yoga

Den som vågar möta sig själv är den modigaste som finns 

Jag tycker mig ibland höra en jargong om att de som yogar och mediterar flyr från verkligheten eller håller på med flummerier. För mig är det precis tvärtom.  Att på riktigt våga möta oss själva kräver mod, mycket mod. Att våga möta vårt mörker och ta ansvar för det är något av det viktigaste vi kan göra och det är också därifrån vi kan förändra världen. Hur ska den som inte vågar möta sig själv våga möta en annan människa, på riktigt? 

Ibland kan det vara minst lika läskigt att möta vårt ljus, vår potential och kärleken som bor inom oss alla och som kan omvandla allt. Det är inte alltid lätt att sålla ut bruset för att möta sig själv men det börjar alltid med viljan att komma dit, ett beslut att stanna upp och titta inåt. 

Jag säger inte att det är lätt, jag säger att det är möjligt. Och kom ihåg, det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd. 

Med all min kärlek,

Helena

Hur jag startar min morgon sätter tonen för resten av dagen

Under en period i mitt liv var jag väldigt långt ifrån mig själv och levde så mycket mer genom mina tankar än genom mitt hjärta. Jag brukade sätta min väckarklocka så sent som möjligt, hoppa ur sängen och på en gång börja stressa över jobbet, stressa runt, ätandes frukost ståendes upp så att jag kunde komma utanför dörrn och till jobbet så snart som möjligt. En sådan start på dagen satte verkligen tonen för en stressfylld dag. Jag insåg att det här beteende, kombinerat med några andra riktigt ohälsosamma rutiner, inte var bra för min hälsa. Så jag bestämde mig för att ändra på det. Och jag tror att vi alla kan välja att göra en förändring på ett eller annat sätt, om vi verkligen vill. Idag försöker jag starta varje dag på ett positivt och kärleksfullt sätt. Exakt hur mina morgonrutiner ser ut beror på mitt humör, tiden jag har och vad jag känner att jag behöver just den dagen. Men det innehåller alltid en eller flera av följande rutiner;

  • Jag tänker igenom tre saker jag verkligen är tacksam för i mitt liv innan jag kliver upp ur sängen
  • Jag tittar mig i spegeln och säger till den vackra människa som tittar tillbaka att jag älskar henne
  • Jag gör eldandning om jag är riktigt trött och inte riktigt fått tillräckligt med sömn
  • Jag förbereder min frukost med kärlek
  • Jag dansar till en grym låt
  • Jag mediterar
  • Jag säger affirmationer
  • Jag går ut gräset med bara fötter om jag kan
  • Jag gör yoga
  • Jag dricker massor av citronvatten eller bara vanligt filtrerat vatten
  • Jag torrskrubbar hela kroppen
  • Jag ber om hjälp och vägledning
  • Jag drar ett änglakort och är tacksam för den guidning jag får
  • Jag stannar upp och tittar på när solen går upp
  • Jag tar några djupa yogiska andetag
  • Jag läser en inspirerande text eller podcast
  • Jag springer
  • Jag stretchar och jäspar som en katt

Oavsett vad jag väljer att göra så säkerställer jag att jag skapar ett gott humör hos mig själv. Det har tagit ett tag för mig att faktiskt förstå hur stor skillnad den här beteendeförändringen har haft i mitt liv.

Jag kan verkligen rekommendera vem som helst att se över sina morgonrutiner och fundera över om de är till fördel för resten av dagen eller inte. Tidsbrist är ingen ursäkt, många rutiner tar inte mer än några sekunder, medan vissa förstås är mer för lediga dagar.

There was a period in my life when I was far away from myself and living so much more through my thoughts than through my heart. I used to set the alarm clock as late as possible, jump out of bed, immediately start obsessing about work, stressing around, eating my breakfast standing up so that I could run out the door and get to work as soon as possible. This way of starting my day really set the tone for a stressful day. I realized that this behavior, combined with some other really unhealthy rituals, was not good for my health. So, I decided to change. I believe we all could make this shift in a bigger or smaller way. 

