problem

Ett perspektiv på livets utmaningar

Jag har sedan några år tillbaka försökt ta bort ordet problem ifrån mitt vokabulär så mycket jag kan, jag väljer istället att kalla det för utmaningar. Även om det bara är ett ordval så har det stor påverkan på mitt liv. En utmaning för mig är som ett pussel eller en gåta, det finns ledtrådar och pusselbitar som leder mig till en lösning, en utväg eller ett annat perspektiv. Problem får mig att känna mig bunden, som att jag inte kommer loss. Utmaningar väcker min nyfikenhet och jag tror att nyfikenheten är huvudingrediensen för att hitta lösningen.  Det här handlar inte alls om att släta över det jobbiga i livet (problemen eller utmaningarna beroendes på vilket ord du väljer), vi är alla med om tuffa grejer i livet, det handlar om ett perspektivskifte som skapar mer kraft och mindre stagnation eller hopplöshet.

Idag när jag möter utmaningar i mitt liv försöker jag ge mig själv utrymmet att känna de känslor jag behöver känna; sorg, ilska, rädsla, självömkan eller vad det nu kan handla om. Men när jag är klar med känslan eller tröttnat på att tycka synd om mig själv så försöker jag återta min kraft att förändra situationen genom att ta en nyfiken titt på min situation. Vad är det egentligen som har hänt? Vad är symtom och vad är orsak? Vad är det jag behöver lära mig av det här? Var kan jag börja? När detektivarbetet väl sätter igång kan det vara riktigt spännande att leta sig fram till grundorsaken och därifrån hitta en hållbar lösning. 

Vilka är utmaningarna i ditt just nu och hur kan du sätta på dig nyfikenhetsglasögonen för att komma vidare?

Med all min kärlek,

Helena

Problem behöver energi för att leva

Allt är energi. Allt behöver energi. Det vi fokuserar på växer.  Alla har vi "problem" och utmaningar i våra liv, det är en del av den mänskliga erfarenheten. Var vi väljer att fokusera, det är det som skiljer oss åt. Ett problem i ditt liv kan verkligen växa till enorma proportioner när vi väljer att göda det genom att ta fram det gång på gång, ge det näring och energi. Det kan lätt börjar gro åt alla möjliga håll och få stora konsekvenser, som ett ogräs kan det ta över hela vår trädgård. Om vi väljer att ge det den energin. 

Vi kan också välja att identifiera det, hitta orsaken till det, ta små steg varje dag för lösa det och släppa taget där emellan. Att bara titta och oroas utan att agera tror jag är det som får det att gro och sprida sig. Att helt och hållet ignorera det kan ibland göra samma sak. 

Att välja att se det som en utmaning, be om vägledning, agera och släppa taget tror jag är den bästa medicinen för att hantera ett problem. Låt det inte gro genom oro och rädsla. Kanslisera din energi till områden i ditt liv med högre, härligare, lättare energi och du kommer att se att dina problem inte bara minskar i storlek, många av dem kan till och med försvinna av sig själva eftersom de inte längre fick din energi. 

Med all min kärlek,

Helena

Gör dig inga bekymmer (det räcker med dem som finns)

Min farfar brukade säga att oro är som att gå uppför berget två gånger och jag håller verkligen med honom. Det betyder inte att det är lätt att inte göra det. Oro kommer ifrån rädsla och de båda har förstås en viktig funktion för vår överlevnad, men ingen av dem är så viktiga som vi ger dem utrymme. Att oroa sig för ett möte på jobbet eller hur det ska gå med världen ger ju inget värde i sig, för någon. Det är först när vi kanaliserar oron till något konstruktivt som den hjälper någon över huvud taget. Om vi bara tänker gå omkring med en vag känsla av oro som stjäl vår energi så behöver vi lära oss ett sätt att hantera den.  Jag använder "orostimmen" ibland. Då avsätter jag särskild tid för att vara med oron, jag går in i känslan på riktigt, låter den uppfylla mig och så skriver jag av mig alla känslor, tankar och förnimmelser som kommer upp. Att bara skriva ger en befrielse och ibland dyker det upp saker i mitt flow-skrivande som jag faktiskt kan göra något åt, då agerar jag på det och släpper taget om resten. Min mindfulnessträning hjälper förstås också till att hantera oro. Att landa i nu, se utan att döma. Acceptans. Tillit. Släppa taget. Andas. 

Vårt liv här är inte för evigt. Vi väljer vart vi ska lägga vår energi och att skapa problem av sådant som inte finns är definitivt ett slöseri med den. 

 Med all min kärlek,

Helena

Prata om dina glädjeämnen snarare än att prata om dina problem

Jag tror att problemfokuserade diskussioner verkligen kan bli ett beroende. När vi gör det, får vi ofta sympati och stöd vilket vi förstås vill ha mer av. Men för att vara ärlig så är det ju inte särskilt roligt att vara runt den typen av människor för länge. Och ibland behöver vi vara ärliga med oss själva, se oss i spegeln och fråga Vilken typ av person är jag? Brukar jag fokusera på mina problem eller mina glädjeämnen i livet när jag pratar med andra? Ibland är det förstås värdefullt och konstruktivt att prata om våra problem med andra för att få höra deras åsikt, för att höra oss själva prata om det högt eller för att helt enkelt bara få lite sympati, men jag tror samtidigt att vi behöver vara medvetna om när vi förstör vår egen miljö genom all problemfokusering. Konstruktiv problemlösning kan verkligen vara bra men pratar du om dina problem med människor vars åsikt du verkligen värderar eller sprider du bara en negativ energi?

Tänk om vi fokuserade våra samtal på våra glädjeämnen i livet? Det som verkligen flyter just nu, det vi verkligen är glada eller stolta över. Jag kan garantera att bara genom att göra de som kommer de ämnena att öka mångfalt bara för att de får din uppmärksamhet.

För mig handlar det här inte om att skryta eller förneka sitt egna mörker. Det handlar bara om val av perspektiv på livet. Valet är ditt.

I think talking about our problems can be a real addiction. Whenever we do, we usually get sympathy and support which can be highly addictive. But to be honest it's not very fun being around those kinds of people for too long. And sometimes we need to be honest and look in the mirror asking What kind of person am I? Do I tend to focus on my problems or my joys in conversation with others?

Of course it's sometimes fruitful to discuss your problems with others to get a second opinion, to hear your own opinions out loud or to just simply get some sympathy, but I think we need to be aware of when we do to not make our own environment toxic. Constructive problem solving can be great, but are you discussing it with people whose opinion you really value or are you just spreading the negative vibe?

What if we focused our conversations on the joys of our life? The things that are really going smoothly right now, the things we're really proud of or happy for. I guarantee you, just doing that will make them multiply, just by getting your attention. 

This has nothing to do with bragging or denying your own darkness. It's just a matter of choice of perspective. This choice is yours. 

 

With all my love,

Helena