ulcerös colit

En diagnos är inte svaret

Jag vet själv hur tungt det varit med varje ny diagnos. Som om världen helt plötsligt förändrats fundamentalt, bara för att en läkare sätter en ny etikett på mig. Som om hela livet behöver omvärderas, allt behöver ses på med nya glasögon. Men ingenting har egentligen förändrats, sekunden innan du fick diagnosen till sekunden efter. Du är samma. Eller i alla fall inte mer annorlunda än du annars skulle varit från en sekund till en annan, en dag till en annan. De flesta diagnoser är ett samlingsnamn på ett gäng symtom och för att göra din symtomlindring lättare att välja ut får du en etikett som gör att du kan läggas i ett fack tillsammans med andra som har liknande symtom och få liknande symtomlindring som dem, det är allt. Fibromyalgi är latin för vävnads- och muskelsmärta. Ulcerös colit betyder blödande tjocktarmsinflammation. Multipel skleros betyder flera förhårdnader i det centrala nervsystemet. En diagnos är ett samlingsnamn på symtom. Det är ingen prognos.

Det finns dem som inte har några diagnoser men ändå mår mycket sämre än dem som har flera. Ibland kan det förstås vara skönt att få en diagnos som förklarar vissa skeenden och typiska besvär, men det är aldrig hela svaret. Det handlar fortfarande om symtom och det är aldrig där vi hittar det grundläggande svaret.

Med all min kärlek,

Helena

Sluta räkna kalorier, börja räkna kemikalier

Jag har varit obekväm med min storlek så länge jag kan komma ihåg. Shit, det låter verkligen sorgligt när jag skriver ut det såhär, men det är sant. Till och med när jag var riktigt tanig som väldigt sjuk tonåring var jag missnöjd eftersom jag kände mig som skinn och ben när alla andra började ha bh. Det, återvände dock snabbt till att jag kände mig för stor igen när jag blev bättre från min ulcerösa colit och gick upp i vikt igen. Jag har gått på oräkneliga dieter och jag har haft många elaka konversationer med mig själv framför spegeln. Sommaren 2012, när jag ändrade min kost av mycket mindre ytliga anledningar så ändrades även det perspektivet. Jag lärde mig mer om hälsa och att det är så mycket mer om vitalitet, förmåga och känslor än om utseende. Jag lärde mig att räkna kemikalier istället för att räkna kalorier eftersom hälsa kommer inifrån.

Det är viktigare för mig att må fantastiskt än att ha en perfekt kropp och jag blir bättre och bättre varje dag på att älska mig själv precis som jag är. Jag vaknar varje morgon med en massa energi, min kropp är stark och kapabel och det är huvudsaken, att ha förmågan att använda min kropp på de sätt jag behöver för att kunna leva mitt drömliv. Den kroppen får jag genom att göra hälsosamma val avseende vad jag äter, dricker och tänker, att det jag stoppar i mig är rent, naturligt och packat med livskraft.

I've been uncomfortable with my size for as long as I can remember. God, that's really sad when I write it out like that, but it's true. Even when I was really skinny being really sick when I was a teenager I was unhappy because I felt like skin and bones when everyone else was starting to wear a bra. That, however, quickly changed back to feeling that I was too big again when I got better from my ulcerative colitis and gained weight. I've been on countless diets and I've had a lot of nasty conversations with myself while looking in the mirror.

In the summer of 2012, when I changed my diet for a lot less superficial reasons that perspective also changed. I learned more about true health and that it's so much more about vitality, ability and feelings than it is about looks. I realized that it's more about counting chemicals than counting calories because real health springs from within. 

I much rather feel amazing than have the perfect body and I'm learning more and more everyday to love myself just the way I am. I wake up every morning feeling energized, my body is strong and powerful and that's what's important, having the ability to use my body the way I need to in order to live the life I dream of. I get that by making healthy choices when it comes to what I eat, think and feel, and making sure everything I put in is clean, natural and packed with life force.

With all my love,

Helena

Den holistiska synen på kroppen

Jag trodde faktiskt Inte att det fanns några alternativ till skolmedicin när jag växte upp. Jag trodde inte ens det var möjligt att ifrågasätta mina läkare eller ta någon form av eget ansvar för min hälsa och mitt läkande. Det låter konstigt, även för mig, nu, men jag antar att det är först när du vet bättre som du kan göra bättre, och jag visste inte bättre då. Det var desperationen som till slut ledde mig till den funktionella medicinen. Bara för att vara tydlig; jag är väldigt tacksam för skolmedicinen, den har troligen räddat livet på mig och hjälpt mig på många sätt genom åren. Jag skulle inte vara här idag utan kortison och penicillin. Men, skolmedicinen har också orsakat mycket skada under årens lopp. När jag var 13 och kämpade för att få kontroll på min ulcerösa colit, tog det inte lång tid för läkarna att faktiskt erkänna att sex av mina sjukdomsmånader bara handlade om fel- eller övermedicinering.

Att ta ett piller för vilka symtom du än må ha, utan att ta reda på orsaken är galet för mig. Du kanske behöver pillret om ditt tillstånd är akut men du kanske också kan slippa pillret om du såg över din totala livsstil. Skolmedicinen handlar om att kontrollera sjukdom och dämpa symtom, funktionsmedicin handlar om att ställa fråga varför och det är just det som är så tilltalande för mig. Vår kropp är så mycket mer än summan av sina delar.

Som jag skrivit förut, så länge stora pengar är involverade (läs: läkemedelsindustrin) så kommer det att finnas krafter som jobbar emot att människor ska hitta balans i sin egna hälsa. En kombination av de två är just nu den bästa lösningen för mig, men jag ger förstås inte bort VD-posten för min egna hälsa till någon annan.

I never really thought there were any alternatives to conventional medicine when I was growing up. I never even thought to question what my doctors were telling me or to take any kind of own responsibility for my health and recovery. It seems strange to me now but I guess that when you know better you do better. And I didn't know any better at that time. It was desperation that finally lead me to functional medicine.

Just to be clear, I'm very grateful for conventional medicine, it has probably saved my life and helped me a lot over the years. I wouldn't be here without cortisone or penicillin. But, it has also harmed me over the years. When I was 13 struggling with getting my ulcerative colitis under control, it didn't take long before my doctors admitted that 6 months of me being really sick was only because of wrong and too heavy medication. 

To take a pill for whatever condition you might have without asking why is insane to me. Maybe you need the pill if it's a real emergency but you might also not need the pill if you look over your lifestyle. Conventional medicine is about disease management and symptom suppression, functional medicine is about asking the question why and that's why it's so appealing to me. Our body is so much more than the sum of its parts.

As I've written before, as long as big money is involved (read: the medical industry) there's going to be forces working against people actually finding balance in their own health. A combination of the two is currently the best solution for me, but of course not giving away my role as CEO of my own health to anyone.

With all my love,

Helena