Förlåt först

För någon månad sen lämnade jag mina vanliga blodprover på Vårdcentralen som jag gör varje kvartal. Även om jag är symtomfri och läker från grunden så står det fortfarande 6 kroniska diagnoser i min journal så läkarna vill ha koll. Ett av mina levervärden var något förhöjt. Ni som gått igenom en del hälsoutmaningar i livet känner säkert igen oron, rädslan, ångesten som väcks. För mig handlar det inte bara om rädslan för att bli sjuk igen, utan en ganska orealistisk rädsla för att hela min världsbild skulle vara fake, att jag skulle vara fake. Att allt som jag tror på och står för och lever i enlighet med bara skulle vara på låtsas, en barnslig dröm. Och det är en obehaglig känsla. Då gäller det att jobba med sig själv, att bli en observatör av tanke och känsla för att kunna sortera, inte gå så mycket in i.

När jag gör detta så märker jag att jag har en förmåga att välja om, från rädslofylld tanke eller känsla, till en med fokus på kärlek, på tillit, på lugn. Men jag märkte också att jag, innan jag väljer om, passar på att döma, ordentligt.

Allvarligt, hur dum får man vara? Men nu väljer vi tillit igen! 

På riktigt, har du inte kommit längre än så här? Men kom igen, du vet vad som är sant! 

Jag är så oerhört besviken på dig för att du hamnar här igen. Men, du vet att det bara är en rädslofylld tanke. 

Om de tankar och känslor vi har inte för oss dit vi vill, då behöver vi välja om och jag är helt övertygad om vår förmåga att göra det. Men istället för att döma och släppa taget eller döma och välja om behöver vi först förlåta. Förlåt den rädslofyllda tanken, förlåt dig själv för att du hamnade där igen, förlåt och förstå att du har en mänsklig erfarenhet, med allt vad det innebär. Jag skrev också om detta på Instagram.

Det var ingenting, det förhöjda värdet berodde troligtvis på att jag tränat hårt precis innan provtagningen. Ingen fara. Men alldeles oavsett så är övningen densamma; Förlåt och släpp taget. Förlåt och välj kärlek igen.

Med all min kärlek,

Helena

Tänk om vi inte behövde övertyga någon om någonting?

Du har fel och jag har rätt! Ofta lever vi våra liv som om det vore sant. Tänk om vi bara skulle släppa taget om att försöka övertyga och istället välja att fokusera på det vi har gemensamt och på dem vi har något gemensamt med? Vilken befrielse vore inte det?

Would you rather be right or would you rather be happy? 

Jag har en vision och en dröm, och jag drivs av att sprida mitt budskap. Men allvarligt, de som inte vill lyssna tänker jag inte tvinga. Jag behöver inte övertyga, det räcker med dem som blir vägledda och som faktiskt vill. Jag har under så många år dunkat min panna blodig i mina försök att omvandla, förändra och just övertyga andra människor - det är slut med det nu. De som vill höra det jag har att säga får väldigt gärna lyssna. Jag tar gärna inspiration ifrån andra till mitt hjärta men lyssnar inåt innan jag byter riktning. Det tycker jag känns fräscht och framför allt, åh, så skönt!

Med all min kärlek,

Helena

Agera eller prokrastinera

Det är lätt att fastna i analys, i reaktion eller i ren apati när vi ställs inför en utmaning eller något som känns obehagligt. Det är lätt men inte särskilt bekvämt.  Jag hade nyligen en situation i mitt liv som verkligen skavde. Jag vaknade med en obehagskänsla och ångesten kom över mig varje gång jag kom att tänka på det. Där är det inte skönt att vara. I den typen av situationer försöker jag leva som jag lär och välja ett av tre; förändra, lämna eller acceptera. I mitt fall kunde jag förändra delar av situationen, släppa taget om en annan del och till slut fick jag acceptera det jag varken kunde förändra eller lämna. Men det var nog själva agerandet som gav mig energi igen, eller i alla fall, täppte till läckaget. 

