tillit

Om tillit och naivitet

Jag hörde nyligen det underbara muslimska citatet "Trust Allah but tie your camel". Jag tycker det fångar balansen mellan tillit och naivitet på ett så bra sätt, mellan optimism och pessimism. Vi delar den här världen med många andra som har en mänsklig erfarenhet samtidigt med oss. Vissa människor är djupt sårade och sårade människor har en tendens att såra andra. Samtidigt tror jag att det finns en kraft som är starkare än allt annat, och det är Kärleken. Kärleken styr universum. Men människan styr sig själv med sin fria vilja. Kombinationen kan verka svårbalanserad men jag tror vi gör det svårare än vad det är.

Jag kan ha en grundinställning som säger att människor är goda och vill väl samtidigt som jag väljer att låsa min dörr när jag går hemifrån. Jag kan välja att lita på att jag är omhändertagen samtidigt som jag undviker att gå igenom en mörk park ensam på natten. Jag kan välja att förlåta människor i mitt liv samtidigt som jag inte låter någon kliva över mig eller behandla mig som skit.

Det är inte antingen eller. Det är både och. Och mer.

Med all min kärlek,

Helena

En berättelse om tillit

Jag fortsätter att öva mig i tillit. Även om jag inte vet hur stora delar av det här året kommer att se ut för mig, (vilket vi ju aldrig faktiskt vet men jag är van att i alla fall ha en mycket tydligare plan) så känner jag mig lugn, omhändertagen, vägledd. Men det kräver att jag checkar in, släpper taget och är närvarande om och om och om igen.  Jag blev härom dagen påmind om en underbar berättelse om tillit som jag ska försöka återge så gott jag kan. 

En andlig varelse satt och konverserade med Gud om huruvida det var dags för ett nytt mänskligt äventyr eller inte. "Det är ju så tufft i jordelivet, jag vet inte om jag pallar" men Gud svarar: "Oroa dig inte, jag kommer vara med dig hela vägen, i varje steg." Så den andliga varelsen bestämde sig för att komma till jorden för en mänsklig erfarenhet. Hon gick genom livet med både glädje och sorg och lärde sig massor. När tiden var ute satt hon återigen vid Guds sida och såg tillbaka på sitt liv. Det visade sig som spår i sanden och, mycket riktigt, för varje fotspår fanns också Guds fotspår precis bredvid. Men under de perioder som varit tuffast i hennes liv upphörde plötsligt ett av spåren och endast ett par fötter lämnade spår i sanden. Hon vände sig frågande till Gud och sa: "Du lovade ju att du skulle finnas där för mig, varje steg på vägen. Men när jag hade det som tuffast så övergav du mig, då fick jag gå själv." Men Gud svarade: "Tvärtom, när du hade det som tuffast, då bar jag dig." 

Det är något djupt lugnande i det här berättelsen för mig. Även om det ibland kan kännas som att vi är fullständigt övergivna så är vi aldrig det. Vi behöver bara lita, släppa taget och lyssna på vägledningen. 

Med all min kärlek, 

Helena

Tänk om...

Så snart jag slår på nyheterna eller kikar in i mainstream media hör jag samma budskap - världen håller fullkomligt på att kollapsa. Är det verkligen så?  Tänk om de yngre generationerna har en helt annan medvetenhet än de äldre och att de kan komma upp med lösningar vi inte alls kan föreställa oss? Tänk om det du gör faktiskt spelar roll, att du kan vara med och förändra världen? Tänk om hela mänsklighetens medvetenhet håller på att höjas? Tänk om det finns ännu fler positiva strömningar än de finns negativa, även om de inte får utrymme i media? Tänk om hela mänskligheten är i puberteten och alla dessa hormoner spelar oss ett spratt? Tänk om det finns högre makter som tar hand om oss? Tänk om vi skulle fokusera på att förstå varandra istället för att hävda vår egen ståndpunkt? Tänk om vi vågade hoppas, ta ansvar, vara i vårt eget ljus och sprida det till andra? 

Tänk om...

Med all min kärlek,

Helena

Landa tillbaka i dig själv

Det är lätt att svepas med i andra människors liv, i andras problem eller börja kopiera andras tankesätt, särskilt när vi lever nära varandra.  Hitta ett sätt att landa tillbaka i dig själv, lyssna inåt, följ din egna kompass. Lita på din vägledning. Du vet vilken väg som är din, våga lita på den vetskapen. 

Lyssna på andra, be om råd, men ta ansvar för dina val och dina beslut. 

Visa empati, lyssna, finns där, men ta inte över någon annans ryggsäck eller problem. Du är ansvarig för dina tankar, känslor, ageranden och reageranden, låt andra ta ansvar för sitt. Du kan inte förändra någon annan och ingen annankan förändra dig. 

Landa tillbaka i dig själv, där finns din sanning. 

