Det är min fasta övertygelse att vi är här för att lära, för att utvecklas och hjälpa andra att göra detsamma. Det innebär att det finns något att lära i varje situation och varje relation. Att välja det här förhållningssättet gör det så mycket enklare att förstå och hantera allt som händer i våra liv. Jag "kämpar" just nu med en utmanande relation i mitt liv. När jag glömmer bort att den här personen är en av mina viktigaste läromästare så blir jag lätt arg, besviken eller sårad och jag vill inget annat än att be hen dra åt pipsvängen och lämna mig ifred. Men, så kommer jag på att hen ju faktiskt har en massa att lära mig och jag får lättare att förhålla mig till personen. Jag kommer ihåg att mitt värde är konstant oavsett vad hen tycker vilket gör att jag kan hålla en hälsosam distans. Samtidigt kan jag känna tacksamhet för att hen hjälper mig att få syn på mönster jag behöver jobba med.

Om livet bara skulle bestå av vita fluffiga moln, härliga situationer och harmoniska relationer så skulle vi inte utvecklas lika mycket. Och ärligt talat tror jag nog att vi skulle tycka att livet var rätt så tråkigt. Livet är som ett andetag. In- och utandning. Det vackra med det svåra. Acceptera det och se lärdomarna. Tacka läromästarna i ditt liv, de jobbigaste lär oss ofta mest.

Med all min kärlek,

Helena

När jag har en relation i mitt liv som får mig att må dåligt eller en person i min vardag som inte behandlar mig respektfullt så tar jag mig en extra titt i spegeln. Hur mår jag och vad intalar jag mig själv just nu? Jag tror att våra relationer återspeglar vår kärlek till oss själva. Om vi älskar oss själva, varför skulle vi acceptera att någon annan behandlar oss utifrån något annat än kärlek? När jag känner mig värd kärlek, varför skulle jag nöja mig med något mindre?

De flesta relationer går förstås igenom tuffa perioder av olika anledningar men för mig handlar kvaliteten på relationen om huruvida personerna som är investerade i relationen är intresserade av att komma tillbaka till en hälsosam relation eller inte. Investerade i att komma bort ifrån rädslan och hitta tillbaka till kärleken igen. Om inte så är det inte en relation som är värd att bevara, för någon part.

Jag har behövt lämna relationer i mitt liv när jag känt att vi inte kunnat göra den resan tillsammans, när jag känt en brist på genuin kärlek. Människor har lämnat mig av samma anledning. Ibland har jag låtit en relation få fortgå för länge och då har det alltid varit en reflektion av vilka känslor jag har haft för mig själv under den perioden.

Jag tror inte att alla relationer är menade att vara för evigt. Jag tror att det är meningen att vi ska dela väg bara en kort bit med vissa personer. När vi har lärt oss vad vi ska lära oss är det dags att gå vidare, vilket inte betyder att relationen var värd mer eller mindre än någon annan relation. Det var bara meningen att vi skulle dela just den sträckan i våra liv.

Hur ser dina relationer ut idag? Är de baserade på rädsla eller kärlek? Hur är din relation till dig själv just nu? Kan du se någon parallell mellan din relation till dig själv och dina yttre relationer?

Whenever I have a relationship in my life that make me feel bad or a person in my life that don't treat me with respect I take a look at myself. How am I feeling about myself and what am I saying to myself?

I think our relationships are reflecting our self-love. If I have self-love, why would I accept anyone treating me with anything but love? If I feel worthy of love, why would I settle for less?

Of course, most relationships go through rough patches for various reasons but, to me, the main thing is whether the people invested in the relationship are committed to getting it back on track or not. Committed to getting it off the path of fear and back to the path of love again. If not, it's not a relationship worth keeping, for neither.

I've had to leave relationships in my life when I've felt we couldn't travel that road together, when I've felt a lack of genuine love. People have left me for the same reason. Sometimes the relationship may have gone on for too long and that has always been a reflection of how I've been feeling about myself in that period of time.

I don't think all relationships are meant to last forever. I think that some people we're only meant to bump into for a short period of time in our lives. When we've gotten the lesson it's time to move on, not meaning that the relationship was worth more or less than any other relationship. It's just the way it was supposed to be.

How are your relationships today? Are they based on love or fear? How are you feeling about yourself?

With all my love, Helena

Det finns en lärdom i varje situation

Relationer kommer med lärdomar som pekar tillbaka till mig själv