Den heliga treenigheten

För mig är den vår kropp, vår själ och vårt sinne. I dagens samhälle ägnar vi nästan all vår tid i vårt sinne, jag tror det är en stor bidragande faktor till varför så många är i obalans och ohälsa. Det är en treenighet, och alla behöver de sin uppmärksamhet. När vi känner av fysiska symtom så förflyttar vi oss till sinnet för att analysera det och när vi känner en oro i själen så distraherar vi oss med tankar. Varför vågar vi inte uppehålla oss ett tag med den del av treenigheten som skapade det obekväma, utforska det där, utan så många tankar och dömanden om det? För mig är fysisk aktivitet ett bra sätt för mig att vara i kroppen, jag springer, jag stärker kroppen, tar promenader eller gör kroppskanningar. I meditation får jag umgås med min själ även i mindfulness- eller medvetandeträningen. Men det är verkligen något jag behöver öva på att komma ihåg ofta, utan att döma mig själv, för när jag glömmer bort så märker jag. Obalansen.

Var uppehåller du dig mest? Vilka knep har du för att ge uppmärksamhet åt allt det som är du?

   Med all min kärlek,

Helena

Prata om dina glädjeämnen snarare än att prata om dina problem

Jag tror att problemfokuserade diskussioner verkligen kan bli ett beroende. När vi gör det, får vi ofta sympati och stöd vilket vi förstås vill ha mer av. Men för att vara ärlig så är det ju inte särskilt roligt att vara runt den typen av människor för länge. Och ibland behöver vi vara ärliga med oss själva, se oss i spegeln och fråga Vilken typ av person är jag? Brukar jag fokusera på mina problem eller mina glädjeämnen i livet när jag pratar med andra? Ibland är det förstås värdefullt och konstruktivt att prata om våra problem med andra för att få höra deras åsikt, för att höra oss själva prata om det högt eller för att helt enkelt bara få lite sympati, men jag tror samtidigt att vi behöver vara medvetna om när vi förstör vår egen miljö genom all problemfokusering. Konstruktiv problemlösning kan verkligen vara bra men pratar du om dina problem med människor vars åsikt du verkligen värderar eller sprider du bara en negativ energi?

Tänk om vi fokuserade våra samtal på våra glädjeämnen i livet? Det som verkligen flyter just nu, det vi verkligen är glada eller stolta över. Jag kan garantera att bara genom att göra de som kommer de ämnena att öka mångfalt bara för att de får din uppmärksamhet.

För mig handlar det här inte om att skryta eller förneka sitt egna mörker. Det handlar bara om val av perspektiv på livet. Valet är ditt.

I think talking about our problems can be a real addiction. Whenever we do, we usually get sympathy and support which can be highly addictive. But to be honest it's not very fun being around those kinds of people for too long. And sometimes we need to be honest and look in the mirror asking What kind of person am I? Do I tend to focus on my problems or my joys in conversation with others?

Of course it's sometimes fruitful to discuss your problems with others to get a second opinion, to hear your own opinions out loud or to just simply get some sympathy, but I think we need to be aware of when we do to not make our own environment toxic. Constructive problem solving can be great, but are you discussing it with people whose opinion you really value or are you just spreading the negative vibe?

What if we focused our conversations on the joys of our life? The things that are really going smoothly right now, the things we're really proud of or happy for. I guarantee you, just doing that will make them multiply, just by getting your attention. 

This has nothing to do with bragging or denying your own darkness. It's just a matter of choice of perspective. This choice is yours. 

With all my love,

Helena

Det handlar inte bara om vad du äter utan också om vad som äter dig

Jag har en tendens att fokusera på matdelen av mitt läkande, särskilt när jag pratar med människor eftersom jag har en massa fördomar om att många skulle tycka att jag var knäpp och jag var helt öppen med min tro. Men just den här delen är faktiskt ganska enkel. Städar du någonsin bland dina tankar och känslor? Är du medveten om vart ditt fokus hamnar när du inte är uppmärksam på det? Den här insikten har verkligen varit viktig i mitt liv. Att varje dag, lära mig mer och uppmärksamma var min tankar tar mig när jag och hur det påverkar mig. Min mindfulness- eller medvetandeträning har hjälpt mig mycket i det.

Förr kunde jag gå omkring och älta saker i veckor utan att riktigt vara medveten om det. Det kunde vara en konflikt eller något jag störde mig på hos mig själv. Jag spenderade massor av tid på att ha dåligt samvete, gå igenom samma sak om och om igen eller oroa mig för framtiden. Jag visste inte då vilken otrolig inverkan det hade på min livskvalitet.

Jag blir bättre och bättre på att observera mina tankar och känslor, att vara medveten om vad som äter mig. Att helt enkelt bara identifiera situationen som den är hjälper mig att kunna hantera den på ett bättre sätt. Att göra ett medvetet val att förändra, lämna eller acceptera.

Jag är inget offer för min omständigheter, lika lite som jag är fånge i mina tankar och känslor. Jag kan göra medvetna val om var lägger min energi och vad jag tillåter äta sig in i mitt liv.

I tend to focus a lot on the food part of my healing, especially when talking to people because I have all this prejudice that people will think I'm crazy if I was all spoken out about my beliefs. But this bit is actually quite straightforward.  

Do you ever clean out your mind or your feelings? Are you aware of where your focus is going when you're not paying attention? In my life, this realization has been huge. Learning, day by day, to pay attention to where my mind is travelling and what that's doing to me. My mindfulness practice has helped me a lot in this. 

In the past I could spend weeks obsessing about something without really being aware of it. It could be a conflict or something I wasn't happy about in myself. I spent huge chunks of time having bad conscious, going over the same event over and over again or worrying about the future. Little did I now this was affecting my life in a big way.

I'm getting better and better at observing my thoughts and feelings, being aware of what's eating me. Just the simple identification of the situation really helps me do something about it. Make the conscious choice of changing, leaving or accepting. 

I'm not a victim of my circumstances, nor am I the prisoner of my thoughts or feelings. I can make conscious choices about where to put my energy and what is aloud to eat its way into my life.  

With all my love,

Helena