Allt som du är med om är en förberedelse för det som komma skall

Det finns en mening. Det finns en väg. Och allt vi är med om på vägen har vi nytta och glädje av längre fram.  Jag tror inte på slumpen. Det är ett val jag gjort. När jag ser tillbaka på mitt liv ser jag tydligt de olika prickarna av erfarenheter och lärdomar som binds samman till min historia. Jag förstår varför jag behövde träffa den där personen, ha det där jobbet, åka på den där resan, hamna i den där krisen, få den där diagnosen... Jag väljer aktivt att se mitt liv med den linsen. Och när jag ser framåt så vet jag att allt jag varit med om har varit en förberedelse för alla äventyr jag har framför mig. Med varje dag utvecklas jag, med varje erfarenhet växer jag och varje dag och i varje erfarenhet kan jag tacka livet för att jag är redo. 

Du vet inte alltid hur stark du är förrän styrka är ditt enda alternativ. Men livet lär mig lika mycket lättja som styrka, jag övar även mina njutningsmuskler, min förmåga att uppleva ögonblicken och känna tacksamhet i varenda andetag, varenda erfarenhet. 

Med all min kärlek,

Helena

Att våga ger självförtroende

Hur många drömmar och planer går du och bär på i väntan på att du ska få självförtroendet att agera? Hur många gånger har du tänkt att; när jag har beviset för att jag klarar det, då ska jag göra det? Jag vet att jag har. Många gånger. Men jag tror vi har fått det om bakfoten. Det är när vi tar steget, när vi vågar, det är då självförtroendet växer. Vi kommer inte att få det genom att vänta in det, vi får det genom att agera. Det säger ju sig själv att vi inte kommer veta att det gick förrän vi provat. Vi kan bara ha tillit. Och ju oftare vi har tillit och hoppar, desto mer växer vår tro på oss själva, på att vi kan. 

Jag ska våga ännu lite mer i år. Göra något varje dag som utmanar mig lite extra. För att jag vet att det är när jag gör det, det är då jag växer. Och helt plötsligt märker jag att det som tidigare var i min stretchzon och kändes läskigt, nu har hamnat i min komfortzon och känns helt naturligt och tryggt. Det är att utvecklas. Att förstora sitt handlingsutrymme och tro på vad som är möjligt. Det är på det sättet vi förändrar världen.  

Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.

 Med all min kärlek,

Helena

Det är genom lera de finaste blommorna växer

Jag tror det är ett buddistiskt talesätt och jag tycker det är så vackert. Jag gjorde en tidslinje över mitt liv för inte så länge sen där vi skulle rita ut våra höjdpunkter och lågmärken i våra liv och de händelser som haft störst inverkan på oss. Min blev faktiskt ganska konstnärlig med många väldiga höga höjdpunkter och några väldiga låga lågvattenmärken. Sedan skulle vi märka ut våra utvecklingsperioder i vår resa så långt, under vilka perioder vi lärt oss mest. Jag gissar att jag redan visste det men det var ganska fantastiskt att få se det så tydligt; Det har alltid varit i mina lägsta lågmärken som min största utveckling skett. Och jag älskar att utvecklas. Det får mig faktiskt att älska mina lågvattenmärken. Älska min lera.

Jag tror dock att jag hittat sätt att hela tiden växa och utvecklas och säkerställa att jag hela tiden utmanar mig själv så att livet inte behöver kliva in och röra till om jag stagnerar för länge. Och jag är otroligt tacksam att jag får mina viloperioder mellan de riktigt stora utmaningarna i livet, men jag är inte längre rädd för dem. För jag vet att de hjälper mig att bli mitt allra bästa jag.

I think this is a buddist saying and I think it's lovely. I did a Career Timeline not too long ago where we were supposed to draw out the highs and lows of our life and what events had effected us the most. Mine was actually quite artistic with a lot of very high highs and some very low lows. Then we were asked to point out our biggest learning points of our journey so far, during what periods of our lives that we grew the most. 

I guess I always knew this but it was quite amazing to see it so clearly: It has always been in my lowest lows that my greatest growth has happened. And I love to grow. This actually makes me love my lows. Love my mud. 

However, I think I've find ways of constantly growing and learning and making sure to always challenge myself so that life don't have to intervene if I'm in stagnation for too long. And I'm incredibly grateful that I get my periods of rest in between the big challenges of my life, but I don't fear them. I know they're helping me becoming the best I can ever be. 

With all my love,

Helena