vackra

När alla drömmar slår in och det blir tomt

Jag har haft förmånen att se många av mina drömmar slå in i år. Mycket av det jag längtat efter länge har hänt. Och jag tror inte att jag är ensam om att erfara att bredvid det där glädjeruset, den där tillfredsställande känslan, vilar även en tomhet. Och även om vi alla säkert hört det många gånger förr så kan det vara bra att bli påminnd ibland.  Det är aldrig sakerna där ute, där framme, "om bara" eller sen som gör oss lyckliga. Det är inte något utanför oss själva som skapar långvarig tillfredsställelse i våra liv. Det är lätt att projicera vår egen otillfredsställelse på yttre omständigheter och det är klart att det kan vara bekvämare att känna tomhet på en paradisstrand än i en bilkö, men faktum är att känslan är densamma. 

Det är lika klyschigt som det är sant, vi har bara nu, vi har bara oss själva, allt är som det ska, just nu. Försök att stanna upp idag och var med det som är ditt liv, just nu. Det är inget fel med att ha mål och drömmar i våra liv eller sträva efter en bättre framtid, men det enda du på riktigt kan påverka är det innevarande ögonblick, så stanna upp här ibland och se på allt det vackra i ditt liv, just nu. 

Med all min kärlek,

Helena

Tacksamhet för varje ögonblick

Jag kan inte riktigt sluta prata om tacksamhet. Det är ett av de allra mest kraftfulla verktyg vi har för att må bra i våra liv. Det är ingångsdrogen till lycka.  Jag tror inte nödvändigtvis att vi kan vara tacksamma för allt som hänt i våra liv, men vi kan alltid vara tacksamma för vad det har lärt oss och vi kan vara tacksamma för varje ögonblick. 

Ibland uppstår det mest magiska möte på en begravning. Ibland kan vi återknyta förtvinade relationsband genom en jobbig sjukdomsperiod. Ibland är det förseningen som räddar vårt liv. Ibland är det krisen som öppnar våra ögon. 

Om vi bara stannar upp, är med det som är, känner våra känslor, så upptäcker vi att det aldrig är becksvart. I varje situation och i varje ögonblick finns en strimma ljus, ett mått av hopp, blunda inte för det vackra mitt det svåra. 

Med all min kärlek, 

Helena

Om du vill växa kommer det inte alltid att vara bekvämt

Livet går inte alltid lätt, och det är inte heller det jag vill, eftersom jag vill växa och utvecklas. Jag är här för att lära, bli mer upplyst och den bästa versionen av mig själv. Det betyder också att det inte alltid är bekvämt. Jag har gått igenom många faser av att hitta nya sidor hos mig själv, upplevt obekväma känslor och situationer. Jag gillar inte alltid det jag ser hos mig själv men jag kan lära mig att förlåta mig själv och acceptera den jag är. Men det kräver lite obehag innan jag kommer dit. Det kräver mycket kärlek.

Jag valde att komma hit för att lära och jag vet att det inte händer i min komfortzon, jag behöver komma ut och stretcha lite, till och med riska. Jag behöver välkomna förändring och ha ett öppet, icke dömande sinne. Jag behöver välja kärlek framför rädsla, om och om och om igen. Att veta att jag kommer att se tillbaka på den vackra, och smärtsamma, lektionen med tacksamhet, hjälper mig att känna tacksamhet även när jag är mitt i stormen.

Life is not always a smooth ride, and I don't really want it to be, because I want growth. I'm here to learn and to grow and become more enlightened and the best version of myself. It also means not always being comfortable.

I've been going through a phase of seeing new sides of myself, experiencing uncomfortable emotions and situations. I don't always like what I find in myself but I can learn to forgive myself and accept it. But it requires a bit of discomfort before I get there. It requires a lot of love. 

I chose to come here to learn and I know that that doesn't happen in my comfort zone, I need to get out and stretch or even risk. I need to welcome change and keep an open non judging mind. I need to choose love over fear, over and over and over again. Knowing that I'll look back at this beutiful, but somewhat painful, lesson with gratitude for the learnings helps me feel gratitude in the midst of it as well.

With all my love,

Helena