Bloggen tar lite semester

Hej vänner! Tack för att ni finns och tack för att ni läser! Liksom nyhetsbrevet, kommer även bloggen att gå på lite semester under juli månad. Jag behöver fokusera på bok, återhämtning och planer för framtiden :). Som ni vet tar jag gärna emot era tankar, idéer och önskemål på vad ni vill se mer eller mindre av. Just nu snurrar tankarna kring att eventuellt översätta bloggen till engelska igen... Vad tycker ni om det?

Vill ni veta vad jag har för mig och funderar på så hittar ni mig på Instagram under @purepersonalpower

Jag önskar dig en fantastisk sommar med mycket kärlek, värme och skratt!

Med all min kärlek,

Helena

Det är lätt för dig att säga!

Ibland kan vi behöva höra från någon annan vad vi själva vet så väl. Ibland är vi lite vilse i tanken, ibland har vi lite otur när vi tänker, ibland är vi så fast i känslostormen att vi inte kan tänka alls. "Det är lätt för dig att säga!" - "Ja, det är därför jag säger det." För att det är lättare för den som har lite perspektiv att se var vi är. Det är därför vi behöver varann, för påminna oss om vilka vi är, vilken kraft vi besitter och att kärlek är vårt grundtillstånd. Med all min kärlek, Helena

Du får bara behålla det du ger

Idéer, känslor, intentioner lämnar inte sin avsändare. Var och ge det du vill ha. När jag är arg på dig så skadar jag mig själv, när jag ger dig kärlek får jag själv uppleva den kärleken. Vi lever som om vi kan skada någon annan utan att samtidigt skada oss själva. Som om vi ger bort något vi vill behålla när vi ger. Det funkar inte så. Vi är skapta för kärlek, vi kommer ifrån kärlek, det är vår födslorätt och vår naturliga hållning. När vi hamnat i obalans kan det vara svårt att tro på men om du funderar på dina egna erfarenheter tror jag du förstår vad jag menar.

Tänk på senaste gången du agerade ut din egna frustration mot någon annan, när du anklagade, skällde eller dömde. Hur kändes det? Var det härligt? Tänk nu på senaste gången du gav osjälviskt till någon annan, kanske till och med till en främling, när du delade med dig av dina gåvor eller helt enkelt bara log mot en annan människa. Hur kändes det? Obehagligt? Vi mår bra av att ta hand om varandra. Vi mår dåligt av att skada andra. Det är så vi är funtade. Ganska smart egentligen.

Det innebär inte att vi inte kan sätta gränser, ge feedback eller ha integritet, men vi kan göra det med kärlek.

Med all min kärlek,

Helena

Mer klokskap än intelligens

Vi lever i ett samhälle som höjer intelligens till skyarna. Du ska ha bra betyg, du ska fatta vad alla pratar om och komma med intelligenta motargument, du ska analysera komplexa samhällsproblem. Men det är aldrig den förmågan som jag haft mest nytta av i mitt liv, inte ens i arbetslivet. Det som sitter på mina axlar. Det är klokskap, känsla, vishet och intuition som har tagit mig hit. Som har hjälpt mig att skapa mitt drömliv. Det som oftast bor nedanför axlarna eller helt utanför vår fysiska kropp. Det är det som hjälper oss i en knivig situation. Det är det som fördjupar våra relationer. Det är det som vägleder oss när vi gått vilse. Det är det som hjälper oss att bedöma vilket nästa steg som är bäst. Det är det som hjälper mig att hjälpa mig själv, be om hjälp från en vän eller från något större än mig själv.

Du behöver inte vara "smart" för att vara smart. Hög IQ tar dig inte hela vägen. Den mänskliga erfarenheten är så mycket mer komplex än vår mänskliga intelligens någonsin kan ta in.

Med all min kärlek,

Helena

Det är omställningen som är det jobbiga

Jag möter ibland människor som förundras över mina livsval och kommer med kommentarer som "det där skulle jag aldrig orka!" eller "om jag bara hade mer tid skulle jag..." eller "när barnen blir större, då ska jag..."  Men, mitt liv idag, det är inte särskilt komplicerat, även om mina hälsovanor har en hög prioriteringen. Det är inte svårt att leva ett hälsosamt liv. Men beroende på vår utgångspunkt kan det vara svårt att göra omställningen för att komma dit. Den sommar när jag gjorde många omfattande livsstilsförändringar på en samma gång, den var inge rolig. Vart jag än skulle behövde jag planera minutiöst. Varje ny dag var utmattande för det var så mycket jag behövde hålla koll på. Det tog en evighet att handla eftersom jag inte hittade någonting och behövde läsa på varenda förpackning. Jag hade långa listor att hålla koll på och checka av mot för att stanna på banan. Men även om mina hälsovanor är ganska lika då som nu så tar de knappt någon energi av mig längre, för omställningen är gjord.

Om jag skulle ställa om igen, till det sätt jag brukade leva på, så skulle det troligen ta nästan lika mycket energi i anspråk igen. Det sätt jag är van att leva på idag är det enklaste sättet för mig att leva på. Även om jag inte vill leva mitt liv på autopilot så går väldigt mycket på rutin idag, det är inte särskilt komplicerat alls.

