Idéer, känslor, intentioner lämnar inte sin avsändare. Var och ge det du vill ha. När jag är arg på dig så skadar jag mig själv, när jag ger dig kärlek får jag själv uppleva den kärleken. Vi lever som om vi kan skada någon annan utan att samtidigt skada oss själva. Som om vi ger bort något vi vill behålla när vi ger. Det funkar inte så. Vi är skapta för kärlek, vi kommer ifrån kärlek, det är vår födslorätt och vår naturliga hållning. När vi hamnat i obalans kan det vara svårt att tro på men om du funderar på dina egna erfarenheter tror jag du förstår vad jag menar.
Tänk på senaste gången du agerade ut din egna frustration mot någon annan, när du anklagade, skällde eller dömde. Hur kändes det? Var det härligt? Tänk nu på senaste gången du gav osjälviskt till någon annan, kanske till och med till en främling, när du delade med dig av dina gåvor eller helt enkelt bara log mot en annan människa. Hur kändes det? Obehagligt? Vi mår bra av att ta hand om varandra. Vi mår dåligt av att skada andra. Det är så vi är funtade. Ganska smart egentligen.
Det innebär inte att vi inte kan sätta gränser, ge feedback eller ha integritet, men vi kan göra det med kärlek.
Med all min kärlek,
Helena