Riktig förändring kräver en längtan efter förändring

Ibland behöver längtan vara stark innan vi får tummen ur. Ibland behöver vi nästan bli desperata för att faktiskt investera det som behöver investeras i början. Jag önskar jag kunde plantera det hos dem jag försöker hjälpa eller helst sälja det på burk, men det funkar tyvärr inte så. Den där längtan behöver komma inifrån, den behöver få vara bränslet även de dagar då det känns motigt, då det var längesen vi såg några framsteg. Det är obekvämt att förändras. Det är skönt att stanna där vi är. Det är lätt att fastna i gamla mönster. Men även om vi först behöver gå med lie genom en helt ny djungel så kommer även den nya stigen, till slut att vara en fyrfilig asfalterad motorväg där du tar dig fram med enkelhet varje dag. Men vägen dit kräver att du får igång din inre motor, och förmår fylla på med rätt bränsle när det behövs. Visst, vi kan ta kaffepauser ibland, se på utsikten från där vi är, reflektera över hur långt vi kommit, men sen, när vi behöver tanka och köra igen, tror jag det är den starka längtan som är bränslet vi behöver.

Med all min kärlek,

Helena

Förlåtelse är den finaste gåvan du kan ge till dig själv

Här kommer ett av de mest lästa inläggen från förra året, publicerades första gången 20 maj 2015. För mig handlar förlåtelse till 90% om mig och 10% om den person jag behöver förlåta. Varje gång jag väljer att hålla fast vid mitt beslut att inte förlåta, väljer jag också att ge den andra personen makt över mitt liv, jag väljer att låta obehagliga känslor stanna kvar och bitterhet att växa och det kommer aldrig att vara goda nyheter för min hälsa eller lycka. (Och det kommer definitivt att skada mig mer än den andra personen.)

En av de viktiga frågorna tycker jag är Har jag hellre rätt eller är jag hellre lycklig? Det handlar inte alls om att låta människor klampa över dig eller att inte kommunicera vad som är viktigt för dig och sätta gränser gentemot andra människor, men, när du väl har gjort det, då är det dags att förlåta och släppa taget. Oavsett om personen ber om förlåtelse eller inte. Jag tror också att det är extremt viktigt att faktiskt vilja förlåta. Det är där förlåtelsen börjar. Vissa saker kan ta år att förlåta men så länge jag faktiskt vill förlåta så är jag på rätt väg mot att ge mig själv gåvan av förlåtelse, för att sedan kunna släppa taget. Jag ber om hjälp och vägledning när jag inte ens vet var jag ska börja, det kan vara från en högre makt, en terapeut eller en vän, hitta ett sätt som funkar för dig. Jag gillar också att skriva av mig, få ur mig alla obehagliga känslor och allt jag känner att jag behöver säga, ibland i ett brev till den person jag behöver förlåta (oftast skickar jag aldrig iväg det). Kom ihåg att förlåtelse inte är en känsla, det är ett val. Vem behöver du förlåta?   Med all min kärlek, Helena

Att manifestera

Jag tror att det finns en plan men jag tror också att vi har en fri vilja. Kanske styrs vår vilja av vår plan, det vet jag inte, men, alldeles oavsett, så tror jag att vi kan manifestera saker i våra liv som vi vill ha. Vi kan tyvärr också manifestera sådant vi inte vill ha genom att fokusera alltför mycket på det negativa. Härliga Mike Dooley (killen bakom Notes from the universe) liknade manifestering vid en GPS. För att en GPS ska börja fungera behöver du först och främst knappa in vart du vill åka, d.v.s. det du vill manifestera. Det viktiga är att inte vara för detaljerad, eftersom universum ofta har en mycket bättre plan för oss än vad vi kan föreställa oss. Så en manifestering är snarare Jag vill ha ett meningsfullt arbete där jag kan hjälpa andra människor än Jag vill få det där specifika jobbet jag sökt och börja där om två månader. 

Den andra viktiga ingrediensen i manifestering är att faktiskt lägga i en växel. Gör du inte det kommer du definitivt inte att komma någonstans. Översatt i verkliga livet handlar det som att ta ett steg, oavsett riktning så måste vi påbörja rörelsen. Och även om vi börjar röra oss i fel riktning så är det först i rörelsen som vår GPS kan be oss att göra en laglig u-sväng så snart som möjligt, eller den kan beräkna en annan resväg på grund av vår omväg.

Den tredje, och kanske viktigaste, pusselbiten är tillit. Och tålamod. När vi väl har knappat in vart vi vill åka och börjat köra så behöver vi lita på GPS:en. Det här är det svåraste för mig, för så snart jag tycker att GPS:en ger mig instruktioner som jag inte förväntat mig så väljer jag att trotsa den och välja en annan väg, en omväg. Vi vet inte alltid själva den bästa vägen att ta oss dit vi vill, vi behöver ha tillit. Och även om omgivningen är okänd och det känns som att det tar längre tid än vi förväntat oss så behöver vi ha tålamod.

Så manifestera vart du vill utan alla detaljer, påbörja rörelsen framåt och ha tillit och tålamod till att du kommer att komma fram, och det kommer att bli ännu bättre än du vågat drömma om.  

