Jag trodde faktiskt Inte att det fanns några alternativ till skolmedicin när jag växte upp. Jag trodde inte ens det var möjligt att ifrågasätta mina läkare eller ta någon form av eget ansvar för min hälsa och mitt läkande. Det låter konstigt, även för mig, nu, men jag antar att det är först när du vet bättre som du kan göra bättre, och jag visste inte bättre då. Det var desperationen som till slut ledde mig till den funktionella medicinen.
Bara för att vara tydlig; jag är väldigt tacksam för skolmedicinen, den har troligen räddat livet på mig och hjälpt mig på många sätt genom åren. Jag skulle inte vara här idag utan kortison och penicillin. Men, skolmedicinen har också orsakat mycket skada under årens lopp. När jag var 13 och kämpade för att få kontroll på min ulcerösa colit, tog det inte lång tid för läkarna att faktiskt erkänna att sex av mina sjukdomsmånader bara handlade om fel- eller övermedicinering.
Att ta ett piller för vilka symtom du än må ha, utan att ta reda på orsaken är galet för mig. Du kanske behöver pillret om ditt tillstånd är akut men du kanske också kan slippa pillret om du såg över din totala livsstil. Skolmedicinen handlar om att kontrollera sjukdom och dämpa symtom, funktionsmedicin handlar om att ställa fråga varför och det är just det som är så tilltalande för mig. Vår kropp är så mycket mer än summan av sina delar.
Som jag skrivit förut, så länge stora pengar är involverade (läs: läkemedelsindustrin) så kommer det att finnas krafter som jobbar emot att människor ska hitta balans i sin egna hälsa. En kombination av de två är just nu den bästa lösningen för mig, men jag ger förstås inte bort VD-posten för min egna hälsa till någon annan.
I never really thought there were any alternatives to conventional medicine when I was growing up. I never even thought to question what my doctors were telling me or to take any kind of own responsibility for my health and recovery. It seems strange to me now but I guess that when you know better you do better. And I didn't know any better at that time. It was desperation that finally lead me to functional medicine.
Just to be clear, I'm very grateful for conventional medicine, it has probably saved my life and helped me a lot over the years. I wouldn't be here without cortisone or penicillin. But, it has also harmed me over the years. When I was 13 struggling with getting my ulcerative colitis under control, it didn't take long before my doctors admitted that 6 months of me being really sick was only because of wrong and too heavy medication.
To take a pill for whatever condition you might have without asking why is insane to me. Maybe you need the pill if it's a real emergency but you might also not need the pill if you look over your lifestyle. Conventional medicine is about disease management and symptom suppression, functional medicine is about asking the question why and that's why it's so appealing to me. Our body is so much more than the sum of its parts.
As I've written before, as long as big money is involved (read: the medical industry) there's going to be forces working against people actually finding balance in their own health. A combination of the two is currently the best solution for me, but of course not giving away my role as CEO of my own health to anyone.
With all my love,
Helena