väg

Allt som du är med om är en förberedelse för det som komma skall

Det finns en mening. Det finns en väg. Och allt vi är med om på vägen har vi nytta och glädje av längre fram.  Jag tror inte på slumpen. Det är ett val jag gjort. När jag ser tillbaka på mitt liv ser jag tydligt de olika prickarna av erfarenheter och lärdomar som binds samman till min historia. Jag förstår varför jag behövde träffa den där personen, ha det där jobbet, åka på den där resan, hamna i den där krisen, få den där diagnosen... Jag väljer aktivt att se mitt liv med den linsen. Och när jag ser framåt så vet jag att allt jag varit med om har varit en förberedelse för alla äventyr jag har framför mig. Med varje dag utvecklas jag, med varje erfarenhet växer jag och varje dag och i varje erfarenhet kan jag tacka livet för att jag är redo. 

Du vet inte alltid hur stark du är förrän styrka är ditt enda alternativ. Men livet lär mig lika mycket lättja som styrka, jag övar även mina njutningsmuskler, min förmåga att uppleva ögonblicken och känna tacksamhet i varenda andetag, varenda erfarenhet. 

Med all min kärlek,

Helena

Du får inte alltid vad du vill ha men du får det du behöver

Jag har valt att se en mening i allt som händer. Oavsett om meningen finns eller inte så ger den inställningen mitt liv så mycket mer magi. Och även om jag inte kan se meningen mitt i kaoset så ser jag den alltid i efterhand. Jag förstår varför jag behövde bli sjuk när jag var liten. Jag förstår varför jag hittade ett holistiskt sätt att läka precis när jag gjorde det. Jag förstår varför jag träffar de personer jag träffar när jag träffar dem och vad jag behöver lära mig av dessa möten. Jag väljer att se meningen i en missad buss, i en borttappad nyckel, i ett inställt möte eller i ett träd som faller ner på vägen där jag tänkt ta mig fram.

Visst händer det att jag blir förbannad på universum om jag inte håller med om att jag just då behöver de lektioner jag hamnar på i livet, men i efterhand känner jag alltid tacksamhet över att just jag fick gå i den klassen. För mig handlar även detta om val, om inställning och om perspektiv. Jag har helt enkelt medvetet valt att se det så och mitt liv blir så otroligt mycket mer meningsfullt, rikt och förståeligt. Och även om jag inte alltid förstår så har jag tillit. Tillit till att jag är precis där jag ska vara och att allt är precis så som det ska vara. Så tacksam för den insikten. I mitt liv finns ingen slump.

Tror du att det finns en mening med det som händer i ditt liv? Ser du en mening och väg?

Jag älskar följande stycke ifrån A Course in Miracles, det har hjälpt mig så otroligt mycket när det mesta har känts mörkt och jag ännu inte hittat någon mening;

What could you not accept, if you but knew, that everything that happens, all events, past, present and to come, are gently planned by one, whose only purpose is your good?

  

Med all min kärlek,

Helena

Relationer kommer med lärdomar som pekar tillbaka till mig själv

När jag har en relation i mitt liv som får mig att må dåligt eller en person i min vardag som inte behandlar mig respektfullt så tar jag mig en extra titt i spegeln. Hur mår jag och vad intalar jag mig själv just nu? Jag tror att våra relationer återspeglar vår kärlek till oss själva. Om vi älskar oss själva, varför skulle vi acceptera att någon annan behandlar oss utifrån något annat än kärlek? När jag känner mig värd kärlek, varför skulle jag nöja mig med något mindre?

De flesta relationer går förstås igenom tuffa perioder av olika anledningar men för mig handlar kvaliteten på relationen om huruvida personerna som är investerade i relationen är intresserade av att komma tillbaka till en hälsosam relation eller inte. Investerade i att komma bort ifrån rädslan och hitta tillbaka till kärleken igen. Om inte så är det inte en relation som är värd att bevara, för någon part.

Jag har behövt lämna relationer i mitt liv när jag känt att vi inte kunnat göra den resan tillsammans, när jag känt en brist på genuin kärlek. Människor har lämnat mig av samma anledning. Ibland har jag låtit en relation få fortgå för länge och då har det alltid varit en reflektion av vilka känslor jag har haft för mig själv under den perioden.

Jag tror inte att alla relationer är menade att vara för evigt. Jag tror att det är meningen att vi ska dela väg bara en kort bit med vissa personer. När vi har lärt oss vad vi ska lära oss är det dags att gå vidare, vilket inte betyder att relationen var värd mer eller mindre än någon annan relation. Det var bara meningen att vi skulle dela just den sträckan i våra liv.

Hur ser dina relationer ut idag? Är de baserade på rädsla eller kärlek? Hur är din relation till dig själv just nu? Kan du se någon parallell mellan din relation till dig själv och dina yttre relationer?

Whenever I have a relationship in my life that make me feel bad or a person in my life that don't treat me with respect I take a look at myself. How am I feeling about myself and what am I saying to myself?

I think our relationships are reflecting our self-love. If I have self-love, why would I accept anyone treating me with anything but love? If I feel worthy of love, why would I settle for less?

Of course, most relationships go through rough patches for various reasons but, to me, the main thing is whether the people invested in the relationship are committed to getting it back on track or not. Committed to getting it off the path of fear and back to the path of love again. If not, it's not a relationship worth keeping, for neither.

I've had to leave relationships in my life when I've felt we couldn't travel that road together, when I've felt a lack of genuine love. People have left me for the same reason. Sometimes the relationship may have gone on for too long and that has always been a reflection of how I've been feeling about myself in that period of time.

