rensa

Rensa ut

Ett nytt år fyllt med nya möjligheter, men har du utrymme för det du vill ha plats för i ditt liv? Ibland behöver vi rensa ut, både fysiskt och mentalt för att lämna plats för det nya, för det oväntade, för mirakler.  Jag har fullkomligt snöat in på minimalism de senaste veckorna och att förenkla sitt liv. Ett definitivt tema för 2017. Det finns så många olika metoder och teorier och strömningar där ute och så mycket inspiration. Här är tre av mina favoriter att prova;

1. Konmari metoden. Från boken The life-changing magic of tidying up av Marie Kondo. En kraftig förenkling: rensa ditt hem en kategori i taget. Samla allt i den kategorin i en hög på golvet. Ta upp en sak i taget och känn efter; ger det här mig glädje? Om ja, behåll. Om nej, släng, återvinn, skänk bort eller sälj. 

2. Packing party. Från www.theminimalists.com. Packa ALLT i ditt liv i lådor som om du skulle flytta, inklusive dina möbler. De närmsta 21 dagarna får du bara packa upp det du faktiskt använder, troligtvis din tandborste, sängkläder, några bestick. Om du vill gå all in, gör dig av med allt som du inte använt de första 21 dagarna. Oavsett vad så kommer du snart att inse att du inte behöver alla grejer du har fyllt ditt liv med. 

3. 30 day minimalist game. Även detta har jag fått från www.theminimalists.com. Utmana dig själv eller tillsammans med en vän att göra er av med mer och mer saker under 30 dagar. Dag 1 är det en grej, dag 7 ska du rensa ut 7 saker, dag 23, 23 saker osv. Den som kan hålla på längst vinner. 

Vilken blir du sugen på att testa?

Med all min kärlek,

Helena

En livskris kan vara en vacker gåva

Glennon Doyle-Melton har skrivit den fantastiska boken Love Warrior och driver bloggen Momastery där hon på ett vädigt rått, ärligt och väldigt vackert sätt skriver om sitt liv. Jag älskar människor som hon eftersom jag vet hur många människor som blir hjälpta när någon vågar berätta om allt, inklusive mig själv. Vi känner oss mindre ensamma och när vi vet att någon annan också känt det vi känt så orkar vi mycket mer, vi kan ta kraft av dem.  Glennon beskriver en livskris som när vi som barn satt på stranden och silade sand mellan fingrarna. När all sand runnit igenom har vi bara skatterna kvar, en gnistrande sten, en vacker snäcka. Lite så är det när allt faller omkring oss, när sanden rinner igenom våra fingrar. Det känns som att allt är förlorat. Men när vi orkar slå upp ögonen igen så inser vi, det som är verkligt värdefullt är det enda som är kvar. 

Möjligheten att rensa bort det obetydliga är ibland nödvändigt för att vi ska inse vad som faktiskt betyder något i våra liv. Men frågan är om vi behöver vänta på livskrisen för att rensa bort och ge utrymme för det, på riktigt, värdefulla. Vilken skatt i ditt liv kan du ge mer utrymme åt?

Med all min kärlek,

Helena