Jag var ute på en fantastisk morgonpromenad imorse och lyssnade på underbara The Lively show om självkärlek. Jag skrev även om det på Instagram men tycker det är så viktigt att jag vill ta upp det här med. Ta hand om dig. Bli vän med dig själv. Lär dig att tycka om, helst älska dig själv. Tänk på det, du spenderar varje andetag, varje minut av varje dag, hela ditt liv, med dig själv. Skillnaden mellan en dålig och en varm och kärleksfull relation med dig själv kommer göra all skillnad i din livskvalitet. Visst, relationer går upp och ner, vi har alla dåliga dagar, även i förhållande till oss själva, men grunden behöver vara kärlek, alltid.

När du är ledsen och vill att någon håller din hand, kom ihåg att du kan hålla din egen. När du känner dig ensam och behöver en kram, vet att du kan ge en till dig själv. När du har en elak röst, ditt ego, som skäller på dig i ditt huvud, vet att du samtidigt har ditt visa jag att vända dig till. All kärlek du behöver finns inom dig. Du bär på den kärlek du alltid längtat efter.

Vi behöver varann, vi lär av varann och framför allt, livet blir roligare tillsammans med andra. Men fall inte i fällan att tro att någon utanför dig själv ska komma och rädda dig, bekräfta dig och att du först kan uppleva kärlek när du får den från någon annan. Hela universum bor inom dig, all kärlek ryms i din själ.

Med all min kärlek,

Helena

Jag tror att, för de allra flesta av oss, så är vi vår egen hårdaste domare. Vi är alltför snabba att döma oss själva, uppmärksamna misstag och snesteg, fel och brister. Allt det här elaka självpratet leder till att vi tar ännu fler dumma beslut, litar ännu mindre på vår förmåga och söker ännu mer bekräftelse utifrån som aldrig riktigt fyller upp oss, aldrig riktigt räcker. En av mina intentioner det här året är att vara ännu lite snällare mot mig själv varje dag. Jag brukar låna startfrasen från EFT (Emotional Freedom Technique eller Tapping); Även om jag... (gjorde fel/ inte orkar/ dömer andra/ har ont/ inte tar hand om mig/ bröt ett löfte) ... så älskar jag och accepterar mig själv fullt ut. Det är inte alltid lätt att säga de där orden men ju mer jag gör det desto mer känner jag att hela jag slappnar av: Puh, jag är inte ett totalt misslyckande på alla plan, vad skönt, då kan ta tag i det jag behöver ta tag i.

För mig handlar självkärlek inte om att försköna, positionera sig över någon annan, sluta utvecklas eller säga att allt beteende från min sida är okej. För mig handlar självkärlek om ansvar. För när jag tar ansvar för att ge mig själv kärlek, acceptans och förlåtelse, först då kan jag agera på ett annat sätt; rätta till, ställa upp och vara där för andra. Ingen är perfekt, och tråkigt vore väl det.

Vad kan du göra idag för att vara ännu lite snällare mot dig själv?

Med all min kärlek,

Helena