Med all min kärlek,

Helena

Minst två mirakler

Tror du på mirakel? Vad är ett mirakel för dig? Är ditt liv fullt av mirakel eller är mirakel inget för sådana som dig?  Jag väljer att se mirakel överallt och definierar mirakel som ett skifte från rädsla till kärlek. I det perspektivet är det svårt att missa dem. Varje gång jag hittar tillbaka till hoppet när jag varit förlorad i hjälplöshet. Varje gång jag lyckas klättra upp i den andra personens utkikstorn istället för att gå i försvar. Varje gång jag väljer att fokusera på allt som fungerar istället för det som inte gör det. Varje gång jag väljer att förlåta mig själv istället för att anklaga. Allt är mirakel. 

Även om vi inte kan hitta några just idag så får vi alla minst två om dagen; Vi vaknar varje morgon och får en ny chans. Vi får somna varje kväll och släppa taget om allt som varit. 

Med all min kärlek,

Helena

Om konsten att vänta

Väntan kan vara utmanande. Vänta på tåget, vänta i kö, vänta på helgen, vänta på den försenade kompisen, vänta på provsvar, vänta på att förkylningen ska ge med sig, vänta på bättre tider, vänta på livet. Är du bra på att vänta? Har du tålamod och ro att göra det till en konst? Eller är det kanske bara närvaro som krävs? När vi är i det som är, oavsett vad som kommer härnäst, så väljer vi ju att vara där, och väntan blir sekundär. 

Those who are certain of the outcome can afford to wait, and wait without anxiety. ~ A Course in Miracles

Det är något djupt lugnande i det där citatet för mig. Om vi bara kan odla vår tillit till att det kommer att bli bra, det kommer att bli som det ska, för att det också är som det ska så behöver vi ju inte ägna oss åt väntan över huvud taget. Då kan vi tillåta oss att vila i det som är, här och nu, även om vi kanske önskar oss något annat i framtiden. Men att leva i framtiden innebär att vänta och att vänta är inte att leva för livet är det som pågår nu, inte sen, aldrig sen. 

Jag övar mig i tillit. På perrongen, i mataffären, i vardagen, på restaurangen, innan läkaren ska ringa, i sjuksäng, i magin i nuet, i livet. För jag tror det är ett val, troligtvis ett vi behöver göra om och om och om igen, men ändå, vi väljer om vi ska vänta på livet eller leva i tillit i nu. 

Med all min kärlek,

Helena

Vi lär oss i stiltje för att omsätta i storm

Jag önskar att jag mindes var jag hörde detta uttryck första gången men en stor eloge till den som formulerade sig så klokt!  Det är lätt att vara klok och upplyst och genomtänkt när det är lugnt och fint och allt blir som vi tänkt oss, när vi sitter i meditationsställning i naturen eller glider fram i vår vardag. Det är när utmaningarna kommer som vi verkligen sätts på prov; Vågar vi välja kärlek när allt runt omkring skriker rädsla? Förmår vi vara förstående när människorna i vårt liv sviker? Kan vi finna tillit mitt i stormens öga?

När jag ser tillbaka på mitt liv så här långt kan jag lätt konstatera att det är i de svåraste av stunder som den största utvecklingen skett, då jag inte haft något val. Jag tror också att det är en nödvändig del av den mänskliga erfarenheten. Men jag försöker numer medvetet att fokusera på utveckling hela tiden, för att inte stanna upp, för att inte stagnera. Jag utmanar mig själv att hela tiden expandera, att lära mer, våga mer, älska mer. Både för att fylla på förråden och rusta för när jag verkligen behöver det, för att hålla igång utvecklingsmusklerna, men lika mycket för att få ut mer av mitt liv, uppleva, känna och ge mer. För mig är det långt ifrån en kamp, drivkraften är snarare nyfikenhet, längtan och kärlek. 

Vi lär oss i stiltje för att omsätta i storm.

Med all min kärlek,

Helena

Vad är hälsa?

Jag har funderar en del på det här med hälsa på sistone. Det här är vad jag kommit fram till.  Hälsa är inte frånvaro av sjukdom.

Hälsa är tålamod, ibland kan kroppen, själen och sinnet behöva tid.

Hälsa är balans.

Hälsa är inte en prestation!

Hälsa är välbefinnande.

Hälsa är att kunna leva livet såsom jag vill.

Hälsa är tillit.

Hälsa är en resa, inte en destination.

Hälsa är subjektiv, och individuell.

Hälsa är styrka.

Hälsa handlar inte om vikt.

Hälsa är inte konstant, den är i ständig rörelse.

Hälsa är omhändertagande.

Hälsa är inte rädsla utan kärlek. 

Hälsa är värme, och närhet och sanning 

Hälsa är att lyssna.

Vad är hälsa för dig?

   Med all min kärlek,

Helena