  Med all min kärlek,

Helena

Förändring kräver vilja

Jag har så många gånger i mitt liv trott att jag velat förändring. En förändring i frustrerande arbetssituation. En förändring genom att bild familj. En förändring i min meditationsrutin. Oavsett vad är viljan viktigast. Att bara önska förändring räcker nog inte. En sense of urgency tror jag också är bra. För tre år sedan började jag verkligen bli desperat. Jag var sjuk, mina dagar bestod av ändlösa läkarbesök, massa symtom, ingen gav mig några svar mer än information om att det troligtvis skulle bli värre. Den desperationen vändes så småningom till vilja, en desire. En stark vilja att förändra min prognos. Det var då en möjlighet till en ordentlig livstilsförändring dök upp.

Även om förändringen var tuff, direkt och extremt energikrävande så kunde jag göra det för att jag hade viljan, desire. Det var min drivkraft, min motivation och jag var hela tiden 100 % investerad i en livstilsförändring.

Det har också hjälpt mig att förstå varför vissa förändringar är så svåra, jag saknar viljan, desire. Vilja från hjärtroten. Nu försöker jag hitta den där viljan för att faktiskt vilja föröndras eller helt enkelt lämna det tills jag hittar viljan.

Vad har du en äkta vilja att förändra?

This is so true for me. There have been so many times in my life when I have thought I wanted some kind of change. Wanted to get out of a frustrating work situation. Wanted to find someone to start a family with. Wanted to start meditating daily. Whatever it is I think desire is key. Just wanting is not enough. Desiring is required. A sense of urgency might also be fueling.

Three years ago I was getting desperate. I was really sick, my days where endless with doctors appointments and various symptoms, no one was giving me any answers other than that it would most probably get worse. The desperation somewhere along the way turned to a desire. A real desire for a change of my prognosis. That's when my opportunity for a lifestyle change came around.

Even though the change was tough, immediate and highly energy consuming I was ready to do it because I had the desire. That was always my driver, my motivation and kept me always 100 percent invested in changing my ways.

This has also made me understand why some changes are much harder, it's because I'm high on wanting but low in desire. Real heartfelt desire. And I'm trying to make sure to find a desire for real change or just simply leave it be until I do.

What are you wanting to change? What are you desiring to change?

With all my love, Helena

Förlåtelse är den finaste gåvan du kan ge dig själv

För mig handlar förlåtelse till 90% om mig och 10% om den person jag behöver förlåta. Varje gång jag väljer att hålla fast vid mitt beslut att inte förlåta, väljer jag också att ge den andra personen makt över mitt liv, jag väljer att låta obehagliga känslor stanna kvar och bitterhet att växa och det kommer aldrig att vara goda nyheter för min hälsa eller lycka. (Och det kommer definitivt att skada mig mer än den andra personen.) En av de viktiga frågorna tycker jag är Har jag hellre rätt eller är jag hellre lycklig? Det handlar inte alls om att låta människor klampa över dig eller att inte kommunicera vad som är viktigt för dig och sätta gränser gentemot andra människor, men, när du väl har gjort det, då är det dags att förlåta och släppa taget. Oavsett om personen ber om förlåtelse eller inte.

Jag tror också att det är extremt viktigt att faktiskt vilja förlåta. Det är där förlåtelsen börjar. Vissa saker kan ta år att förlåta men så länge jag faktiskt vill förlåta så är jag på rätt väg mot att ge mig själv gåvan av förlåtelse, för att sedan kunna släppa taget.

Jag ber om hjälp och vägledning när jag inte ens vet var jag ska börja, det kan vara från en högre makt, en terapeut eller en vän, hitta ett sätt som funkar för dig. Jag gillar också att skriva av mig, få ur mig alla obehagliga känslor och allt jag känner att jag behöver säga, ibland i ett brev till den person jag behöver förlåta (oftast skickar jag aldrig iväg det).

Kom ihåg att förlåtelse inte är en känsla, det är ett val. Vem behöver du förlåta?

To me, forgiveness is 90 percent about me and 10 percent about the other person that I need to forgive. Whenever I choose to cling to the decision not to forgive I also choose to give that person power over my life, I choose to let negative emotions stick and bitterness to grow and that is never going to be good news for my health and happiness. (And it's definately going to hurt you more than the other person.)

One of the key question for me is Would I rather be right or would I rather be happy? It's not at all about letting people stamp all over you, or not communicating what is important to you and setting boundaries towards others, but once you've done that, it's time to forgive and let go. Whether the other person asks for forgiveness or not.

Another key for me is the importance of willingness to forgive. That's where forgiveness starts. Some things may take years to forgive but as long as I'm willing I'm on the right path of giving myself the gift or forgiving and letting go and allowing it to happen.

I ask for help and guidance when I don't even know where to start, it can be from a higher power or therapist or a friend, choose what works for you. I also like writing it all out, getting rid of all my negative emotions and all I feel I need to say, sometimes in a letter to the person I need to forgive (most of the time without sending it).

Remember, forgiveness is not a feeling, it's a choice. Who do you need to forgive?

With all my love, Helena