Jag är inte mina tankar och känslor, jag har dem

Den här har verkligen varit en deal breaker för mig. Jag har för mig att den kom till mig ifrån en varm själ när jag var mitt i en livskris, kände mig upptagen av mina känslor och kidnappad av mina tankar. Det var en sådan befrielse när det äntligen sjönk in. Jag är oavsett vad. Jag ser det som ett djupt hav, oavsett vad som pågår på ytan; höga vågor, stormar, regnoväder och åska, djupt där nere är det alltid lugnt. Jag blir förstås upptagen av mina känslor då och då, särskilt stark ångest tycker jag är utmanande, men jag märker att jag blir bättre och bättre på att identifiera mina känslor för vad de är, acceptera dem och låta dem vara eller släppa taget om dem beroendes på vad jag behöver. Det är likadant med tankarna, jag behöver vara i kontakt för att känna igen när jag låter mina tankar kontrollera mig för mycket. Jag försöker då beama mig utanför min kropp och se på mig själv med lite distans. Allt blir oftast klarare med lite perspektiv och jag kan sortera vad som är mina tankar om en specifik situation eller person och vad som faktiskt pågår.

Under ytan är det alltid lugnt.

This one has been a real deal breaker for me. I think it came to me from a warm soul when I was in the middle of a life crisis, feeling consumed by my emotions and hijacked by my thoughts. It was such a relief for me when this one eventually sinked in. I am no matter what.

I see it as a deep ocean, whatever is going on on the surface, high waves, storms, rain and thunder, underneath it all, all is calm. Of course I get caught up in my emotions from time to time, especially strong anxiety is challenging for me, but I discover that I get better and better at identifying the feelings for what they are, accepting them and letting them stay or go depending on what I need. Same with the thoughts, I usually need to be in contact with myself to recognize when I'm letting my thoughts control me too much. What I try to do is to "beam" myself out of my body and look at me from a bit of a distance. All is usually much clearer with perspective and I can sort out what are my thoughts about a specific situation or person and what is actually going on.

Underneath it all, all is calm.

With all my love, Helena