Så om du funderar på att göra livsstilsförändringar för att må bättre, vet att det kan kräva lite investering och vara lite meckigt i början men ganska snart kommer det att vara dina nya vanor, och inte vara särskilt mycket mer energikrävande än dem du har idag, med enda skillnaden, att du kommer att ha så mycket mer energi att ösa ur ;)

Med all min kärlek,

Helena

Vad behöver djuret du bor i?

Vi är spirituella varelser som just nu har en mänsklig erfarenhet. Det är i alla fall vad jag tror. För att kunna uppleva den här mänskliga erfarenheten fick vi en fysisk form att ta oss fram med, ett verktyg att hjälpa oss genomföra det vi vill i det här livet. Den fysiska kroppen som kallas människa är egentligen ett djur som alla andra med vissa behov, funktioner och instinkter, precis som andra djur. Skillnaden är vår medvetenhet och vår ständiga strävan att utvecklas. Lyssnar du till din kropps signaler till dig? Den talar hela tiden till dig om du bara lyssnar. Men många av oss har lärt oss att stänga ute dessa signaler, att inte ta in dem. Visst, de mest starka är svåra att undvika, som stark hunger, törst, behov av att gå på toa eller att sova. Men de andra, mer sublima, hör du dem? Vad viskar din kropp? Behöver den reglera vätskebalansen? Behöver den sakta ner tempot? Känner du någon form av symtom - kroppens egna geniala signalsystem?

Hela din kropp är genialisk och oerhört vänlig. Allt den vill är att du ska må bra, den vill vara i balans och den jobbar dag och natt, jämt, för att upprätthålla den balansen. Den dödar cancerceller varje dag, den städar undan gifter du fått i dig, den finfördelar maten så att du ska få den näring och energi du behöver.

Öva dig på att lyssna på din kropp. Ge den de förutsättningar den förtjänar för att den tjänar dig varje dag. Om du ignorerar eller helt enkelt stänger av dess signaler (symtom) alltför länge så kommer den tillslut att hamna i obalans, den pallar en hel del men inte vad som helst. Var lite juste! Vad behöver djuret du bor i, just nu?

Med all min kärlek,

Helena

Du behöver inte alltid veta vart du är på väg för att vara på rätt väg

Jag har ofta levt med 10-årsplaner, med visioner och drömmar men också tydliga planer och to-do-listor. Delar har blivit som jag tänkt, det mesta inte. Just nu är jag inne i en fas utan långsiktig plan, utan faktiskt aning. Jag har en tanke om de närmsta månaderna, men ingen aning om vad jag gör om ett år. Det är befriande på något sätt. Nytt för mig. Tänk om vi faktiskt inte behöver veta? Tänk om att följa vägledning faktiskt betyder att vi släpper den långsiktiga planen? Vi har en inre kompass som ständigt visar oss mot nästa riktning men när vi lever för strikt enligt vår egna plan och uppsatta mål så hör vi den inte.

Jag har länge skrivit brev till mitt framtida jag och öppnade nyligen ett brev som jag skrev till mig själv för tre år sedan. Det var så fint att läsa om vad jag önskade för mig själv och påminde mig själv om vem jag faktiskt är och vad jag är kapabel till. Men där jag satt upp konkreta mål så hade jag fel. Mitt liv ser inte ut som jag trodde att det skulle göra för tre år sedan. Och det är precis som det ska för min inre vägledning har lett mig hit, och den ger inte ledtrådar tre år i förväg.

Lita på din inre vägledning, den som leder dig genom lust, längtan, glädje och förväntan, och vet att du kommer att komma dit du ska, även om du idag inte vet vart din väg leder. Men idag, just nu, är du på precis rätt väg.

Med all min kärlek,

Helena

Duktiga flickan får tjura

Hon är en ständig följeslagare, min duktiga flicka. Har du också en? Eller kanske en duktig pojke? Den där delpersonligheten som bara myser när du är extra duktig, följer reglerna, presterar, när du får beröm från andra, när andra gillar dig... Hon är lätt beroendeframkallande, min duktiga flicka. Jag kan lätt sakna henne när hon inte är närvarande eller nöjd, ibland till och med få lite lätt panik. Jag älskar ordning och reda, rutiner och hälsosamma vanor. Jag älskar att ständigt komma på nya sätt att förbättra min livskvalitet, vara bättre för världen och för mig själv. Men där är det lätt att låta henne ta över, att hon får alltför mycket utrymme. Det var alldeles nyligen jag insåg att den där härliga känslan som infinner sig, när jag till exempel fått till en perfekt morgon, med alla rutiner och ritualer i ordning, faktiskt inte är min. Det är hon som är nöjd då, det är hon som myser. Och när hon myser kan jag slappna av och det i sig är härligt. För motsatsen är så mycket jobbigare. När hon är missnöjd med mig, när hon inte tycker jag är tillräckligt perfekt, när hon tjurar.

Det är okej att misslyckas, till och med bra ibland. Det är okej att stöka till det, att inte få till det, att tappa fotfästet. Du behöver inte vara perfekt, och inte jag heller. Duktiga flickan, du kan tjura hur mycket du vill, det biter inte på mig.

Med all min kärlek,

Helena