Ibland blir jag bara så trött på mig själv. Att jag ska vara så j.vla klok jämt, veta vad jag behöver, använda alla verktyg, ta till mig av lektionerna och skapa något vackert. Orkar inte! Sorry, jag menar inte att ösa åt ert håll, men jag vill bara säga att det är okej att röra till det ibland, att inte veta vad som är in eller ut, att göra misstag, att gå ner sig, att känna intensivt, att tappa fotfästet. Allt det där är att vara människa, och det är okej att vara människa. Okej?

Med all min kärlek, till mig och till dig,

Helena