Vi är spirituella varelser som just nu har en mänsklig erfarenhet. Det är i alla fall vad jag tror. För att kunna uppleva den här mänskliga erfarenheten fick vi en fysisk form att ta oss fram med, ett verktyg att hjälpa oss genomföra det vi vill i det här livet. Den fysiska kroppen som kallas människa är egentligen ett djur som alla andra med vissa behov, funktioner och instinkter, precis som andra djur. Skillnaden är vår medvetenhet och vår ständiga strävan att utvecklas. Lyssnar du till din kropps signaler till dig? Den talar hela tiden till dig om du bara lyssnar. Men många av oss har lärt oss att stänga ute dessa signaler, att inte ta in dem. Visst, de mest starka är svåra att undvika, som stark hunger, törst, behov av att gå på toa eller att sova. Men de andra, mer sublima, hör du dem? Vad viskar din kropp? Behöver den reglera vätskebalansen? Behöver den sakta ner tempot? Känner du någon form av symtom - kroppens egna geniala signalsystem?

Hela din kropp är genialisk och oerhört vänlig. Allt den vill är att du ska må bra, den vill vara i balans och den jobbar dag och natt, jämt, för att upprätthålla den balansen. Den dödar cancerceller varje dag, den städar undan gifter du fått i dig, den finfördelar maten så att du ska få den näring och energi du behöver.

Öva dig på att lyssna på din kropp. Ge den de förutsättningar den förtjänar för att den tjänar dig varje dag. Om du ignorerar eller helt enkelt stänger av dess signaler (symtom) alltför länge så kommer den tillslut att hamna i obalans, den pallar en hel del men inte vad som helst. Var lite juste! Vad behöver djuret du bor i, just nu?

Med all min kärlek,

Helena

Jag tror att när vi föds till den här världen så är vi väldigt nära kopplade med det vi kom ifrån, vi vet varför vi är här och vilka vi är. Men som bebisar i den här mänskliga erfarenheten kan vi inte uttrycka det. I takt med att vår hjärna utvecklas så påverkas vi också av den värld vi befinner oss i och när vi väl lärt oss uttrycka oss på ett tydligt sätt och själva kan presentera oss för världen har vi glömt bort. Vi minns inte längre varifrån vi kom, vilka vi egentligen är och vad vi är här för att göra. Vi har blivit en del av det samhälle vi lever i och vi har lärt oss att passa in. Ibland kan det ta resten av livet att hitta tillbaka till dem vi är. Samtidigt som vi försöker förstå världen och anpassa oss till den så försöker också världen och människorna i den att förstå oss. Eftersom människan är för komplex för att sätta ord på så förenklar vi. Någon får epitetet bråkmåns, en annan vänlig och en tredje osäker. Vi lär känna oss själva genom de speglingar vi får av andra. "Han som aldrig kan bestämma sig", "hon som tar så mycket plats" eller "den duktiga flickan". Får vi höra det tillräckligt ofta så blir det som inristningar, som tatueringar vi bär med oss.

Vilka tatueringar bär du? Tycker du om dem? Känns de sanna för dig idag? Vi kan välja vilka vi vill vara och bara vi själva har makten till förändring. Och, nu förtiden, går det ju alldeles utmärkt att ta bort tatueringar vi inte längre gillar eller tycker passar in i våra liv. Gillar du dina?

Med all min kärlek,

Helena

Vad behöver djuret du bor i?

Vilken är din tatuering?