Every morning, I make sure I start my day from a positive and loving place, exactly how it's done varies depending on my mood, the time and what I feel I need that particular day. It always involves one or more of the following rituals;

  • I come up with three things I'm really grateful for before I get out of bed
  • I look in the mirror, telling the beutiful person looking back that I love her
  • I do breath of fire if I'm really tired and didn't get enough hours of sleep
  • I prepare my breakfast with love
  • I dance while listening to a favorite song
  • I meditate
  • I say my affirmations
  • I go out with my bare feet in the grass if possible
  • I do yoga
  • I drink lots of lemon water or just regular filtered water
  • I dry scrub my entire body
  • I pray for help and guidance 
  • I take an angel card and say thanks to whatever signs I receive 
  • I stop and look at the sunrise
  • I take a few deep yogic breaths
  • I read an inspiring text or listen to a podcast
  • I run
  • I stretch and yawn like a cat

Whatever I do, I make sure it sets me in a good mood. It has taken me some time to realize how truly powerful this shift has been in my life. 

I definitely would recommend anyone to look at their morning routines and make sure they serves you. Time is not an excuse, most rituals don't take more than a few seconds, while some might be more for days off. 

 

With all my love,

Helena

Jag är VD i mitt eget liv

Jag har verkligen övat på det här de senaste åren men det var Kris Carr som nyligen så fint formulerade det åt mig. Jag litade blint på allt mina läkare sa åt mig i så många år. Om läkarna sa åt mig att jag var sjuk så kände jag mig riktigt sjuk. Om läkarna sa åt mig att jag var på bättringsvägen så var det så jag kände mig. Om de sa åt mig att vila så var det vad jag gjorde. Inte för en sekund lyssnade jag till min egna inre kompass.

Jag säger inte att läkarna alltid hade fel, men de hade inte nödvändigtvis alltid rätt heller. De kände inte mig, inte lika bra som jag. Och genom att ge dem all makt kände jag mig verkligen maktlös. Och maktlöshet kommer aldrig att vara bra för din hälsa.

När jag diagnostiserades med autoimmun hepatit så fick jag en av de allra bästa och mest framstående läkarna inom området. Han hade en riktigt fin meritlista men han fick mig aldrig att känna mig bekväm. Han lyckades aldrig lyfta mig eller ge mig hopp. Han kunde inte förklara för mig vad som hände och han kunde aldrig försäkra mig. Jag hade vid det laget mött min beskärda del av "läkare-som-missat-lektionen-i-att-hantera-människor-och-känslor", men av någon anledning fick jag nu nog. Så jag krävde att få byta läkare, vilket sköterskorna verkligen ifrågasatte eftersom han var expert på området. Men jag har aldrig ångrat det valet.

När jag några år senare bestämde mig för att gå min egen väg för att återfinna min hälsa var det inte svårt att inse att jag skulle behöva vara VD i mitt eget liv och min resa. Jag anställde rätt personer att hjälpa mig och jag var faktiskt ganska kräsen i rekryteringsprocessen, och jag lyssnade alltid framför allt på mitt hjärta. Jag rekryterade de bästa (och mest kärleksfulla) läkarna, de bästa funktionsmedicinska experterna, den bästa yogaläraren, den bästa terapeuten, den bästa näringsfysiologen, den bästa andliga vägledaren och den bästa personliga tränaren. Bäst för mig. Och jag säkerställde förstås att jag hade de bästa av cheerleaders och stöd runt omkring mig. Kort och gott, jag säkerställde att jag hade det bästa möjliga teamet för att hjälpa mig att läka samtidigt som jag själv behöll makten och ansvaret.

Om du är riktigt sjuk och svag kan det kännas övermäktigt att vara VD när du bara vill ligga under täcket i baby pose, men för mig var det här en av de mest empowering beslut jag gjort och det gjorde mig så otroligt mycket starkare.

I've really been practicing this one the last couple of years but it was Kris Carr who recently put this so beautifully put this into words for me.

For years I was blindly trusting in my doctors. If the doctors told me I was sick, I felt really sick. If the doctors told me I was getting better, that's how I felt. If they told me to rest so I did. Not listening to my own inner guidance.

A few years later when I decided to go on my own quest for health I also realized that I was going to need to be the CEO of my own journey. And I hired the right people to help me and I was quite picky in the recruitment process, always listening to my heart first and foremost. I hired the best (and heartedly) doctors, the best fuctional practitioner, the best yoga teacher, the best therapist, the best nutritional coach, the best spiritual guidance and the best personal trainer. Best for me, that is. And of course, I made sure I had the best cheerleaders and the best support group in the world. In short, I made sure I had the best possible team to help me heal while still being in charge and taking full responsibility.