Vi kan alltid göra något. Även om vi inte har makt över hela situationen och inte kan förändra andra människor så kan vi alltid göra något. Om inte annat ändra perspektiv, förlåta eller be om förlåtelse, släppa taget eller acceptera. 

Gör det du kan för att minska på obehaget, energiläckaget, för att städa runt ditt eget hus. Gå inte omkring i obehaget i flera veckor utan att agera. Be om hjälp om det behövs. Prata ut. Våga visa dig svag. 

Med all min kärlek, 

Helena

Motstånd som klister

Jag tror att en av våra absolut största energitjuvar är motstånd. Och det som är så tokigt med motstånd är att det fungerar som klister för det vi gör motstånd mot så det är liksom dubbelt energitjuveri.  När vi väljer motstånd framför acceptans inför en situation, person eller relation så växer bara det vi helst vill slippa. 

What we resist persists.

Kan vi istället välja att se det för vad det är och släppa taget om motståndet kan vi också ta tillbaka vår kraft. Det är som det är och som det ska vara, annars hade det varit annorlunda. Och, som vi alla vet, motstånd i sig bär inte på någon magisk kraft som kan förändra sakernas tillstånd. Det gör däremot acceptansen och att släppa taget. Det må vara en klassiker vid det här laget, men å så sant; 

When you change the way you look at things, the things you look at change. 

Tack, Wayne Dyer, just den behövde även jag idag!

Med all min kärlek,

Helena

Välmående är en färdighet

Jag såg ett väldigt spännande youtube-klipp av Richard Davidson från Wisdom 2.0 som menade att välmående är en färdighet som vi kan öva upp och underhålla. Välmående bestod, enligt hans forskning, av fyra komponenter; återhämtningsförmåga (resilience), hur vi väljer att se på världen (outlook), uppmärksamhet (attention) och generositet (generosity).  Återhämtningsförmågan är vår förmåga att resa oss upp efter ett fall. Vi stöter alla på motgångar, trauman och svackor i våra liv. Det som skiljer oss åt är vår förmåga att hämta oss ifrån dem, grow bitter or grow better. Har vi viljan, verktygen och supporten att komma tillbaka, lära oss och fortsätta på vår väg eller har vi en tendens att fastna i det jobbiga och återupprepa det i vårt inre även om det för länge sedan är över?

Hur vi väljer att se på världen handlar för mig om optimism eller pessimism. Väljer vi att se utmaningar som lektioner vi kan lära av eller som "straff" utanför vår kontroll. Utgår vi ifrån att världen är ond eller god och människorna i den detsamma?

Uppmärksamhet handlar om att vara där vi är och ingenstans. En studie visade att vi 65% av vår vakna tid är någon helt annanstans i tanken än vi är rent fysiskt eller i den aktivitet vi för tillfället är engagerade i. Och oftast, när tanken vandrar, så är det till ånger för något som varit eller oro för framtiden. Mindfulness eller medveten närvaro är botet mot tankevandring. 

Generositet säger kanske sig självt, men det handlar om att dela med sig, att ge innan vi får, utan krav på motprestation. Många av oss känner igen känslan av att få göra en annan människa glad, att få hjälpa, kanske även utan att mottagaren ens får reda på att det var vi som hjälpte. 

Ju mer jag jobbar med mig själv och ju bättre jag blir på att observera mina tankar och känslor desto sannare blir det här för mig. Välmående handlar om att kunna se ljuset i mörkret, att utgå ifrån att det kommer att bli bra, att vara där jag är och att dela med mig till andra och allt detta kan vi öva på. 

Vad är välmående för dig?

