saker och ting. Eller ska jag kanske säga, ibland överkomplicerar jag saker och ting. De där stora frågorna; Vad är meningen med livet? Vad gör vi här? Vart ska vi sen? Vem är jag? Varför händer det som sker?  Livet är här. Det här andetaget. Fåtöljen jag sitter i. Fågeln som sjunger. En svag doft av äpple. Solen i mina ögon. Allt det är livet. 

De stora frågor finns kvar och jag älskar dem, men, bara för nu, ska jag leta efter livet här. Där, där var du ju! Här är du ju! 

Med all min kärlek, 

Helena

Jämför inte din inre värld med någon annans yttre

Vi jämför, kategoriserar, analyserar och viktar ofta oss själva mot andra. Ibland behöver vi inspiration och perspektiv för att ta oss dit vi vill men jag ser två fundamentala misstag som vi gör vilket gör jämförelsen fullkomlikt irrelevant; 1. Vi tar det bästa vi ser hos 10 personer och slår ihop till en enda ouppnåelig målbild. Vi ser någons jobb, en annans relation, en tredje fritid, en fjärdes hälsa osv utan att riktigt reflektera över att ingen har allt. 

2. Vi jämför vårt egna inre liv med någon annans yttre. Vi vet aldrig vad någon annan går igenom, hur deras inre ser ut, vi ser bara det som syns samtidigt som vi lever i vår egna inre värld, ofta oförmögna att se hur vårt egna liv ser ut utifrån. Som att jämföra äpplen och päron. 

Nej, hörrni, vi skiter i det helt och hållet tycker jag, jämförelsen alltså. Du är den du ska vara. Jag är den jag ska vara. Du är här för att göra din grej. Jag är här för att göra min. Låt stötta, pusha och peppa varann och däremellan fokusera på det vi själva kan påverka. Vad säger du? 

Med all min kärlek, 

Helena

Det är närvaron som gör skillnad

Jag skriver i the Five Minute Journal (www.intelligentchange.com) varje morgon och kväll och en del av det är att reflektera över tre fantastiska saker som hänt under dagen. Samtal är en stor del av mina fantastiska händelser, om och om igen är det dagens samtal som jag skriver ner som fantastiska händelser. Jag träffar så många fantastiska människor och har så fina, utvecklande, utmanande och spännande samtal.  Men jag tror egentligen inte att det alltid är samtalen som är det fantastiska, det är närvaron de kräver. Jag älskar att lyssna, jag älskar att lära, jag älskar att möta. Allt detta gör att jag är här och nu i samtal, helt närvarande, särskilt när det bara är jag och en annan själ i taget. Jag älskar att vara närvarande. Lägga ifrån mig telefonen, se någon i ögonen, väcka min nyfikenhet, lyssna både inåt och utåt, vara öppen för det oväntade. 

Idag ska jag öva på att ha den här uppmärksamheten även utanför samtalet, att vara med det som är, utan att döma och med nyfikenhet. 

Med all min kärlek, 

Helena

Allt som glimrar är inte guld

Vi lever i ett samhälle som värderar välstånd, rikedom och överflöd. Vi ska konsumera mer, äga mer, törsta efter mer. Men vad är egentligen rikedom? En människa med alla pengar i världen men som saknar människor att dela sitt liv med är inte rik i mina ögon. En person som lever varje dag med mening, livslust och gemenskap men som saknar materiella tillgångar kan känna sig rikare än alla miljardärer i hela världen.  Att leva ett liv i överflöd (eng: abundance) handlar mer om ett val och en inställning än om kassaflöde. Fattigdom kan komma ur mycket mer än pengar. Klyschigt men sant, rik på kärlek är den största av rikedomar. 

Jag funderar mycket på det här nu när jag är på väg ut i entreprenörsvärlden med all ekonomisk osäkerhet som det kan innebära. När jag ser på de ögonblick i mitt liv då jag känt mig allra rikast kan jag konstatera att ekonomiskt välstånd faktiskt inte varit en del i scenariot. Pengar kan inte köpa lycka, lyckan är inte avhängig av pengar. Rikedom är något helt annat och mycket större. 

Med all min kärlek, 

Helena