I don't think all relationships are meant to last forever. I think that some people we're only meant to bump into for a short period of time in our lives. When we've gotten the lesson it's time to move on, not meaning that the relationship was worth more or less than any other relationship. It's just the way it was supposed to be.

How are your relationships today? Are they based on love or fear? How are you feeling about yourself?

IMG_3738 With all my love, Helena

Jag är VD i mitt eget liv

Jag har verkligen övat på det här de senaste åren men det var Kris Carr som nyligen så fint formulerade det åt mig. Jag litade blint på allt mina läkare sa åt mig i så många år. Om läkarna sa åt mig att jag var sjuk så kände jag mig riktigt sjuk. Om läkarna sa åt mig att jag var på bättringsvägen så var det så jag kände mig. Om de sa åt mig att vila så var det vad jag gjorde. Inte för en sekund lyssnade jag till min egna inre kompass.

Jag säger inte att läkarna alltid hade fel, men de hade inte nödvändigtvis alltid rätt heller. De kände inte mig, inte lika bra som jag. Och genom att ge dem all makt kände jag mig verkligen maktlös. Och maktlöshet kommer aldrig att vara bra för din hälsa.

När jag diagnostiserades med autoimmun hepatit så fick jag en av de allra bästa och mest framstående läkarna inom området. Han hade en riktigt fin meritlista men han fick mig aldrig att känna mig bekväm. Han lyckades aldrig lyfta mig eller ge mig hopp. Han kunde inte förklara för mig vad som hände och han kunde aldrig försäkra mig. Jag hade vid det laget mött min beskärda del av "läkare-som-missat-lektionen-i-att-hantera-människor-och-känslor", men av någon anledning fick jag nu nog. Så jag krävde att få byta läkare, vilket sköterskorna verkligen ifrågasatte eftersom han var expert på området. Men jag har aldrig ångrat det valet.

När jag några år senare bestämde mig för att gå min egen väg för att återfinna min hälsa var det inte svårt att inse att jag skulle behöva vara VD i mitt eget liv och min resa. Jag anställde rätt personer att hjälpa mig och jag var faktiskt ganska kräsen i rekryteringsprocessen, och jag lyssnade alltid framför allt på mitt hjärta. Jag rekryterade de bästa (och mest kärleksfulla) läkarna, de bästa funktionsmedicinska experterna, den bästa yogaläraren, den bästa terapeuten, den bästa näringsfysiologen, den bästa andliga vägledaren och den bästa personliga tränaren. Bäst för mig. Och jag säkerställde förstås att jag hade de bästa av cheerleaders och stöd runt omkring mig. Kort och gott, jag säkerställde att jag hade det bästa möjliga teamet för att hjälpa mig att läka samtidigt som jag själv behöll makten och ansvaret.

Om du är riktigt sjuk och svag kan det kännas övermäktigt att vara VD när du bara vill ligga under täcket i baby pose, men för mig var det här en av de mest empowering beslut jag gjort och det gjorde mig så otroligt mycket starkare.

I've really been practicing this one the last couple of years but it was Kris Carr who recently put this so beautifully put this into words for me.

For years I was blindly trusting in my doctors. If the doctors told me I was sick, I felt really sick. If the doctors told me I was getting better, that's how I felt. If they told me to rest so I did. Not listening to my own inner guidance.

A few years later when I decided to go on my own quest for health I also realized that I was going to need to be the CEO of my own journey. And I hired the right people to help me and I was quite picky in the recruitment process, always listening to my heart first and foremost. I hired the best (and heartedly) doctors, the best fuctional practitioner, the best yoga teacher, the best therapist, the best nutritional coach, the best spiritual guidance and the best personal trainer. Best for me, that is. And of course, I made sure I had the best cheerleaders and the best support group in the world. In short, I made sure I had the best possible team to help me heal while still being in charge and taking full responsibility.

If you are really weak it can seem really overwhelming to be the CEO when you just want to lay in baby pose under your sheets, but to me this was one of the most empowering choices I ever did and it made me so much stronger.

 I've really been practicing this one the last couple of years but it was Kris Carr who recently put this so beautifully put this into words for me.

For years I was blindly trusting in my doctors. If the doctors told me I was sick, I felt really sick. If the doctors told me I was getting better, that's how I felt. If they told me to rest so I did. Not listening to my own inner guidance.

I'm not saying the doctors was always wrong, but they weren't always necessarily right either. They didn't know me, not like I did. And by giving them all the power I felt really powerless. Powerlessness is never going to be good for your healing.

When I was diagnosed with autoimmune hepathitis I got one of the best doctors in the field. He had a really good resume but he never managed to make me feel good. He was never able to lift me up or give me hope. He couldn't explain to me what was going on and he didn't make me feel assured. I had met my fair share of "medical-doctors-who-missed-the-class-about-dealing-with-feelings-and-people" before but this time, for some reason I had had enough of that. So, I demanded a change, though the nurses really questioned me, because he was an expert in my field. And I never regretted it.

A few years later when I decided to go on my own quest for health I also realized that I was going to need to be the CEO of my own journey. And I hired the right people to help me and I was quite picky in the recruitment process, always listening to my heart first and foremost. I hired the best (and heartedly) doctors, the best fuctional practitioner, the best yoga teacher, the best therapist, the best nutritional coach, the best spiritual guidance and the best personal trainer. Best for me, that is. And of course, I made sure I had the best cheerleaders and the best support group in the world. In short, I made sure I had the best possible team to help me heal while still being in charge and taking full responsibility.

If you are really weak it can seem really overwhelming to be the CEO when you just want to lay in baby pose under your sheets, but to me this was one of the most empowering choices I ever did and it made me so much stronger.

With all my love, Helena