Med all min kärlek,

Helena

När välsignelserna nästan kväver

Jag har övat upp min tacksamhetsmuskel ordentligt de senaste åren och varje dag blir jag bättre och bättre på att uppskatta de små sakerna. Det är inte sällan jag nästan får ett tryck över bröstet när jag tänker på alla välsignelser jag har i mitt liv, att jag är så ortoligt priviligerad. Jag får leva i ett fritt land och känna mig trygg. Jag har mat på bordet varje dag och en skön säng att sova i. Jag har fått utbildning och har möjlighet att göra egna val gällande min karriär. Jag har en underbar familj och fantastiska vänner. Jag får vakna varje morgon och må bra, jag har ben som tar mig dit jag vill och lungor som andas. Ja, ni fattar, jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet.  Så, vad gör jag då med all denna tacksamhet? Hur tar jag tillvara välsignelserna? Hur kan jag uppskatta utan att känna behovet av att hålla fast, utan rädslan för att förlora? 

För mig funkar tacksamheten, även här, allra bäst. Jag sjunker helt enkelt ner i min tacksamhetsjacuzzi och bara låter mig omges av den varma, underbara känslan. Jag delar med mig av mina välsignelser till andra. Jag gör något vettigt av dem. Utan att skuldbelägga inser jag att det ligger ett ansvar i alla dessa privilegier. Jag har fått förutsättningar att förändra världen och det är det jag tänker göra. Det  kan vi alla göra. 

Men det viktigaste av allt, jag övar mig på att släppa taget. Att låta saker, relationer, upplevelser och människor få komma och gå. Jag övar upp min närvaro och släpoer taget när det är dags, vilande i vissheten att det är som det ska.

Vad gör du när välsignelserna nästan blir överväldigande?

Med all min kärlek,

Helena

Vi får bara ena versionen

Vi får alltid bara en historia, en version av våra liv. Den version vi får uppleva är en konsekvens av våra val. Ibland fastnar jag i "tänk om" men jag övar på att släppa taget om det eftersom det inte leder någon vart och jag bara kan förhålla mig till den version jag lever i. Om ni har sett filmen Sliding doors förstår ni vad jag pratar om. Jag kan fundera på hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade påbörjat en enorm livstilsförändring i mitt liv för fyra år sedan? Vad hade hänt om jag valt att plugga det som verkade duktigast och inte det jag valde som var roligast? Var hade jag varit idag om jag sagt ja den där gången jag sa nej? Inget av det där kommer jag att få svar på. 

Vi gör alla val, hela tiden, de är varken rätt eller fel, men de har konsekvenser, som vi behöver förhålla oss till och ta ansvar för. Vi förstår inte alltid allting och jag tror att det är det som är en del av charmen med att vara människa. Men vi behöver förstå när det är dags att släppa taget. Vad behöver du släppa taget om? 

Med all min kärlek,

Helena

The presence of fear is a sure sign that you are trusting in your own power

Jag älskar det är citatet från A course in miracles. Rädslan är bara en illusion. Tilliten till att vi är omhändertagna är på riktigt. Att älska ett citat är dock inte samma sak som att leva med det och verkligen våga lita på det varje dag.  Jag hade en "hälsoincident" härom dagen då min kropp helt plötsligt började bete sig på ett väldigt okontrollerat sätt. Jag satt på ett flygplan och kunde varken röra mig eller prata. Jag blev livrädd. Jag andades. Jag visste att jag inte skulle dö, jag är inte rädd för döden. Det var över på bara några minuter och jag fortsatte att andas. Jag blev livrädd av tanken på att allt jag trott är sant kanske inte är sant. Jag blev livrädd av tanken på att få min världsbild förändrad. För ovisshet. För smärtan i det. Jag valde att tro på rädslan. 

Jag vet inte vad som orsakade min "attack", även om jag har mina teorier, men jag vet vad den skulle lära mig. Tillit. Att släppa kontrollen. Att inte tro att jag vet allt och kan räkna ut allt. En incident är inte en indikation på resten av mitt liv. Lika viktigt som jag tycker att det är att ta ansvar för sin hälsa, lära känna sig kropp och lyssna på dess signaler, lika viktigt är det att sedan släppa taget. Luta sig bakåt och våga erkänna; Jag blev rädd nu, hjälp mig att hitta fotfästet igen. 

If you knew who walked beside you on the path that you have chosen, fear would be impossible. ~ A course in Miracles

  Med all min kärlek,

Helena