Det är ingen konst att vara modig om du inte är rädd

Skulle du säga att du är modig? Vad innebär mod för dig? Hur utvecklar du ditt mod? När behöver du vara modig i ditt liv? Jag är verkligen nyfiken på svaren för jag tror att mod är en viktig egenskap för oss alla att utveckla i våra liv. Det kräver mod att våga vara oss själva i en värld som säger vem vi ”borde” vara. Det kräver mod att våga leva med ett öppet hjärta även när vi blivit sårade. Det kräver mod att våga välja tillit när vi vet så lite om framtiden.

När jag ser tillbaka på året 2022 så kan jag konstatera att jag verkligen utvecklat mitt mod det senaste året. Jag mötte många av mina demoner förra året och läkte gamla sår, och det krävde mycket mod. Mitt hjärta fick sina törnar men jag valde att inte stänga och jag märkte, i mitt eget liv, att ett öppet hjärta är starkare än ett stängt.

Mod på engelska heter courage och är besläktat med ordet för hjärta på franska, vilket är coeur. Jag tror att mod handlar mycket om just det, att våga leva med ett öppet hjärta, även om det ibland gör ont.

Jag jobbade med en coach i början av förra året som utmanade mig att göra modiga saker, att ha modiga och viktiga konversationer. Jag provade och kom tillbaka till henne, lite moloken och sa: ”Jag provade och det kändes inge bra alls!”. Hon svarade: ”Det är ju precis det som är meningen, när du gör saker på nya sätt, så kommer du att uppleva obekväma känslor, eftersom du är utanför din komfortzon. Det obekväma visar att du gör något nytt, inte att du gör något fel.”

Och kanske innebär ett modigt liv att vi får uppleva obekväma känslor. Inte för att vi medvetet vill skada oss själva, utan för att vi vill leva modiga liv, med mycket självmedkänsla. När jag ska göra något läskigt brukar min inre dialog låta nånting såhär:

”Okej, älskling, nu ska vi göra en ny grej. Nånting du känner dig guidad till att testa men det kan innebära att du behöver uppleva obekväma känslor. Det är okej, jag är med dig i det här. Det är bara en känsla som behöver kännas och sen kommer det att kännas mycket lättare, okej? Ska vi prova?”

Att leva ett modigt liv innebär för mig att ibland ha obekväma samtal, gå utanför min komfortzon och visa mig sårbar. För att orka det behöver jag be om support, lyssna på kroppen, be om det jag behöver och sätta gränser. Och jag har lärt mig att mod föder mera mod. Att jag är så mycket starkare än jag tror när jag tillåter mig att mjukna och vara snäll med mig själv när jag känner de jobbiga känslorna som ibland följer. Och jag inser att jag klarar av det.

Nu när jag gör något läskigt eller sårbart så noterar jag vilka känslor som väcks. Kanske är det något som liknar nervositet. Då skapar jag space för det, sätter mig ned, med en hand på hjärtat och så leder jag min uppmärksamhet till platsen där jag känner känslan. Och så känner jag. Kroppen brukar guida mig till vad som behövs i den stunden (inte tankarna). Och efter några minuter har känslan transformerats till något annat, inte genom att tryckas undan utan genom att få kännas.

Det är det som är praktiken av att känna våra känslor. Och med den förmågan kan vi tillåta oss att växa så mycket. I insikten av att vi kan göra svåra saker och att vi ibland guidas vi till att växa genom att gå utanför vår komfortzon. Och att vi kan göra det med medkänsla om oss själva. Det handlar inte om att pusha, sträva eller bevisa något utan det är mer ett nyfiket utforskande av vad som vill hända härnäst. Om vilket liv som är möjligt för oss utanför vår komfortzon. Ett liv som känns sant för oss, med ett öppet hjärta och med tillit till att vi klarar mer än vad vi kanske tror.

Världen behöver dig modig. Hur kan du utveckla ditt mod idag?