Den här har verkligen varit en deal breaker för mig. Jag har för mig att den kom till mig ifrån en varm själ när jag var mitt i en livskris, kände mig upptagen av mina känslor och kidnappad av mina tankar. Det var en sådan befrielse när det äntligen sjönk in. Jag är oavsett vad.Jag ser det som ett djupt hav, oavsett vad som pågår på ytan; höga vågor, stormar, regnoväder och åska, djupt där nere är det alltid lugnt. Jag blir förstås upptagen av mina känslor då och då, särskilt stark ångest tycker jag är utmanande, men jag märker att jag blir bättre och bättre på att identifiera mina känslor för vad de är, acceptera dem och låta dem vara eller släppa taget om dem beroendes på vad jag behöver. Det är likadant med tankarna, jag behöver vara i kontakt för att känna igen när jag låter mina tankar kontrollera mig för mycket. Jag försöker då beama mig utanför min kropp och se på mig själv med lite distans. Allt blir oftast klarare med lite perspektiv och jag kan sortera vad som är mina tankar om en specifik situation eller person och vad som faktiskt pågår.
Under ytan är det alltid lugnt.
Med all min kärlek,
Helena