Skam är en av de mest obehagliga känslor vi i den här mänskliga erfarenheten behöver handskas med. För mig sätter den sig ofta nånstans högt upp i bröstet, som en het, brännande känsla som kniper till. Men det är också en av de känslor som är allra mest ljusskygg. Det innebär att lika jobbigt som det kan vara att lyfta fram den, lika befriande är det att sätta ljus på den. Skam i ljus förvandlas, den får en helt annan kvalitet och den brännande känslan som nästa smärtade minskar i styrka. Jag tror vi behöver våga erkänna våra skamkänslor, först för oss själva, men gärna även för någon vi litar på. För skam i mörker kan förstöra och förgöra. Undangömd skam kan orsaka så mycket skada. Skam i ljus kan få oss att släppa taget om den och flyga vidare, den kan fördjupa relationer, läka sår och få oss att växa.

Med all min kärlek,

Helena