Jag har ofta levt med 10-årsplaner, med visioner och drömmar men också tydliga planer och to-do-listor. Delar har blivit som jag tänkt, det mesta inte. Just nu är jag inne i en fas utan långsiktig plan, utan faktiskt aning. Jag har en tanke om de närmsta månaderna, men ingen aning om vad jag gör om ett år. Det är befriande på något sätt. Nytt för mig. Tänk om vi faktiskt inte behöver veta? Tänk om att följa vägledning faktiskt betyder att vi släpper den långsiktiga planen? Vi har en inre kompass som ständigt visar oss mot nästa riktning men när vi lever för strikt enligt vår egna plan och uppsatta mål så hör vi den inte.
Jag har länge skrivit brev till mitt framtida jag och öppnade nyligen ett brev som jag skrev till mig själv för tre år sedan. Det var så fint att läsa om vad jag önskade för mig själv och påminde mig själv om vem jag faktiskt är och vad jag är kapabel till. Men där jag satt upp konkreta mål så hade jag fel. Mitt liv ser inte ut som jag trodde att det skulle göra för tre år sedan. Och det är precis som det ska för min inre vägledning har lett mig hit, och den ger inte ledtrådar tre år i förväg.
Lita på din inre vägledning, den som leder dig genom lust, längtan, glädje och förväntan, och vet att du kommer att komma dit du ska, även om du idag inte vet vart din väg leder. Men idag, just nu, är du på precis rätt väg.
Med all min kärlek,
Helena