If you are really weak it can seem really overwhelming to be the CEO when you just want to lay in baby pose under your sheets, but to me this was one of the most empowering choices I ever did and it made me so much stronger.

 I've really been practicing this one the last couple of years but it was Kris Carr who recently put this so beautifully put this into words for me.

For years I was blindly trusting in my doctors. If the doctors told me I was sick, I felt really sick. If the doctors told me I was getting better, that's how I felt. If they told me to rest so I did. Not listening to my own inner guidance.

I'm not saying the doctors was always wrong, but they weren't always necessarily right either. They didn't know me, not like I did. And by giving them all the power I felt really powerless. Powerlessness is never going to be good for your healing.

When I was diagnosed with autoimmune hepathitis I got one of the best doctors in the field. He had a really good resume but he never managed to make me feel good. He was never able to lift me up or give me hope. He couldn't explain to me what was going on and he didn't make me feel assured. I had met my fair share of "medical-doctors-who-missed-the-class-about-dealing-with-feelings-and-people" before but this time, for some reason I had had enough of that. So, I demanded a change, though the nurses really questioned me, because he was an expert in my field. And I never regretted it.

A few years later when I decided to go on my own quest for health I also realized that I was going to need to be the CEO of my own journey. And I hired the right people to help me and I was quite picky in the recruitment process, always listening to my heart first and foremost. I hired the best (and heartedly) doctors, the best fuctional practitioner, the best yoga teacher, the best therapist, the best nutritional coach, the best spiritual guidance and the best personal trainer. Best for me, that is. And of course, I made sure I had the best cheerleaders and the best support group in the world. In short, I made sure I had the best possible team to help me heal while still being in charge and taking full responsibility.

If you are really weak it can seem really overwhelming to be the CEO when you just want to lay in baby pose under your sheets, but to me this was one of the most empowering choices I ever did and it made me so much stronger.

With all my love, Helena

Du behöver inte hitta din röst, du behöver ge dig själv tillåtelse att använda den

Jag tror att vi ofta blir vilseledda av rädslan när vi försöker vara dem vi är. Vi är rädda att inte ska bli accepterade, att andra ska tycka att vi är konstiga, eller dumma eller inte tillräckligt bra. Så, vi försöker forma oss för att passa in, för att bli så strömlinjeformade som möjligt, för att inte vara den där udda fågeln. När vi gör det så döljer vi vår eget ljus, det som gör oss unika. Det är där jag är varannan dag med den här bloggen. Vad håller jag på med? Vad ska folk tänka? Tänk om jag blir dömd av andra? Är jag sann mot mig själv eller försöker jag vara någon annan? Försöker jag bara passa in?

Min underbara yogalärare lärde mig något viktigt på det här ämnet för några år sedan. Jag hade blivit vägledd till yoga med fokus på hjärtchakrat eftersom jag hade en del blockeringar där. Efter några månaders praktik kom jag tillbaka till henne alldeles till mig Jag är så glad att mitt hjärta nu har fått en röst och hon rättade mig vänligt Nej, Helena, ditt hjärta har alltid haft en röst, det är bara du som har lärt dig att lyssna. Det blev en så viktig insikt som jag är så tacksam för.

Det är vad jag hoppas för den här bloggen, att jag ska vara den jag är. Sann. Modig. Från mitt hjärta till ditt.

I think that many a time we get blindsided by fear when trying to be who we are. We are scared that we won't be accepted, that people might think we are strange, or stupid or not good enough. So, we try to mould ourselves to fit in, to be as streamline as possible, to not be an oddball. When we do that we are hiding our own awesomeness, what really makes us unique.

That's where I am every second day with this blog. What am I doing? What will people think? What if people judge me? Am I being me or trying to be someone else? Trying to fit it?

My wonderful yoga teacher taught me a lesson in this a couple of years ago. I had been guided to a yoga training focusing on my heart chakra since I had a lot of blockages there. After I couple of months of practicing I got back to her all excited I am so happy that my heart now has a voice and she tenderly corrected me No, Helena, your heart has always had a voice, all you did was to learn to listen. Such a beutiful lesson that I'm forever grateful for.

So, this is what I hope for this blog as well, to be me. To be true. To be courages. From my heart to yours.

IMG_3640 With all my love, Helena